Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk, hörde man ofta
på den tiden man var ung. Vad som menades var ju att det som hänt inte går att
ändra på. Faktum är ju att det som hände för en sekund sedan inte går att ändra
på.
Det är alltså ytterst viktigt att tänka sig för innan man
gör någonting. Blir det fel kan det vara svårt att ändra på. Det är antagligen
en av anledningarna till att vårt samhälle förändrats till oigenkännlighet för
många, det som var meningen att bli rätt har blivit åt helsike fel.
Notiser glimmar förbi som visar att våra så kallade
folkvalda, inte alls är några underdjur, utan bara vanliga människor. Ja,
egentligen inte när man kan läsa om ministrar som inte sjukanmäler sig trots
sjukdom. Det är medvetet fusk, precis som det regering anklagade svenska folket att
göra och därför försämrades reglerna vid sjukdom. Det hela vittnar om
dubbelmoral och sådana människor bör inte heller föra folkets talan.
Men om något visar det att vårt land är i utförsbacken på
flera sätt. Den stabila ekonomin tycks ha tappat fotfästet och nu måste saker
och ting rättas till. Bankerna ska klämmas åt, vilket naturligtvis kunderna
kommer att drabbas av. Nu är det inte längre bara Riksbanken som talar om att svenska
folket är alldeles för skuldsatt för att det ska gå att förklara bort, utan
även de politiska makthavarna. Massvis med svenskar lever med en orosknut i
magen att de ska tvingas gå från hus och hem.
Naturligtvis blir det den borgerliga regeringen som kommer
att få stå där med hundhuvudet om bostadsbubblan spricker. Regeringen har ju
faktiskt uppmuntrat invånarna att konsumera. Men den ekonomiska politik som
förts, passar illa när konjunkturen går ner. Det fanns en alldeles för stor
optimism om att det snabbt skulle vända uppåt, men verkligheten blev en annan.
Redan nu kan man säga att den förda ekonomiska politiken fungerade på kort
sikt, men sett i ett längre perspektiv har det gjort landet och dess invånare
en björntjänst.
Kanske kommer det att gå så illa att vi får ett ekonomiskt
förfall, beslutsfattarna har helt enkelt inte brytt sig om konsekvenserna. Men
samma sak tycks även drabbat en stor del av svenska folket och då handlar det
inte bara om ekonomi. Förfallet kan man tydligt se på all nedskräpning och
hundskit där människor ska gå. Börjar man fundera över varför allt fler helt
enkelt struntar i vad det innebär för andra, är det svårt att hitta svaret.
Antagligen får vi skylla oss själva att det gått så långt.
För någon dag sedan hörde jag en hundägare som aldrig brukar
ha en påse med sig när han går ut med hunden beklaga sig. Hunden hade skurit
sig i ena tassen på en trasig flaska som legat gömd i gräset. Lite försynt
påpekade jag då att visserligen blir det ingen sårskada av en hundskit, men det
är inte trevligt att göra ren skon.
Han brusade upp och menade att hundskit var någonting
harmlöst, men sönderslagna flaskor var en annan femma. Visst hade han rätt i
det fallet, men nedskräpning som nedskräpning. Lite försynt påpekade jag att
som de gamla sjunga, kvittra de unga. Ser ungdomarna att äldre inte bryr sig,
så varför ska de göra det. På det svarade han inte utan drog iväg med sin hund.
Efteråt slog det mig att många äldre knappast är ett bra
föredöme för våra ungdomar. Till och med gamla människor bär sig drumligt åt
och fnyser att ungdomar inte längre har någon respekt för äldre. Jag har sett
fall där äldre med bister uppsyn trängt sig in i köer, ja till och med försökt
tränga in sig längst fram i kön. På något underligt sätt ser jag det som ett
samhälle i förfall.
Naturligtvis är det bara ett fåtal som utmärker sig,
eftersom jag inte vet vem eller vilka de är, kanske de gjort så hela livet. Men
de sticker ut och det spiller över på alla övriga gamla. De ungdomar som
drabbats av dessa drumliga äldre, kan knappast känna någon respekt för
andra äldre människor än sina anhöriga.
Till och med i sydliga länder har äldre personer sett hur
det moderna samhället förändrat både barn och barnbarn. De i dag gamla växte
upp i ett samhälle där det ansågs som en självklarhet att ta hand om de äldre,
på samma sätt som de som unga tagits om hand av de äldre inom familjen. Det är
beklagligt, men familjebanden håller på att försvinna, var och en har sina egna
liv att leva.
Ytterst ansvarig för att det blivit så här, är de politiska
makthavarna. När de inför varje val talar om solidaritet, talar de bara i egen
sak. Utan folkets stöd är de ingenting annat än en onödig kostnad för
invånarna. För att det politiskt skapade samhällssystemet ska fungera, krävs
fullständig kontroll över invånarna. Den dag de tappar kontrollen, faller allt
ihop som ett korthus.
En första vink om hur invånarna förändras enbart under de
senaste fyra åren, kommer valet till EU att visa. Har inte hört någon som tänkt
rösta, däremot att de slängt röstsedlarna som ramlat ner i brevinkastet eller
brevlådan. En kommentar om EU som fastnade var från en gammal man som stödd mot
sin rollator sa: EU bara jävlas med folk. Men det gör ju vår regering också, så
alla politiker kan fara åt helvete.
Det kan bli så när den enda glädje han har är en
pris snus och den har blivit betydligt dyrare och dyrare ska det bli. EU vill ju helst förbjuda
snuset, bara det kan reta gallfeber på oss som snusar. Vår regering tror egentligen inte att en rejäl prishöjning ska få
folk att sluta snusa, dom bara ute efter mer pengar. Nä, förbjud politiker
istället, det kan spara pengar åt alla länder, sa han och stapplade stödd på
rollatorn iväg med korta hasande steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar