Meningen med livet? Tydligen den automatiserade framtiden.

Man kan inte undgå att imponeras av de människor (ett tvärsnitt av folket) som tar på sig ansvaret att vara invånarnas företrädare. Även om det i dag inte finns någon ytterst ansvarig, på grund av att ansvaret spridits ut på fler beslutsfattare, finns ändå ett kollektivt ansvar gentemot invånarna. Efter senaste valet har de små stödpartierna börjat inse detta och försöker nu på alla sätt profilera sin egen politik.

De strömningar som finns och kan utläsas i de sociala medierna är, att det smugit sig in helt nya värderingar hos invånarna. Kanske på grund av den tröstlöshet många känner och att framtidstron vacklar i takt med de försämringar som blivit allt mer uppenbara de senaste åren. Inte blev det bättre genom beskedet om väntande skattehöjningar.

Även våra media har börjat påtala de orättvisor som uppstått efter införandet av jobbskatteavdraget. Ansvariga politiker insåg inte de fruktansvärda konsekvenserna av försämringarna av trygghetsförsäkringarna. Det kan ju knappast varit medvetet att ställa till ett helvete för så många, inte heller att försämringarna kommer att bli en mycket dyr affär även för staten.

Våra politiker och invånarna talar inte samma språk, hörde jag någon säga. Och kanske är det så, inte minst efter att ha hört vår finansministers försök att skyla över, det desperata behovet av mera pengar till statskassan. Och jag kan förstå henne, många akuta brandkårsutryckningar måste göras för att det inte ska utbryta en folkstorm.

En sak framstår tydligt, politisk styrning passar inte in i vår nya hypermoderna tid och det är väl vad allt fler invånare insett. När våra politiker talar om att få fler i arbete, oroas de som har ett arbete att deras jobb ska försvinna. Hela vårt så kallade välfärdssamhälle vilar helt i det privata näringslivets händer och de är minst sagt darriga i nuläget.

Det politiskt skapade byråkratin används numera inte till att vara serviceorgan för invånarna, utan till att hålla invånarna i strama tyglar. Allt fler invånarna upplever att deras frihet inskränks och har därför satt sig på bakhasorna och stretar emot. Misstroendet mot de så kallade folkvalda ökar för varje år och en bidragande orsak till det, är att beslutsfattarna genom felaktiga beslut visar att de inte vet bäst.

Det är naturligtvis beklagligt att det gått så långt som det nu har gjort. Runt omkring oss ser vi ett samhälle i sönderfall, det räcker inte längre med lappa och laga. Mycket av det här beror på det politiska tänkandet, där det inte gått upp för våra politiker att det gamla industrisamhället inte längre existerar. Omställningen i tänkande har tagit för lång tid tack vare den långsamt malande politiska processen.

Verkligheten kan man läsa om är, att många av de arbeten som i dag utförs av människor, kommer att ersättas med robotar och superdatorer. Redan på åttiotalet förutspåddes det papperslösa samhället, men vem kunde tro att papperstidningarna skulle bli först att börja avveckla. Men så ser det ut att bli, tidningsledningarna förlitar sig nu till att digitala upplagor är framtiden. Många av papperstidningarnas  prenumeranterna som finns kvar är företag som kan dra av kostnaden, för inte minst de äldre trogna läsarna har tidningarna blivit alldeles för dyr. De tvingas även betala för den digitala upplagan de aldrig läser.

Nåja, det är inte bara journalister som pressas genom krympande redaktioner. Man kan fråga sig hur länge människorna i gemen, klarar av de krav och påfrestning det moderna samhället ställer på alla. Redan kan man se tecken på att psyket är det som är människans akilleshäl. Det är alla krav och förväntningar som ställs på människorna som är en bidragande orsak, det har i alla fall experter kommit fram till.

Människan precis som batterier måste laddas upp när kraften sinar. Det har inte bara de som utvecklar morgondagens maskiner upptäckt, utan också de konkurrensutsatta företagen. Maskiner kan repareras om de går sönder, det är svårare med människor. Regeringen måste redan nu titta närmare på hur maskinernas övertagande av traditionella jobb kommer att påverka vårt samhälle. Ingenting kommer att bli sig likt.

De som lagt ner tid och kraft på att titta närmare på vad vi kan vänta oss, ser femton timmars arbetsvecka som trolig. Naturligtvis är det bara teorier som framförs, men de har tagits fram med hjälp av program som utgår från det vi vet i dag. Men eftersom allt ändras i snabb takt och ny information matas in varje dag kommer träffsäkerheten att öka.

Vad man ändå kan förstå är att världen står inför en förändring vi i nuläget inte kan inse vidden av. Vi sitter fast i gammalt tänkande och har svårt att ta till oss att maskiner kommer att överta många av de traditionella jobben. Allt krut har lagts på att få alla i arbete, det nya bekymret tycks bli hur människorna ska kunna överleva, utan att ha ett arbete.

Man kan förstå den rädsla som finns hos våra politiker inför det nya samhälle som så småningom kommer att växa fram. Den politiska styrningen kommer att minimeras och intelligensen i form av superdatorer tar över och lägger fram förslagen till förbättringar. Någonting som kallas Artificiell Intelligens kommer att ta fram de bästa alternativen, som grundar sig på både det som hänt och som med all säkerhet kommer att hända. Med andra ord övervägs fördelar, risker och konsekvenser, med större säkerhet än vad människor kan göra.

Ju mer jag har läst om det här, desto mer övertygad har jag blivit om att den här utvecklingen kommer att gå betydligt snabbare än tjugo år som vissa tippat. Administrationssystem som kommer att ta över monotona kontorsjobb testas redan med gott resultat. Antagligen kommer de att vara i bruk inom bara några år. Vad man kan se finns det bara ett problem att lösa. Vad ska alla de människor som inte längre behövs syssla med och vad ska de leva av?

Det kan tyckas att vi bör oroa oss för framtiden, men jag tröstar mig med det Marcelene Cox en gång skrev: Tråkigheter, liksom backen framför oss, plattas ut när vi går dem närmare. Man kan ju se utvecklingen som så, att robotar och intelligenta maskiner tar över skitjobben. Det ger människan möjlighet att njuta av livet istället. Kanske var det meningen från början att det ska vara så.