Tillbaka från framtiden.

 

 Det finns folk som tar dagarna som de kommer, men antalet som blivit försiktiga med sina pengar har växt lavinartat. Naturligtvis har det del i att lågkonjunkturen bitit sig fast, men det finns också tecken på att folk fått mindre med pengar att röra sig med. Men kan misstänka att regeringen sparat ett trumfkort lagom till valrörelsen, men att strö ut mera pengar kan visa sig bli ett tveeggat svärd.

Den globala ekonomin håller på att förändras, folkrika länder i Asien börjar slå vakt om sina ekonomiska intressen. Amerika har levt på att dollarn varit ett internationellt betalningsmedel, nu hotas dollarns ställning på ett sätt som aldrig hänt tidigare. Det finns liknelser vid stängningen av Hormuzsundet, som Donald Trump och hans medlöpare inte ens kunde ana skulle kunna hända..

Det som oroar vad gäller vårt land är att regeringen ägnar sig åt kreativ bokföring. När det inte finns utrymme att snygga till siffrorna, görs kosmetiska förändringar. Man tar helt enkelt pengar där de finns och lägger där de fattas. Som det verkar är det biståndspengar, som skall  att användas till att förbättra tillgångssidan i balansräkningen.

För regeringen är det viktigt att ta upp kommande intäkter, men glömma bort kommande kostnader och då inte minst ökade räntekostnader. Om någon tror att de skattesänkningar som gjorts, eller alla försök att muntra upp med lite pengar här och där kostar pengar. Pengar som inte ramlat ner från himlen och inte heller finns med i någon budget. Det handlar om pengar som så småningom måste plockas tillbaka från invånarna på ena eller andra sättet, för att få balans i ekonomin.

Vad den här regeringen gjort är i längden ohållbart, men kommer antagligen att lämna över ansvaret att vårt land drivs på ett helt annat sätt. Man kan inte i en handvändning ändra på att de offentliga verksamheterna är skattefinansierade, alltså behövs skatter för att de skall fungera. Inte bara att skattesänkningar som gjorts har smulat sönder grunden för vårt välfärdssystem, de kommande åren kommer det att handla om minskade skatteintäkter.

Det antagandet baserar sig på den omställning som kommer att ske inom arbetsmarknaden. Många utbildningar kommer bli värdelösa, mycket tack vare att de administrativa jobben kan tas över av smarta maskiner. Omfattningen vet vi i nuläget ingenting om, vilket ytterligare sätter press på många människor som trott att deras löner skulle komma in på kontot varje månad. En del har till och med räknar med mera pengar, för det är ju vad de makthavande lovat.

Hur försämrad a-kassa och att allt fler mister sin sjukersättning kommer att påverka inte bara människor utan också konsumtionen är inte svårt att hitta svaret på. Men varje försämring för människors levnadsvillkor, påverkar också hela samhällen. 

Svenska folket är inte dummare, än att de har insett att någon måste stabilisera vårt land. Går det så går det mentaliteten som präglat nuvarande regering, har skapat en gnagande oro om att det som nu händer, kan bli dyrt de kommande åren. Den som sätter sig i skuld är inte fri, sa Göran Persson. Men det är inte de som satt sig i skuld som har det svårast, det är människor som aldrig haft något överflöd av pengar.

Die dummen sweden.

 Jag är så glad att jag är svensk, trallade Birgitta Andersson för länge, länge sedan. Det var då det, nu ser vårt land helt annorlunda ut. I Tyskland fanns och finns kanske fortfarande uppfattningen om die dummen sweden. Nog gör vi skäl för det med råge, om man ser till hur vårt land blivit. Naturligtvis är det invånarna själva som bär ansvaret att vi har de politiker vi nu har.

Visst påverkas folk av att valrörelsen dragit igång och löften haglar som spön i backen. En sak jag inte hört tidigare är att de som tidigare vinglat lite fram och tillbaka mellan partier, nu anser att en röst på L eller C är en bortkastad röst. När de gäller L kommer de knappast att klara spärren, C har blivit ett parti ingen vill ha någonting med att göra.

Men som sagt var, det är snart val och en desperat regering strör nu pengar på valfläsk, som svenska folket betalat in till den service våra skatter är avsedda för. För att få det att gå ihop ekonomiskt, skrotar den sin egen utredning om vad som krävs för att inte kommande generationer, skall tvingas leva i en värld där klimatets nyckfullhet kommer att styra.

Varmare väder och billigare drivmedel till våra fordon låter bra. När det gäller varmare väder, borde de kanske fråga de människor som just nu har en värmekupol över sig och svär ve och förbannelse över den olidliga värmen. Men efter sol kommer regn, kanske i massor som ställer till det. Att tänka långsiktigt är sannerligen inte politikers bord, de liknar mer daghandlare på börsen.

Trots alla varningssignaler fortsätter folk satsa sina pengar på aktier som skall ge klirr i kassan. Även där handlar det om kortsiktigt tänkande, investerare är de inte längre utan hasardspelare där potten kan vara stor. Underskatta aldrig människors girighet, mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt.

Men girigheten kan visa sig bli det som helt förändrar vår värld och synen på pengar. För något år sedan var de flesta länder inne på att vi måste göra någonting åt luftföroreningarna, nu tonas det ner och skövlingen av jordens tillgångar fortsätter i oroande takt. Än så länge har vi bara sett några störningsmoment orsakade av klimatförändring, bland annat dyrare kaffe och choklad har vi fått känna av.

Men om det skulle råka bli så jäkligt att även skördar av andra produkter vi så gärna vill ha, ryker all världens väg på grund av ihållande torka eller enorma skyfall, hur gör vi då? Det hjälper inte att ha pengar att köpa för, när det inte finns någonting att köpa. Men det är kanske att se ett tiotal år framåt och för de flesta är det nu som gäller.

 Det nu som gäller för många är inte trevligt för den som råkar bli arbetslös. Den förändring arbetsmarknaden står inför flaggar för fler arbetslösa på grund av den konstgjorda intelligensen. Möjligheterna vad den konstgjorda intelligensen kan göra tycks vara obegränsad, vem som helst kan utnyttja datorn till att göra en hitlåt eller skriva en bok, utan att vara musikalisk eller till stor del sakna ett ordförråd.

Ett stort men finns naturligtvis, hur skall det vara möjligt att skapa mänskliga idoler som någon ser upp till? Ingen artist som kan uppträda på en scen, eller en författare som inte kan visa upp sig livs levande och signerar sin bok, låter i mina öron minst sagt skruvat.

Pellejönsar behöver vi inte.

 Minns en partiledare som en gång rappade i att nå´n jävla ordning måste det vara i partiet. Det var tider det. Nu är det dags att svenska folket tar efter och rappar i att nå´n jävla ordning måste det vara inom vårt allt mer dysfunktionella politiska maktsystem. Det är inte Pellejönsar vi behöver som styr landet.

Sedan Magdalena Andersson tillträdde som partiordförande, borde partiet bytt namn till Gnälldemokraterna. Det är fel på allting men själv har hon inga lösningar att komma med. Börja med att ta fram förslag som förbättrar för en majoritet av invånarna och glöm bort de som redan har så de klarar sig.Varje gång jag ser henne på bild dyker en ramsa upp i huvudet, sudda, sudda bort din sura min.

Inte är det bättre att se den ständigt smilande Kristersson, där allting rinner av som på en gås. Han gör aldrig några fel. Dyrare statsminister får man leta efter, men det kanske har med det dåliga omdömet att göra. Han passar sannerligen på att sola sig i glansen så länge den varar.

Känsliga frågor skyr våra politiker som pesten, de har ju inte en aning om hur folk ute i landet har det, eller tänker och tycker. Visst förekommer det tårdrypande reportage hur folk far illa, men ingen de känner har någonting att klaga över. För att undvika ge besked om viktiga frågor, används därför taktiken att anfall är bättre än försvar.

Naturligtvis bäddar det för en massa baklängesmål, men de går alltid att bortförklara. Det är inte lätt att ändra på fel andra gjort. Som det här med den katastrofala invandringen och flyktingmottagningen. Nå ja, nästan alla ställde sig bakom, vi skulle öppna våra hjärtan och alla var välkomna. Den som levt högt på att då vara emot var SD, men nu börjar folk inse att de är lite väl extrema.   

Det landet minst behöver är konfrontationspolitiker, vad vi behöver är politiker som tar sitt uppdrag på allvar och försöker ge hela folket bättre förutsättningar. Som det nu är finns det folk som påstår att det inte finns någon fattigdom i vårt land. Som bevis för det presenteras statistik som märkligt nog kommer fram till att det inte finns några fattigpensionärer och att jämföra med andra länder blir helt missvisande.

I längden kommer det inte gå att sopa det stora problemet under mattan. Chansen att rätta till de orättvisor som finns borde föras fram som en valfråga istället för det valfläsk som nu delas ut. Byråkrater älskar att använda procent så de kanske borde titta på hur många procent pensionärer det finns och tala om det för våra politiker.

Paradfrågan för SD har fått sig en knäck i samband med utvisningarna som inte många ställer sig bakom. Kanske för att det borde skett under ordnade former, att det skett efter noggrann bedömning. De som borde skickats härifrån först verkar inte ens finnas med på listan.

Men det är antagligen så att politik blir vi aldrig klok på. 

Ingen ordning på torpet.

 

 Livet är det som händer när man planerar för det sägs det. Ibland händer alldeles för mycket och man får lägga planeringen på hyllan eller helt enkelt skrota det man tänkt sig. Det är så livet blivit för mig just nu, men har egentligen växt fram under lång tid. Men visst är det som man säger, det blir aldrig som man tänkt sig.

För svenska folket har det knappast blivit som de tänkt sig. Inte minst gäller det oförutsedda utgifter där de fasta kostnaderna för att leva ökat oroväckande. De politiska löften som getts under åren, visar att det knappast blivit som de styrande tänkt sig  Om man ser tillbaka, har remissinstanser gjort det, men de styrande har inte lyssnat.

Med alla moderna hjälpmedel och ny teknik, borde vi kunna skapa ett samhälle, som sätter människan i första rummet. Våra politiker har inte tänkt så långt att de är helt beroende av att invånarna har det bra. Mår invånarna dåligt, drabbar det våra politiker.

Många äldre mår dåligt idag, hjälpen är akut. Ett långt arbetsliv räcker inte längre till en pension som underlättar på äldre dagar. Tvärtom är det nu en kamp att klara av de fasta kostnaderna, oförutsedda utgifter kan orsaka ekonomisk katastrof.

Vad som förvånar är att inte de som nu avverkat halva sitt arbetsliv, inte höjer sin röst att nu får det fan i mig vara nog. De kommer uppleva att tiden fram till pensionen går fort. Finns någon politisk vilja att förändra pensionssystemet efter de nya förhållanden vårt moderna samhälle skapat? Det verkar inte så och de äldre borde svara med samma mynt och inte rösta vid valet i höst. Hur skulle det påverka vårt politiska maktsystem om inte folket vill veta av dem?

Magdalena Andersson har höga förtroendesiffror, men vilket förtroende har folk för den politik hon skall försöka genomdriva? Antagligen fler än jag skulle vilja veta hur hon tänkt sig göra. Någon hjälp av de stolpskott som klamrar sig kvar runt henne lär hon knappast få. Där har det varit idéfattigt under många år. Kanske därför hon vill söka sig över partigränserna, några egna idéer är det ont om.

I Tidögänget är det lika illa, de har trasslat in sig i någonting de inte vet hur de skall kunna komma ur. Får antagligen rätt vad gäller SD, att de kommer stå ensamma med sina vidlyftiga förslag om vad som skall göra vårt land bättre. Under de år som gått där de sufflerat Kristersson, har det blivit mer oreda än ordning på torpet.

Tack och lov verkar jag inte vara ensam som gett upp hoppet om att våra politiker skall kunna få rätsida på vårt land. Det är dags att banta riksdagen till hälften, det fungerade ju med färre ledamöter under pandemin. Ute i kommunerna är det definitivt en överlevnadsfråga för invånarna att administrationen krymper, den kostar pengar som behövs till det som är nödvändigt.

Minns en politiker som försvarade sig med att vanligt folk inte begrep vad det innebar att vara politiker och därför inte skulle kritisera. Efter alla år som gått verkar det som om det varit våra politiker, som inte förstått vad de hållit på med. Ser man till de beslut som fattats under åren, finns misstanke att det varit och fortfarande är så.

Det gäller att ha ett välsmort munläder.

 

 Passerade en skola och utefter vägen stod ett ganska stort antal vad man kallar EPA-traktorer. Vilka har råd att konvertera relativt nya Audi, Volvo och BMW till en sådan? Naturligtvis föräldrarna och de kan knappast vara lågavlönade. Minns att det en gång i tiden var gamla Volvo Duett och Morris Minor som byggdes om. Men det var för att ha ett arbetsredskap. Nu färdas dessa ”lyxåk” i snigelfart på våra vägar och retar upp stressade bilister.

Jag missunnar inte de unga att kunna färdas i sin egen bil till skolan, men de visar upp den ekonomiska orättvisa som finns i vårt samhälle. Hur tänker alla de unga som inte har den ekonomiska möjligheten? Ja, rättare sagt de som har föräldrar, som inte har pengar att kunna köpa dessa fordon. Klasskillnaden märker många av vid unga år, det har på nytt blivit skillnad på folk och folk.

Hur framtiden ser ut för de unga behövs en kristallkula för att spå. Blir det som man kan befara sämre tider, är det de som växt upp under knappa förhållanden som kommer klara sig bäst. De har lärt sig hur man överlever, trots att pengar saknas.

Under det trettiotal jag växte upp hade nästan alla fattiga föräldrar, det var först på femtiotalet de flesta fick bättre ekonomi. Men just fattigdomen svetsade samman människor och de förstod och var solidariska och delade med sig till de som av skilda anledningar inte fick det bättre.

När det började gå sämre för vårt land, försökte de styrande vädja till folket att de skulle vara solidariska. Problemet var att svenska folket inte blev klok på vem eller vilka, de skulle vara solidariska med. För inte så länge sedan vädjade de styrande att vi måste vara beredda att betala för att värna om vår välfärd. På nytt stod svenska folket villrådiga, välfärden var ju vad politikerna medvetet monterade ner bit för bit år efter år.

Hur våra politiker kunnat hålla fast vid sin bild av hur vårt samhälle ser ut och invånarna ser någonting helt annat är oförklarligt. Annat hade det kanske varit om de fått kaffe och wienerbröd vid sammanträden istället för feta arvoden. Många politiker har helt andra levnadsvillkor än sina väljare.

Någonting som är helt galet är att när skattesänkningar som gjorts för de med mest pengar, regnar det även pengar över politiska företrädare. Hur dumt är inte det? Hur har vi kunnat få ett politiskt styrelsesätt där de politiska företrädarna blir kapitalister? Bara det visat hur snedvridet vårt land blivit genom politisk styrning.

I bakhuvudet fanns någonting jag läst någon gång som passar in på våra politiker. Om jag minns rätt var det någonting om, att så mycket lidande förorsakas av tanklöshet, genom att glömma tänka efter hur en handling påverkar andra. Just att tänka, eller tänka efter vad som kan hända, verkar inte vara politikers starka sida. Om de har någon stark sida överhuvudtaget, utöver ett välsmort munläder.

Pengars värde.

  De idag äldre lärde sig redan från barnsben pengars värde. De flesta av dem har sparat pengar till sin begravning, men med tiden sett dessa besparingars värde minska. På äldre dagar har det inte funnits utrymme att spara, den pension de har räcker i många fall inte ens till det nödvändigaste.

Tror inte de unga förstår de uppoffringar som gjorts av de idag äldre för att skapa en bättre framtid för de efterkommande. För egen del sprack förhoppningen att bli omhändertagen från vaggan till graven i ett tidigt skede. En administration skapades och försörjdes ned de pengar som betalades in, men mer blev det inte. Det var väl då många började inse att man inte kan lita på politiker.

Jag brukar kalla åren från slutet av sextiotalet för de förlorade åren. Politiken tog över på sjuttiotalet och därmed också en styrning av invånarna istället för att göra allting lättare att leva. Den utökade skolplikten handlade inte om att de unga skulle kunna bli bättre utbildade, utan vid den tiden ökande ungdomsarbetslösheten. Skolan blev en förvaringsplats för unga som var skoltrötta och ville ut i arbetslivet och tjäna pengar, så fungerar skolan fortfarande. Känslan finns att det inte var fint nog att de unga skulle börja som springschasar eller lärlingar.

Nu vimlar det av springschasar i form av mat- och pizzabud, trots en lång utbildning är det låglönejobb som väntar de unga efter en examen. För en alldeles för stor del av de unga, har skolan inneburit förlorade år. Naturligtvis har de politiska makthavarna under åren hoppats på bättre tider, men inte kommit på hur det skulle kunna bli det och förlitat sig till att ett under skulle ske.

Eftersom undrens tid uteblivit, väntar en utmaning som antagligen blir alldeles för svår, för våra lokala politiker. I min stad trodde de styrande på en befolkningsökning, det blev precis som en tidigare erfarenhet borde lärt dem en minskning istället. Husen som byggdes en gång för att kunna ta emot alla nytillkomna har rivits, men de senaste åren har det byggts igen, trots att det redan börjat finnas tomma lägenheter.

Det har byggts och planerats för äldreboenden, men de som byggts har en alldeles för hög hyra i förhållande till pensionerna. Många lägenheter står idag tomma, men det beror inte bara på att folk flyttat från staden, utan också att hyrorna är för höga. Ungdomsarbetslösheten är hög och det aktivitetsstöd de unga får, räcker inte till att ha en egen bostad.

Någon förändring i sikte är svårt att se, det är en sakta döende stad vi lever i. De som får ta på sig att det blivit så här, är det en gång i vår stad så stora arbetarpartiets företrädare. De nuvarande representanterna har gjort sig ovän med kommunens ytterområden de inte brytt sig om. Som en följd krymper det en gång så stora partiet vid varje val, det kommande ser ut att följa det mönstret.

Gatans parlament verkar ha hittat lösningen att en skicklig verkställande direktör anställs, istället för att ha en kommunledning. Kommunen har ju styckat upp invånarnas tillgångar i aktiebolag och den utdelning de ger, är långt ifrån vad invånarna betalar in och borde få tillbaka. Kanske blir det så en dag, man vet aldrig. 

Politiska vägar har lett oss vilse.

 

 Med åldern får man vis av erfarenheter under många år, en förmåga att sålla bort det som är oväsentligt. För min del kommer tanken när politiker säger någonting att det där har jag hört förut och det blev bara kattskit av det. Tyvärr är det alla politiker som får mig att tänka så, det är många politiska vägar som inte nått ända fram. I många fall fanns inte ens någon väg, den fanns bara i fantasin hos de personer som skulle leda oss in på den.

Långt tillbaka i tiden fungerade det stora arbetarpartiet tack vare allt fotfolk ute på arbetsplatserna. Det var de som lade fram vad inte bara andra utan även de själva upplevde som problem. De styrande lyssnade och försökte se till att förbättringar gjordes. Många för invånarna viktiga reformer beslutades.

Men den tiden ligger sjuttio år tillbaka i tiden, nu lyssnar inget parti på folk som upplever problem i det vardagliga livet. De flesta av de reformer som förbättrade är skrotade, eller bara en skugga av vad de en gång var och det får våra politiker ta på sig skammen för.

Nu är vi inne i en ekonomisk smärttest, vad den genomsnittlige invånaren klarar av att betala. Har en känsla av att alldeles för många ligger nära den gränsen och vad som händer när gränsen är passerad vet vi inte. Inte heller vet vi vilka kostnadsökningar som väntar i spåren av både nuvarande och tyvärr även kommande kriser.

Tror inte våra politiker insett hur många människor det handlar om, som redan nått den ekonomiska smärtgränsen, men det rör sig om hundratusentals. Vårt politiskt skapade samhälle kommer inte att klara av den fattigdom de medverkat till att nu finns. Naivt eller enbart dumt tänkt, men de trodde att de rika och marknaden skulle skapa välstånd i landet..

Men så blev det inte och nu måste våra styrande politiker se sanningen i vitögat. Det kommer inte att kännas trevligt, de har ju inte trott på alla varningssignaler om att alldels för stor del av invånarna blivit fattigare, en del utfattiga. Eftersom de fattiga redan procentuellt är hårdare beskattade än de rika, blir det en fråga om varifrån pengar skall tas till de skattefinansierade verksamheterna.

Vad det måste handla om är att beskatta de rika, eller dra ner på personal inom de offentliga verksamheterna. Vården och skolan är redan kort med folk, återstår byråkratin och administrationen. Ja, inte att förglömma de med betalda politiska uppdrag. Det finns massvis av sådana som under åren vänt på alla stenar för att hitta kostnader som skulle kunna tas bort, men inte upptäckte att de själva var kostnaden.

Politiker har blivit en grupp där inbördes beundran frodas, det gäller att vara följsam och obrottsligt lojal mot partiet för att säkra ett livslångt levebröd. Man kan se politiken som en skyddad verkstad, det är inga snillen som valt den politiska banan. Naturligtvis finns det undantag. som insett att deras intelligens och utbildning, skulle betala sig bättre som politiker.

Nu har de flesta insett att det inte är någon som styr och ställer som behövs, det är någon som ser till att invånarnas skattepengar hamnar där de är avsedda att göra nytta. En stor del av svenska folket kommer att behöva hjälp för att kunna överleva, vilket politiskt parti eller dess partiledare, klarar av den svåra uppgiften?

Ansvar är inte politikers starka sida

Det har varit några dagar som inte gett mig någon egen tid och kunna koppla av. Kanske har det varit bra att slippa tänka, utan göra det som måste göras. Efter att ha druckit mitt morgonkaffe slog jag på datorn för att skriva av mig som det sägs. Hur skall man kunna skriva av sig den frustration våra politiker skapar?

Det kommande valet är ett skämt. Redan nu, kan man ana att det blir ett nytt kaos, eftersom stöd från andra är tungan på vågen. Den ljusning liberalerna sett ser ut att bli kortvarig, skulle förvåna om de lyckas hålla sig kvar i riksdagen.

Hur länge kommer svenska folket att acceptera att partier som inte har folkligt stöd, genom det maktsystem vi har, ges makt att påverka invånarnas levnadsvillkor? Det är ju deras belöning för sin samverkan. Att folk vill ha bort dem, kanske är det vad de små partierna kan vänta sig, de ställer till mer problem än att hjälpa till att lösa de som finns.

Med det politiska system vi har, gäller att till varje pris skrapa ihop en majoritet som skall kunna driva igenom de ideologier partierna har. Ideologier är att ta i, snarare handlar det om önskelistor partierna har. Än verkar det inte gått upp för de flesta, men de som inte röstar, har större påverkan på våra politiker än missnöjesröster.

Det kommer efter som Arboga öl sa man förr och visst är det mycket som kommer efter på grund alla felbeslut som tagits. Nu måste allt krut läggas på att mildra snedeffekter och kompensera invånarna för både dyrare mat, el. och drivmedelspriser, det är ju valår i år. Men är verkligen svenska folket så lättlurade?

Det är inte bara vanligt folk som är ängsliga över vad som kommer att hända efter valet, de rika varnar nu för att återinföra förmögenhetsskatt är skadligt för landet. På vilket sätt det är skadligt för en majoritet av invånarna är oklart. När man ser de orättvisor som skattesänkningar för de rika orsakat, skall man kanske se det som skadestånd. Pengar till skattesänkningar, har negativt påverkat andra viktiga saker.

Inom politiken används ordet fördelningspolitik och visst har skattepengarna fördelats, men på ett helt vansinnigt sätt. Rika personer har fått mer och det är ingen väl bevarad hemlighet att de som har mycket pengar, inte vill dela med sig. Flera av de omåttligt rika tror till och med att de gör mänskligheten en tjänst, genom att förse folk med jobb.

Lätt vunnet, lätt förgånget brukar man säga, men naturligtvis finns en erfarenhet bakom de orden. Erfarenhet finns också bakom de varningar som nu sänds ut om att aktiemarknaden står inför en storstädning. Korrigeringar sker alltid när någonting har övervärderats och investerare kommer till sans och inser att de måste dra sig ur.

Som det verkar förlitar sig de flesta på rådgivning av AI, som helt saknar sunt förnuft. En dator är inte klokare än vad den programmerats till eller tar hjälp av programvara. Skräp in, skräp ut sa man förr när det gäller datorer, samma sak gäller AI. Det allvarliga är att AI tar till sig även det skräp som matas in, till slut blir det en fråga om det går att lita på AI.

Kom i kontakt med AI redan för över trettio år sedan, men då begränsat av de datorer som fanns, men även det ännu inte utbyggda nätet. Tanken var god, men av den har blivit någonting som skaparna knappast hade tänkt sig. Det var tänkt att komplettera vad man själv kommit fram till, inte att styras av de råd de smarta maskinerna ger. Sjuka hjärnor ser enorma möjligheter att påverka människor på ena eller andra sättet.

Hur våra politiker skall kunna hantera den högteknologiska utvecklingen är för mig en gåta. Inte ens de konsulter som anlitas, har den kunskap som kommer att krävas. Men konsulter har länge varit ett redskap att gömma sig bakom, det de kommer fram till är de önskemål de styrande vill ha bekräftelse för. Ju mer följsamma konsulterna är, desto fler uppdrag. Ytterst ansvarig är med andra ord våra politiker, men tar de på sig det ansvaret?

Högmod går före fall.

Högmod går före fall, börjar stämma in på både Kristersson och Åkesson. Båda har haft hög svansföring, men det lutar åt att SD kommer att isoleras och tvingas stå på egna ben. De mäktiga bakom Kristersson vill knappast spela andrafiolen, som läget är nu blir de förnedrade av SD. Det blir intressant att se vad som händer under avslutningen inför valet.

För oss äldre är valet ingenting att hetsa upp sig över, det finns inget parti längre som bryr sig om de äldre eller svagare grupperna i vårt samhälle. Viktigast är makten att kunna bestämma för hur vi skall leva, vara nyttiga för staten, kommuner och regioner. Nyttan av de tusentals människor som har politiken som levebröd ifrågasätts, det är ”yrke” som knappast duger som cv för att kunna få ett jobb inom den privata arbetsmarknaden. Vad kommer att hända med detta köttberg? 

Ta det lugnt, ta en Toy, var reklamen före filmer på femtiotalet. Ja, före varje film var det reklam och ett kort förspel, som ibland var bättre än efterföljande filmen. Idag handlar det om att ta det lugnt, ta en Valium. Sönderstressade människor finns det gott om, en bubbla som även den kommer att brista en dag.

Artikeln undgick mig nästan, ingen braskande rubrik bara en enkel text. Den handlade om misstaget att sätta upp vindkraftverk som på kort tid kommer att stå som monument över politikers misstag. Producera el på betydligt enklare och människovänligare sätt kommer vi att ha inom bara ett par år. Men det kommer inte att handla om kärnkraft, eftersom kärnkraftverk tar lång tid att bygga.

De tekniska framstegen går så snabbt att för de innovativa, skapas nya möjligheter som de inte kunnat utnyttja tidigare. Solpaneler är minst lika effektiva som enorma vindsnurror, som har en i det stora hela kort livslängd. Vem som skall ta hand om dem när de tjänat ut är det svårt att få ett svar på.

Läste att Warren Buffett väntar på att proppen skall gå ur aktiemarknaden, som han nu liknar vid ett hasardspel. Det som nu händer på börsen är vansinne. Men precis som han, finns det säkert de som nu inser, att det är bäst ta hem vinsterna och sedan ligga stilla och invänta stormen. När den är över är det dags att tjäna pengar igen. Några garantier för det finns naturligtvis inte, en depression är ingenting kortvarigt, varken när det gäller hälsotillståndet eller ekonomin.

Kan det verkligen gå så illa som allt fler nu börjar oroa sig för? Vad som fortfarande håller det hela igång är människor som tar risker för att tjäna pengar. Warren Buffett oroar sig över att aktiemarknaden inte längre är en långsiktig placering av pengar. Det börsvärde många företag har idag, kan ha halverats när tunga placerare drar sig ur. När det skall ske är det de smarta datorerna som avgör.

En dag tystnar musiken eller snarare klirret av pengar och dansen runt guldkalven är över. Samma sak kommer troligen drabba de låtsaspengar som kallas kryptovalutor. Det räcker med att ett stort land säger stopp och inte godkänner annat än verkliga pengar. Kontanta pengar har blivit en bristvara, eller snarare finns inte tillräckligt med tryckta kontanter, för de enorma summor som är i omlopp.

Kontanter är vad som kommer behövas i framtiden, det har varit för lätt att använda plastkort för betalningar. Minns tiden då löner betalades ut och man hade ett checkhäfte. Kände en som till sin förvåning inte hade täckning för en check han skrivit ut och kunde inte begripa varför, eftersom han hade flera checker kvar. Samma sak händer med människor, som inte kan hålla reda på vad de tar ut på sina plastkort. Med kontanter i plånboken, vet man hur mycket som finns kvar.

Vad har våra politiker ställt till med?

Minns hur författaren Gösta Gustaf-Jansson, i en bok kallade vår långa mörka tid från höst till vår för kondomernas natt. Vid den tiden fanns ingen teve och någonting måste ju folk fördriva tiden med. Numera är det inga problem att fördriva tiden, snarare att få den att räcka till. Om det är anledningen till att det föds färre barn skall jag låta vara osagt, det finns ju flera anledningar till det.

Fler än en forskare har kommit fram till att jorden är överbefolkad. Flyktingar har spridits ut till många länder, men är det verkligen behövande som lyckats ta sig till andra länder, eller är det ekonomiska flyktingar? Politiker vill inte höra några domedagsprofetior och gör allt för att nedvärdera vad forskarna kommer fram till. Det varnas för kommande livsmedelsbrist, idag ligger mycket odlingsbar mark i träda tack vare att de små jordbruken inte passade in i industrisamhället och när det gick i graven, inte heller i det moderna samhället.

Förmodligen tänker våra politiker att jo då, visst kan det hända att det blir problem med livsmedelsförsörjning, men det ligger långt bort i tiden. Samma sak sa politiker om en åldrande befolkning i vårt land, det fanns gott om tid att lösa det problemet. Nu råkar det vara så att folk blir gamla i snabbare takt än vad politiker trott, även de själva. Naturkatastrofer på fel ställen och vips blir det ont om det vi ser som basvaror.

Beklagligt nog är det svårt att se en ljusnande framtid för de idag unga. Tvärtom kommer de tvingas ta hand om och dessutom betala för alla de misstag som beslutsfattare gjort under en alldeles för lång tid. Som man sår får man skörda sägs det, men våra politiker har kastat pärlor för svin, istället för att hjälpa till att så någonting matnyttigt.

