Någonting som det ägnas en tanke åt först när vi blivit
äldre, är att livet har en slutstation. Talade med en bekant för ett tag sedan,
som upptäckt att nästan alla gamla bekanta var borta. Fan, folk dör som flugor,
sa han. Han tyckte det var otäckt att gå till centrum av stan. Mest saknade han
tobakshandeln som funnits i alla år men tvingats slå igen. Det var där han
träffade alla gamla kompisar, men inom loppet av ett år är både ett flertal
gamla kompisar och tobaksaffären borta.
De som bott i vår stad sedan barnsben, ser inte på de
förändringar som sker med blida ögon precis. Många är uppriktigt förbannade och
anser att politikerna borde ha sett att affärer stängde i centrum och ersattes
av hårsalonger, restauranger, pubar och pizzerior. De borde ha sett till att
ungdomarna hade fått en plats att träffats, istället för att sitta hemma och
titta på videofilmer.
Visst har vi ett Folkets Hus, som antagligen skulle vara
folktomt om inte Biblioteket hade sina lokaler där. Det är definitivt inte en
mötesplats för de unga, vilket det borde vara. Det skulle ge liv och rörelse på
stan kvällstid, det finns faktiskt många fler unga som är skötsamma än vad
politikerna tror. De skulle till och med kunna sköta hela ruljansen om de bara
får chansen.
Men nu är det som det är, tankarna går faktiskt till de
gamla cowboyfilmernas ödestäder där torra buskar rullade fram på gatorna och
ond bråd död väntade. Ja, egentligen är det ju bara tomma systempåsar som
fladdrar för vinden och tomma ölburkar som rullar efter gatorna. Men skumma
typer smyger runt när mörkret lagt sig över staden.
Det värsta är ändå att folk känner sig lurade över att bo
kvar. Många som sålt sina villor på äldre dar och köpt lägenheter centralt, har
insett att det som en gång var centrum, inte längre är det. Det gäller att ta
sig till utkanten av stan för att handla. Eller som en sade: Hade jag varit
yngre hade jag flyttat till varmare länder.
Klart man funderar över vad som hänt med vår stad, ja, hela
vårt land! Folk skjuts och knivhuggs lite här och var, till och med i en liten
stad som vår har affärer och personer blivit rånade. Förhoppningsvis ska det
bli lite bättre, för några år sedan togs nämligen poliserna bort, men för ett
tag sedan fick vi tillbaka poliser till polishuset och på gatorna igen. Det är
mycket som kan ifrågasättas om hur våra så kallade folkvalda har värnat om
staden och invånarna.
Skillnaden mellan politiker och övriga invånare är väl att
de inte ser hur försämringarna påverkar många av invånarnas liv. Det har gjort
att folk tror mer på vad de ser och det är inte samma sak som våra politiker
säger sig se. Det finns alltså en politisk bild av vårt samhälle, men den
stämmer inte med verkligheten.
Men det är svårt att övertyga våra politiker om hur folk
verkligen vill ha det, för så har det aldrig fungerat i vårt land. Men att
någonting är åt helsike fel med vår lilla stad, tycks ändå kommunledningen
upptäckt. För ett tag sedan skickades ut frågeformulär, där en slumpvis vald
grupp av invånarna skulle pricka i vad
de tycker är bra och dåligt och hur vår stad skulle kunna göras bättre.
Förslagen har jag inte sett, men betyget blev lika uselt som skolresultaten.
När nu sossarna inte längre är i majoritet kanske tänkandet
blir ett annat, men det är antagligen bara önsketänkande. Spiken i kistan
skulle vara om Sandvik flyttar tillverkningen av någonting och jobb försvinner.
Kommunen har ingenting annat att luta sig emot, för de som skolats genom sossarna
är egenföretagare fifflare och banditer, det har de lärt sig på kurser. Därför
finns det inte så många företag med fler än tio anställda om man bortser från
de stora matbutikerna
Finns det hopp för stadens framtid, eller kommer det att bli
en döende stad? Ser man det på tio års sikt kommer många gamla att ha fallit
ifrån, huvuddelen av invånarna kommer då att vara arbetslösa ungdomar,
invandrare och flyktingar. de som pensioneras från Sandvik och haft höga löner
kommer knappast att bo kvar, vilket kommer att öka på problemen ytterligare.
Själv kommer jag knappast att få uppleva hur en stad kan förstöras
till oigenkännlighet, men tycker synd om de som tvingas uppleva det. Som jag
ser det har våra så kallade folkvalda förstört ett land med beslut som raserat
allt som en gång byggts upp. Politiker är en fara för vår omtalade demokrati,
det har bara de som inte är politiskt aktiva upptäckt.
När det gäller våra politiker på riksnivå har de
fullständigt gjort bort sig enligt folk man träffat under dagen. Att partierna
nu sitter i förhandlingar om att undvika ett nyval är i och för sig inte konstigt,
alla de gamla partierna kommer att drabbas. Ja, så finns ju rädslan för att SD ska få en
ännu större vågmästarroll, förstås.
Men det som diskuteras är ingenting annat än hur en
minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget. Det här politiska rävspelet
tar verkligen priset, det är inte de politiska partierna som ska göra upp om en
sådan sak, det ska svenska folket rösta om. Jag kan förstå partiledningarna som
inte är dummare än att de inser, att politiker inte längre har folkets
förtroende.
Det här gör att politik blivit någonting som lukta illa,
antagligen för att bäst före datum för vårt politiska styrda maktsystem
passerats för länge sedan. I den nya högteknologiska kunskapsvärld vi nu lever
i, finns inte plats för amatörer som uppträder som auktoriteter. Ska det vara
så svårt att fatta att länder inte längre kan styras som förr?
Den nya tiden är redan här och med den kommer man tydligt
att se hur människorna förändrats. Inte bara förändrats utan också blivit
medvetna om att de bara ses som ett redskap för politiska ambitioner och drömmar.
Precis som med invandring och flyktingmottagning som de nu kommer att tvingas
ta itu med, kommer trycket från införandet av Basinkomst att verkligen sätta
våra politiker på prov. Visst är det konstigt att ett helt vansinnigt
samhällssystem som vårt, kunnat leva kvar så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar