Är det inte dags att fråga invånarna hur de vill ha det?

Bakslag är någonting man alltid måste räkna med, oavsett vad det gäller Att vädret är nyckfullt har vi vant oss vid, men att givna spelregler ändras, är någonting helt annat. Tyvärr är det vad våra politiker gör hela tiden, men ändrade spelregler skapar osäkerhet och misstänksamhet mot allt vad de säger.

De förändringar som gjorts de senaste trettio åren, kan bara ses som ett försök att visa att de gör någonting överhuvudtaget. Det är inga väl genomtänkta ändringar av invånarnas liv och leverne som klubbats igenom,  försämringarna har kommit som en överraskning för både makthavarna och invånarna.

Med ett finare ord kallas någonting väl genomtänkt för en konsekvensanalys. Det är ungefär som att tänka: Om jag tar bort hjulet på cykeln, går det att åka på den då? Svaret är givet i det fallet, men när det gäller att ta bort saker som borde höra dit, men aldrig provats om det fungerar utan, är det en helt annan sak.

Det är då sunda förnuftet ska träda in och rädda oss från ett ödestiget misstag, men sunt förnuft är en bristvara hos de politiska makthavarna. De har en manual att följa, trots att den är lika svårbegriplig som en monteringsanvisning till varor vi köper i en kartong. Den som har för bråttom att sätta ihop sin nyinköpta grej, inser snabbt att enkelt är det inte.

Har man som regering en massa saker som måste passa ihop, gäller det verkligen att skapa en bild av hur helheten kommer att se ut. Misslyckas en enda detalj, blir det kattskit av alltihop. Anledningen till det är att allt i vårt samhälle hör ihop, det går inte att underhålla bara vissa delar, då går det snabbt utför.

Redan på femtiotalet hörde jag äldre personer opponera sig mot att politiska makthavare såg sig själva som en sorts överförmyndare. Redan då hade de så kallade förtroendevalda tagit på sig rollen att tala om för invånarna hur de ansåg att vårt samhälle skulle vara. Av någon underlig anledning har det fortsatt, utan att invånarna gett sig ut på gatorna och demonstrerat.

Missnöjet med det politiska styret har funnits i många år, men i takt med att det moderna högteknologiska samhället växt fram, har människorna fått ett flertal olika forum till hjälp att kunna lufta sitt missnöje. De så kallade folkvalda har inte lyssnat på varningssignalerna om vad det kan komma att innebära på annat sätt, än att försöka strypa åsiktsfriheten. Det sker till och med i ett demokratiskt land som vårt.

De nya tekniker som står till buds är betydligt effektivare än partiledardebatter och stora affischer som inte många läser. När de äldre ser dessa affischer tänker de på en gammal slagdänga från flydda tider: Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt. Konserverad gröt låter inte smakligt, men många äldre fattigpensionärer överlever i dag på att äta just egen tillagad gröt, de har inte råd med kött på bordet.

Det gnälls på vår statsminister att han inte har någon förståelse för hur många gamlingar har det, men oppositionen har redan visat att de är lika goda kålsupare. Att de stirrar sig blinda på att alla ska ha ett arbete, beror på att det är en överlevnadsfråga för dem. Kommer det inte in mera skattepengar, måste de politiska uppdragen bantas.

Det är inte de gamla, arbetslösa och sjuka som är en kostnad för samhället, det är våra politiker och politiskt skapade jobb. Med EU som fattar beslut om det mesta, behövs inte vår enorma byråkrati, det står klart för de flesta. Det betyder att valet i höst bara är ett spel för galleriet, de som kommer att ha regeringsmakten kan inte göra mycket utan att först fråga EU om lov.

Därför ser i alla fall jag det som minst sagt märkligt, att inte EU tagit upp det olagliga ingreppet att försämra vårt lands trygghetssystem. Det är invånarnas inbetalade premier som konfiskerats. Men visst finns det många länders representanter som höjt ögonbrynen när de sett vårt lands kräftgång inom många områden. Skolan och sjukvården är väl det som mest stuckit i ögonen, men vägar och järnvägar som förfaller kommer inte långt efter.

Politiskt styrning är inte det säkraste sättet att möta framtiden. Så länge som det går rakt fram märks inga problem, men om det blir nödvändigt att ändra färdriktning är vi illa ute. Det beror på att vårt politiskt uppbyggda samhälle tycks ha kopplat in ett rattlås, som inte kan kopplas ur.

Ska bli spännande att se vart vi hamnar, men vi kommer knappast dit de politiska makthavarna tänkt sig. Är det inte dags att fråga invånarna hur de vill ha det?