Inget nytt under solen, i alla fall inte att vår finansminister har svårt med matematik. Det har ju visat sig under hela mandatperioden. Ivrig att få tala om hur mycket billigare en semesterresa skulle bli med en sänkning av drivmedelsskatten, blev allting fel. På något sätt ger det en vink om varför de rika får mer och de svaga i samhället skall leva på svältgränsen. Men om hungriga vargar jagar bäst, varför inte höja skatten för de rika så det svider och drastiskt sänka lönerna för alla med politiska uppdrag?

Annat var det förr tiden när papper och penna gällde istället för sociala medier, där fingrarna för det mesta är snabbare än hjärnan. Ofta kommer tankar om hur vårt land sett ut, om inte politiker försökt ändra på det som fungerade. Det började när hjulen vid de stora företagen fortfarande snurrade och småbönder som nätt och jämnt kunde föda sig själva måste bort. Eller snarare skulle de jobba inom industrin, som behövde folk som klarade av långa arbetsdagar. Folk som bodde ute på vischan kostade pengar i form av service. Och på den vägen är det.

Många av de en gång blomstrande industriorterna har tömts med folk, de som fortfarande bor kvar kan inte annat eftersom de flesta är äldre. Vad man inte tänker så mycket på är att de som bor på landsbygden, är fler än de som bor i större städer. Oförklarligt nog är det alla dessa människor som fått sämre samhällsservice med nedlagda bankkontor, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har förlagts till större orter.    

Från de makthavandes sida gjordes allt för att i princip tvinga folk att flytta från landsbygden till storstäder eller städer som fortfarande hade någon form av industrier. Vad som hände kallas för urbanisering, men är inget annat än att samla ihop folk till större städer. Har för mig att vi är det mest urbaniserade landet, men det är knappast någonting att skryta över. De tomma ytor som finns i vårt land, skulle kunna befolkas och i många fall skulle människor klara sig själva med vad som behövs.

Ser man till landets möjligheter att vara självförsörjande, är det som hänt med vår landsbygd med nedlagda jordbruk ingenting annat än ett enormt politiskt misslyckande. Många större städer lider i dag av överbefolkning som påverkat bostadsmarknaden, men också skapat en uppblandning som redan nu skapar spänningar. Det handlar om kulturkrockar som ingen vet hur de skall hanteras.

Vad som kommer behövas är en sammanhållande kraft, en person som vet vad som fungerade och inte drar sig för att mixa på rätt sätt med de nya förutsättningarna. Skulle inte förvåna om Håkan Juholt har den egenskapen och jag håller inte för omöjligt att om han skulle starta ett parti, skulle det komma in i riksdagen vid nästa val.

Lyssnar man på folk är de trötta på de gamla partierna som trampar på i gamla fotspår, en del i ullstrumpor livrädda att lova eller säga vad som kan vara fel saker. Det handlar ju om att få makten att förändra och då helst efter eget huvud utan en tanke på att till och med det största partiet, inte gillas av runt sjuttio procent av invånarna. Det är det stora problemet med vårt politiska maktsystem, oavsett vilken sida vinner valet är det ingenting en majoritet ställer sig bakom.

Vad människor längtar efter idag är ett mjukare samhälle, utan en piska vinande över ryggen för att föda sig själva, staten, kommuner och regioner.