Minns en som jag då tyckte var en gammal man och vars ålder jag nu passerat med råge, som sa att pengar är alldeles för viktiga, för att politiker ens skall få komma i närheten av dem.  Ser man hur våra skattepengar sprids vind för våg är det bara att hålla med. Våra skattepengar stoppas nu inte bara i ägare av friskolor och privata läkarmottagningars fickor, utan även i fickorna på personer, som insett hur naiva många av våra myndigheter är. De som åker fast är bara de mest vårdslösa, många lever livets glada dagar i landet de en gång kom ifrån.

Boven i dramat är storstäderna, där frodas inte bara brottsligheten utan också den korruption vi aldrig trodde skulle komma att finnas i vårt land. Människors girighet gör det möjligt att muta på ena eller andra sättet. Men även hot mot stackars tjänstemän förekommer, det är så det blivit. Redan på sextiotalet varnades för att urbaniseringen skulle urarta, ingen lyssnade.

Minns att Olof Palme insåg vikten av att hjälpa människor som på grund av sina åsikter i hemländer inte kunde känna sig säkra. Vad han däremot var emot var fri invandring, med fog insåg han svårigheterna för personer från andra länder att anpassa sig i vårt land. Till vårt land har kommit många som inte vill anpassa sig, de vill leva som de gjorde i sina hemländer, men under bättre förhållanden. Anhöriginvandring var det största misstag som gjorts av våra styrande politiker.

Någon vettig människa borde insett att någon finansierat kostnaden för de unga som kom till vårt land. En föräldralös skulle knappast ha kunnat bekosta den dyra resan till vårt land. Bland de äldre anhöriga som kommit till vårt land, finns klanledare som styr familjer och anhöriga med järnhand. Det är där myndigheterna skall börja, när de skickar tillbaka människor till sina hemländer.

Vad har våra politiker ställt till med?

Ljuva ungdomstid, upplever de unga det så idag?

Lät alla låtar när du var ung, som den jag hörde i Masked Singer? Frågan fick jag av en ung kille som tittat på programmet och reagerat på låten Dance with me. Den hette Sway när jag hörde Dean Martin sjunga den första gången, men den kom sedan även att heta Dance with me.

Låten var förresten med i en film med samma namn, som visades på en tv-kanal för många år sedan. Vilken kanal har jag inget minne av, men filmen var lika sevärd och underhållande med medryckande musik som i Dirty dancing, men konstigt nog vad jag vet, inte visats i repris. 

Hursomhelst talade jag om för grabben att det var den sortens musik vi lyssnade på, fram till dess rock and roll tog över. Den nya musiken förändrade även sättet att dansa sorgligt nog. Från att hållit om varandra, började folk stå mittemot varandra och skaka på rumpan istället. Men då var jag redan gift tack och lov.

De som inte var det, gick miste om det vi kallade tryckare, som spelades när det var damernas tur att välja partner. Med en tjejs kropp tätt intill sig kunde det ibland hända en pinsam grej som inte gick att styra. För det mesta låtsades tjejen om ingenting, men ibland drogs även de med och det gällde att komma hem till henne så fort som möjligt. Tänk vad både killar och tjejer går miste om nuförtiden, tack vare att musiken förändrats.

Fyrtio- och femtiotalets låtar handlade om hjärta och smärta, en romantisk tid även om de flesta inte var medvetna om det. Minns jag fick slut av en tjej i början på femtiotalet och nötte nästan ut Too young som sjöngs av Nat King Cole. Ingen lyckligt slut för mig, så här i efterhand, var jag alldeles för ung.

Både glädjande och förvånande märker jag att de gamla låtarna spelas igen, inte minst i reklamsnuttar. Vi har ju även teveprogrammet Let’s Dance där vi också kan höra gamla godingar. De unga kan ju också se ungefär hur vi dansade en gång för länge, länge sedan. Även om det för de dansande i programmet inte handlar om tryckare, är deras underliv klistrade mot varandras. Tycker faktiskt synd om alla unga som inte får uppleva den känslan.

Men det är mycket av det vi hade som de unga går miste om idag. Gemenskapen inte minst och då tack vare att det var dans någonstans nästan varje dag i veckan. På den tiden var det i vår stad en eldsjäl som alla sa Backis till, det var han som höll i alla trådar inom SSU. Har inget minne av att det talades politik, utan allt handlade om gemenskap.

Gemenskap är väl det som saknas idag, vårt skolsystem har varit duktig på att skapa egoister. Vi har fått de som vill bli sedda och är beredda att gå hur långt som helst för att bli det. Det är ingen tillfällighet att mobbing förkommer i betydligt högre grad nu än förr i tiden.

Tänker man tillbaka infinner sig frågan om det var bättre förr. Svaret man kommer fram till är att det inte går att jämföra, det är på många sätt två olika världar. Om det är någonting man kanske skulle önska sig, är att man var i den åldern igen. Minns tiden när tjejerna hade korta kjolar, de mer vågade tjejerna bar kort-korta som vi kallade mus-i-kant kjolar. För en ung kille var det som lilla julafton. Men med lite eftertanke, skulle jag inte vilja vara ung idag.

Okunskapsnämnder, det är väl vad de borde heta.

Fler än en jag mött i affären har klaga över att jag har så bråttom numera och inte hinner prata som de varit vana vid. Vid de samtalen pratades det minnen från en tid som var så olik den vi nu befinner oss i, att det inte går att göra jämförelser. Vad som numera rör sig i mitt huvud är om någon skall kunna rätta till alla fel som gjorts av våra politiker.  

Det är märkligt hur våra politiker kört fast i, hur det skall kunna bli fason på skolan och vården. Inom vården skulle man kunna börja med att ta bort en massa chefer och ge de anställda fria händer att organisera hur det skall jobbas. Inbesparingen av chefslöner skulle ge möjlighet att plocka in hjälpande händer i form av sjukvårdsbiträden, som avlastar den utbildade personalen.

Våra politiker har ett stort bekymmer med att de unga blir allt fler som har svårt att läsa och skriva. Våra politiker har själva bäddat för det genom att stoppa surfplattor i händerna på eleverna i tron att de själva skulle lära sig av det som finns på nätet. Problemet är ju att det inte finns och har inte funnits på många år, någonting som ungdomar vill läsa.

Man måste krypa innan man kan gå är ett känt faktum, samma sak gäller att läsa. Det gäller att börja med att läsa korta berättelser skrivna med ett enkelt språk. Den som är ovan att läsa har inte heller tålamod att traggla sig igenom fler än kanske runt fyrtio sidor. Det var inkörsporten för många när jag var ung, då nästan alla killar läste 25 öres deckare, Rekord Magasinet eller All Sport. Små tunna häften fanns även att läsa för tjejerna.

Ungdomsböcker fanns det gott om vid den tiden, B. Wahlströms ungdomsböcker gav ut berättelser om den fantastiske piloten Biggles skrivna av kapten W.E Johns. Skulle inte förvåna om många satsade på yrken inspirerade av ungdomsböcker, eller blev duktiga inom olika idrotter.

Föräldrarna till många av de unga i dagens läge, jagar på sina telningar att satsa på en sport som de kan bli miljonärer på. Många av dem fanatiska pådrivare och glädjen att idrotta blir till en plåga för de unga istället. Idrott skall vara en lek, det är ingenting som skall tas på blodigt allvar.

Kanske är det så enkelt att det skall vara roligt att göra någonting. Både när det gäller idrott eller att läsa. Inom idrotter skall ungdomar prova sig fram vad de har anlag för, när det gäller läsning måste det skrivas någonting underhållande och roligt, för att ungdomarna skall börja läsa.

Varför inte locka de unga att själva skriva, ensam eller i grupp? Plockar man ihop en grupp i en skolklass finns det plats även för de med läs- och skrivsvårigheter, för fantasi har de allra flesta. De som har livligast fantasi kanske kan bli författare, eller varför inte politiker.

Vad våra politiker håller på med är lite som att gå över ån för att hämta vatten. Allt finns där, men då måste politiker hålla sig borta från den skyddade plats vården och skolan skall vara. Inom vården är det läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som skall styra det dagliga arbetet. Det är dags att lägga ner de regioner vi har, ledamöterna gör mer skada än nytta i en värld där det krävs kunskap.

Inom skolan är det lärarna som skall hålla i trådarna när det gäller undervisningen och det är de som ser om eleverna utvecklas eller inte. Och för allt i världen, bort med de fullständigt onödiga kommunala okunskapsnämnderna.

Söndagsfundering

Politiker är ingen man vill hålla i handen när åskan går, risken är stor att det är i deras sällskap blixten slår ner. Mest förödande är de snilleblixtar en del av dem får, de lämnar rykande ruiner efter sig. Nu bråkas det om att regering gjort rätt när det gäller migrationen, men det blivit fel i alla fall. Man har glömt bort de mänskliga rättigheterna.

Det har tillkommit många nya lagar som alla verkar vara lika ogenomtänkta. Kanske hade det varit bättre att de styrande inte gjort någonting alls, än att ställa till det ytterligare. Vi har tagit tag i många saker hörde jag någon politiker säga, men inte att de sedan tappat det. Men just de taffliga försöken att rätta till saker, är antagligen vad som ligger bakom den misstro som finns mot våra politiker. Skryta över halvmesyrer går knappast hem hos folk.

Vad det hela handlar om är att de så kallade politiska företrädarna, inte har en aning om hur folk vill ha det. Frågar man inte, får man inte heller något svar. Nu fattas beslut där underlaget inte kan ses mer än en gissning om hur utfallet kommer att bli. Går det så går det. Tyvärr har det mesta gått snett, men det tar inte beslutsfattarna på sig ansvaret för.

Vårt föråldrade politiska maktsystem innebär att vi måste dras med lokal- och regionpolitiker som är helt vanliga människor. När det gäller riksdagen däremot borde vi kräva att partierna ser till att de mest kompetenta och ansvarsfulla får uppdraget att föra deras talan. Med alla politiska vildar och partiledare som föredrar konfrontation istället för samarbete, kan man börja fundera över om vissa partier verkligen är lämpliga att utse folk att ansvara för landet och invånarna.

Från att låtit som en kvittrande lärka, har vår finansminister övergått till att bli en kraxande olyckskorp. Titta vad andra ställt till med så att alla våra prognoser spricker. Nå ja, att mycket är självförvållat vill man ju tala tyst om. Men det hjälper knappast invånarna, som är de som får ta smällen när någonting går åt helsike.

Risken finns att det som nu händer, är vad som lägger grunden till att missnöjet som kan övergå i desperata handlingar. Våra politiker tycks aldrig tänkt över orsaken till varför de behöver bli skyddade av säkerhetsvakter. Behandlar man folk illa, blir man själv behandlad på samma sätt, det borde till och med våra politiker begripa.

Allting handlar om politik, det samhälle vi har är vad politiker under åren skapat. Hade våra politiker istället utgått från ett samhälle där invånarna satts i första rummet, skulle mycket av de problem som finns, inte funnits. Hur man än vänder och vrider på det är vårt samhälle beviset på ett enormt politiskt misslyckande.

Gör om och gör rätt brukar man säga, men det är lättare sagt än gjort. För att kunna börja om från början, krävs att det gamla politiska maktsystemet går i graven. För den moderna människan behövs inga politiska företrädare, men det behövs folk som ger service som underlättar och gör livet lättare. 

Vem kan ro utan åror?

 Livet känns lite rumphugget för tillfället. Dels har jag alldeles för många bollar i luften, men också en krypande känsla av att inte räcka till. Kanske börjar ålderskrämporna ta ut sin rätt, allt som måste göras går långsammare än man tänkt sig

Det är inte lätt att vara människa. Varje dag tvingas vi fatta beslut om hur vi måste göra, det är ingen som kan hjälpa till med det. I vår moderna tid har inte bara problemen blivit fler, de har blivit mer svårhanterliga också. Vår värld är oerhört komplicerad, vi var inte beredda på att det skulle bli så här.

Men jag är inte ensam om känslan. De som varit med länge inom vår regering, verkar överraskade av den snabba utvecklingen, veteranerna inom de övriga partierna är inte ett dugg bättre. Försöker undvika lyssna på alla löften de ger om att problemen fixar vi, lita på oss. I helsike heller! Litar inte på ett ord som våra politiker har att säga, de är totalt vilsna men vågar inte erkänna det.

Hörde en gammal före detta gråsosse som undrade hur partiet och landet sett ut, om inte partiets mäktiga i bakgrunden, sett till att Håkan Juholt aldrig fick chansen. Den här mannen hade gett upp hoppet om att partiets företrädare, skulle läsa den gamla ideologin. Han hade bestämt sig för att inte rösta. Något annat parti övervägde han inte ens att rösta på.

Mycket av det som våra politiker trodde skulle hända med vårt land har visat sig vara önsketänkande. Några visionärer har de knappast varit, snarare verkat vilja klamra sig fast vid en bild de själva fantiserat ihop. Hur ser den bild de målat upp för sig själva om de närmaste åren? Tror inte deras bild kommer att stämma med den invånarna ser framför sig. Tror många hakor får sopas upp från golvet, när rösträkningen är klar efter valet.

Många politiker kommer bli förvånade över hur litet förtroende invånarna har för vad de kan göra. De ständiga experimenten att försöka få fason på allt elände, kommer att fortsätta till dess att svenska folket struntar i att rösta. De som lever på politiska uppdrag, går en osäker framtid till mötes. Den som är uppmärksam och lyssnar på vad folk pratar om, märker den misstro som finns mot vad våra politiker egentligen kan göra.

Avundas inte de yngre som inte bara kommer tvingas städa upp efter åratals felaktiga beslut, utan även betala för dem. På vilket sätt de kommer få betala känns minst sagt diffust, en stor del av dem kanske inte kan få ett jobb inom det nya som växer fram. Samma sak gäller de som idag har sin inkomst från politiska uppdrag, för dem finns ingen plats i den högteknologiska värld vi kommer tvingas leva i. Vilket arbete skall en avdankad politiker kunna klara av?

Men i höst gäller som vanligt att någon vill vara kapten på den gistna skutan Sverige och vi andra skall ro. Vem kan ro utan åror?

De kallas pushnotiser, någonting nytt har hänt och det måste vi bara veta. Ibland väcker det nyfikenhet, för det mesta inte. Men allt det nyhetsflöde som presenteras under dagen, gör att artiklar dagen efter känns som gamla nyheter. Lite mer utförliga, men själva kärnan är densamma som notisen dagen före. Man bläddrar förbi, men vet redan vad som hänt. Tyvärr får man en känsla av att även veta vad som kommer hända framöver. Eller snarare rädsla, för vad man anar kan hända. 

Men vad som kommer att hända vet vi inte, vilket gjort folk är osäkra och förbannade över att problemen aldrig tycks ta slut. Troligtvis kommer många att vänta in i det sista när det blir valdags, eller kanske inte röstar alls. Men en segdragen regeringsbildning kommer det att bli, vilket beror på att de inblandade partierna som skall ses som tungan på vågen, inte är önskvärda.

Inte önskvärt är också osäkerheten om vädret. Ett nyckfullare väder med återkommande stormar har skrämt en del, andra har bara svurit över de skador som uppstått. Egentligen handlar det om en påminnelse om vem som verkligen bestämmer och det är inte människan. Spår efter vad klimatförändringar åstadkommit långt tillbaka i tiden finns vetenskapliga bevis för. Det som sker kanske är någonting naturligt, eller kanske naturens hämnd på människan.

Visst måste vi ta klimatförändringen på allvar, men det är inte invånarna som skall betala eller försaka nödvändiga saker för att bekämpa den. Får skrämselhicka vid varje uttalande från Miljöpartiet, de vill verkligen tvinga tillbaka vårt land hundra år i tiden. När alla ser att det politiska maktsystem vi har inte fungerar, är det dags att rösta om hur invånarna vill ha det.

För att ett land skall kunna leva vidare handlar det inte om att någon bestämmer vad som skall göras, utan vad som krävs för att vårt samhälle skall fungera. Invånarnas behov är vad som måste tillgodoses, det betyder att eventuella tankar om monument över de styrande måste skrotas. I vår stad fanns inget behov av gågator, men de styrande ville annorlunda. Det skapades ett dött centrum och onödiga omvägar som orsakat utsläpp som är skadliga för miljön. Nu får beslutsfattarna skämmas över vad de ställt till med.

Ställt till det inom svensk politik har sannerligen SD gjort. För mig har de alltid framstått som en samling dönickar. Lite som att en dum, märkligt nog kan dra till sig människor som ser upp till dem, vilket visar att de är ännu dummare. Praktexemplet på att det är så kan vi hitta i Amerika.

För flera år sedan trodde jag att SD skulle gå samma väg som Ny Demokrati, men underskattade hur låg intelligensnivå en stor del av svenska folket har, inte minst de unga. Det gäller för all del många äldre väljare också, som inte kan skylla på ungdomlig dårskap.

Den nya trenden verkar vara att auktoritära ledare faller som käglor. Ungern visade sitt missnöje, i Ryssland pyr det under ytan och i Amerika väntar alla spänt på hur mycket stryk republikanerna kommer att få. Kanske har de tidigare anhängarna fått kalla fötter och byter sida, vilket skulle betyda att Trump får spela golf resten av tiden som president. Undrar hur alla som trodde på honom känner sig, när de grundlurats av alla lögner? Blåsta på pengar har de också blivit.

Tyvärr är det här resultatet av alla nyliberala experiment. Ekonomiska teorier har förkastats som gamla, men när kriser står för dörren blir de pånyttfödda igen. Hur var det de gamla ekonomerna kom fram till måste göras, för att hantera en ekonomisk kris? Det skulle varit bättre att studera det tidigare och då kanske kunnat undvika att hamna i en sits, när allting måste tas om från början.

Men så har det alltid varit, man lär så länge man lever.

Att ta till sig kloka råd.

Livet är för kort för att välja vara olycklig. Ett klokt råd man borde följa. Men det är lättare sagt än gjort för många, vi lever inte i ett lyckoparadis precis. Tvärtom var det länge sedan invånarna fått uppleva så mycket eländes elände. I många fall är eländet inte självförvållat, de har bara råkat födas i ett land som gjort och gör det allt svårare att leva i.

När i livet min hjärna började suga åt sig kloka ord har jag inte en aning om. Vad som är mest förvånande är att de finns kvar i huvudet. Mycket av det får mig att inse att oavsett hur världen förändas, stämmer det jag en gång läste med hur verkligheten nu ser ut. Kanske är det så att kloka ord aldrig blir gamla, utan kan återanvändas i många sammanhang.

 

Valrörelsen har redan börjat, men den här gången finns en skillnad. De som nu har makten, har erkänt att nu ser det verkligen inte bra ut. Vi skall inte ha alltför stora förhoppningar om de närmaste åren. Det fick mig att tänka på det Mark Twain skrev en gång, att den som talar sanning, har råd med att hålla sig med dåligt minne.

 

De idag äldre minns säker den sexiga Coco Chanel, som inte var känd som en tänkare utan snarare en sexsymbol. Ja, snarare genom den parfym som lockade männen. InMen även hon lär ha sagt de kloka orden att svåra tider, väcker en instinktiv längtan efter äkthet. Den tid vi nu lever i verkar helt sakna äkthet, allt är bluff och båg och många försöker sko sig så länge det går.

 

Hur bräckligt vårt politiska maktsystem är, visade sig när det gäller kvittningssystemet. Ingen skulle väl kunna vara så fräck att utnyttja den lucka som funnits? För den som lusläst vad som verkligen gäller, var det som en skänk från ovan. Kan förstå om de politiska topparna svär ve och förbannelse, det betyder att de måste närvara för att kunna mota Olle i grinden. När en sådan här sak kunnat förbises, vad mera finns som kan utnyttjas av de som vill röra om i grytan?

 

Det här visar med all tydlighet att vårt politiska maktsystem är föråldrat, det har blivit en koloss på lerfötter. Samma sak är det med vår byråkrati där vi förhoppningsvis kommer se en förändring när den konstgjorda intelligensen tas i bruk fullt ut. Vårt land är knappast i takt med tiden.

 

Invånarna styrs av lagar, regler och förordningar som ställer till stora problem för många. Vi inordnas i närande och tärande, det är staten som är viktigast. Staten skall vara den sammanhållande länken, inte tala om vad folk skall rätta sig efter. Minns mig ha läst någon gång att varje människa äger sin egen person, den har ingen annan rätt till. 

Tyvärr fungerar det inte så. I vårt land styrs vi från vaggan till graven och får lära oss att vi måste värna om vårt välfärdssamhälle. Det är bortkastade skattepengar, när det istället är de som behöver hjälp det skall värnas om. Välfärd finns numera bara inom en minoritet av svenska folket.

Ett smutsigt byk.

Känslan finns att i det kommande valet, kommer saker dras fram i rampljuset på ett sätt aldrig tidigare hänt. Flera partier har kniven på strupen, det handlar om att överleva politiskt. Någon ordning på torpet kommer det knappast att bli, snarare en oreda utan like och beskyllningar kommer att hagla om både det ena eller det andra.

Slänger man skit i fläkten, stänker det på alla. Det gäller inte minst i det maktspel som väntar fram till valet. Den barnsliga herre på täppan lek våra politiker håller på med är enbart löjligt. Det handlar ju om att vara invånarnas tjänare och håller våra politiker sig det, spelar det ingen roll vem som sitter vid makten. De har betalt för att se till att invånarnas väl och ve går i första hand.

För svenska folket gäller det i höst att slå dövörat till vad våra politiker säger och istället tänka över hur allt kunnat bli så fel med vårt land. Vad det beror på kan ingen ha missat, det är politiska beslut som lett fram till en urholkad service och de höga levnadskostnader vi nu har.

Ingenting är i alla fall någonting tycks en del politiker resonera och det är mycket nonsens vi får höra. Ingen politiker vågar ta upp frågan varför en majoritet av svenska folket blivit fattigare. Det har inte bara med vad som händer i vår omvärld att göra, många kostnadsökningar beror på politiska beslut. Naturligtvis vill inget parti kännas vid att de varit med om att försämra för invånarna.

För en majoritet av invånarna handlar det om att vårt samhälle måste bli rättvist för alla, nu är det en minoritet som gynnas. De negativa effekterna av det Trump ställt till med och ett avslut på det meningslösa kriget kan ligga en bra bit framåt i tiden. Naturligtvis borde vår regering räknat med att det här kunde hända, men haft fullt upp med annat. Det fungerar sällan att tänka så långt näsan räcker.

Många har redan känt av att drivmedel blivit dyrare, men det betyder också fördyringar på grund av dyrare transporter. Naturligtvis blir det invånarna som får betala den kostnadsökningen, så är det alltid. Hur mycket dyrare det blir att leva, kommer att påverka valet. Men även efter valet kommer problemen att finnas kvar, de politiska misstag som gjorts är inte någonting som kan åtgärdas i en handvändning.

Vem som skall styra vårt land de närmaste fyra åren är en stor del av invånarnas minsta bekymmer, det är hur de skall kunna få pengarna att räcka till det absolut nödvändigaste. När vårt land går bakåt när det gäller invånarnas levnadsvillkor, är det dags att snegla på hur länder som klarar sig betydligt bättre har gjort. Det handlar ju inte om akuta lösningar utan långsiktiga.

Är det vårt styrelsesätt det är fel på, eller är det våra politiker? Svaret kanske är båda delarna? 

Vart tog alla stora tänkare vägen?

Inte bara våra politiker utan även vi andra, har underskattat vad historien egentligen borde lärt oss. Kanske det viktigaste att inte ta för snabba beslut, utan tänka igenom och väga för och nackdelar. Men tid är pengar sägs det och som måste utnyttjas till varje pris. Det är ett högt pris vi fått betala för det.

 

Det fanns en tid då filosofer avskärmade sig från de dagliga bekymren och ägnade sig åt att försöka se in i framtiden. De lyssnade bara på sina egna tankar och såg möjligheterna som fanns och grävde inte ner sig i ängslan över om det var genomförbart eller inte. Som det visat sig hade flera av dem rätt om vad som väntade i framtiden.

 

När det började tänkas kortsiktigt är svårt att sätta fingret på, kanske när de stora företagen började redovisa kvartalsrapporter istället för år. Placerarna hade blivit otåligare, långsiktiga placeringar gav visserligen en stabil vinst som låg över inflationsstrecket, men det var inte tillräckligt. Girigheten satte press på företagen som ständigt måste visa bättre resultat. Vad ingen tänkte på var att någon måste betala, vilket undan för orsakat en ständigt ökande fattigdom.

 

Även den som inte är insatt i ekonomi, inser att det hela är ohållbart. Det produceras idag mer varor än vad som kan säljas. Inte minst klädkedjor räknar med att mycket av det de har att erbjuda kommer att reas ut, det som blir kvar dumpas någonstans för en billig penning. Det är de första som köper deras varor till fullt pris, som betalar en stor del av den vinst som blir på det sålda.

 

Det kostar att ligga på topp har man hört, men just att det kostar att vara det, har öppnat en marknad för reparerade äldre telefoner och datorer. Behöver bara gå till mig själv som hellre använder min gamla dator med Windows 8 och använder den som skrivmaskin, utan att vara uppkopplad. Min lite nyare dator med Windows 11 upplevs bara som irriterande när nätet måste användas.

 

Samma sak med telefonen som visserligen används för en snabbtitt, men som jag måste leta efter var jag lagt den för att kunna göra det. Det beror på att i min ålder är det inte många som ringer, de flesta vänner och bekanta är borta. Tyvärr är det så för många, både nära och kära försvinner och kvar blir bara minnen och tomhet.

 

Vad regeringar skall ta sig till framöver när en stor del av befolkningen blivit pensionärer, kommer verkligen att bli ett framtida huvudbry. Påhittet att vi måste jobba längre är dödfött. För att invånarna skall jobba längre, måste det finnas anpassade jobb för äldre. Kroppsarbete är knappast att räkna med, många som jobbar inom vården är utslitna med runt tjugofem år kvar till pensionen. Vad gör man med alla dessa som slitit ut sig, för att vara solidariska med sina arbetskamrater?

 

Problemet är naturligtvis att många idag får utföra flera personers jobb, det är omänskligt. Trots den stora arbetslösheten finns ingen reservbänk att plocka in folk ifrån eftersom det handlar om utbildade människor som slits ut, eller slutar på grund av usla löner och vidriga arbetsförhållanden. Det är betydligt lättare att ersätta en politiker med en som plockas in från gatan, det säger allt om hur det blivit.

 

Har försökt komma på vad som kan påverka våra politiker att anpassa sig efter invånarnas önskemål. Det skrämmer mig oerhört att höra vad MP vill göra i en regering. Det är inte svenska folket som skall betala för miljöförbättringar, det är staten och företagen som orsakar utsläpp. Om MP får bestämma, påskyndar det en massfattigdom och vad det betyder förstår alla förhoppningsvis.

Har vi fått det samhälle vi inte vill ha?

Har vi verkligen gått med på att det skall vara så här? Den frågan hörde jag en person ställa i affären. Naturligtvis har vi inte det, andra har beslutat att det skall vara som det blivit, men säkert inte tänkt sig att det skulle bli så här illa. Det här med orsak och verkan har våra politiker haft det svårt med att förstå. Men när de beslutar om någonting, kommer det få konsekvenser förr eller senare och det är invånarna som drabbas.

Skenade hyror, matpriser och nu el är någonting som måste ses som konsekvenser av tidigare beslut. Det är därför de politiska partierna skyller på varandra, de har alla varit inblandade i det som nu händer på något sätt. Det som nu händer är vad nuvarande och tidigare makthavande inte ens kunnat tänka sig skulle kunna hända.

Under gårdagen presenterade sossarna nya löften om vad som skall prioriteras. Teoretiskt kan det kanske fungera, men att genomföra det som lovas blir betydligt svårare. Nuvarande regering har lagt ut massvis med bananskal att halka på.

De som nu svär ve och förbannelse över alla fördyringar har varit lika naiva, plötsligt händer det dem själva, vad de trott skulle hända andra. Fram till valet i höst kommer många att oroa sig för att inte längre ha kvar, vad de nu har. För de nyrika gäller alldeles säkert det gamla talesättet lätt vunnet, lätt förgånget.

Optimister finns det fortfarande gott om och som i nuläget låter pengarna rulla, eftersom nya kommer in varje löningsdag. I och för sig har alldeles de rätt, men har missförstått vad allt egentligen handlar om. Vi lever i en tid då allt kan ändras inom loppet av bara några veckor. På lite längre sikt väntar vilka jobb som kan utföras med konstgjord intelligens, det är ganska många när man ser hur jobb försvinner i snabb takt i Amerika.

Trots den tekniska utvecklingen, kan många jobb inte ersättas av smarta maskiner eller robotar. Hantverksyrken kan inte överlåtas på robotar och någon måste kunna laga det som går sönder. Det var meningen att vi skulle bli ett högt stående land där alla skulle ha en utbildning. Men en sak glömdes bort, det är inte genom teoretiska kunskaper det växer fram duktiga hantverkare, det är att lära av de gamla rutinerade, som lärt sig på samma sätt.

De sista av de som lärde sig från grunden som lärlingar har gått eller är på väg att gå i pension. All den erfarenhet de kunnat förmedla har gått förlorad på grund av politikers storhetsvansinne. Inom femtio år kan vi på grund av alla politiska misstag som gjorts, vara tillbaka till det samhälle vi hade före andra världskriget. Visserligen med moderna bekvämligheter, men lika fattiga som då.

Förnyelse har inskränkt sig till kosmetiska förändringar, ekonomiskt går det bakåt. För en majoritet av invånarna går det inte att spara ihop till en bil, det gjorde det trots låga löner på femtiotalet. Man kan fråga sig vad som blivit bättre, inte är det invånarnas ekonomiska levnadsvillkor i alla fall.

Nu kommer vi att stå inför att arbetsmarknaden förändras på grund av den högteknologiska utvecklingen, den förändringen kommer betydligt tidigare än vad våra politiker trott. Med den höga arbetslös vi redan har, kommer det här olägligt och dessutom i en tid då vi inte vet vad som kommer hända med den globala ekonomin.

Det betyder att alla vallöften kan tas med en nypa salt, förutsättningarna ändras snabbare än beslutsunderlag hinner tas fram. Genom den förändring vi står inför kommer det politiska arbetet att påverkas av den konstgjorda intelligensen. Används den fullt ut, finns inget behov av politiska företrädare, utan enbart människor som kontrollerar att de smarta datorernas råd och anvisningar verkligen stämmer.

Vem vet, snart kanske det blir smarta datorer som fattar beslut om vad som är bäst för invånarna? De kan knappast göra ett sämre jobb, än vad våra politiker hittills gjort.