Det finns antagligen gränser för det mesta, vilket däremot dumhet saknar.

Började dagen med att grubbla över hur mycket dumhet det finns i världen, tog sedan en promenad och friskluften fick det grumliga i huvudet att försvinna. Men jag hade inte tänkt skriva ner mina funderingar, men det blev så i alla fall. Att det blev så får skyllas på min dator som krånglade, ja, inte själva datorn utan det fantastiska programmet Windows som har små egenheter. Hur har det kunnat bli så tillkrånglat av någonting i grunden så enkelt?

Tänker man efter har vårt politiskt skapade samhälle också blivit så komplicerat, att inte ens de som utsetts till att hålla i trådarna begriper hur allting fungerar. Varje nytt beslut som fattas startar en process ingen vet utgången av. Vårt land är dessutom oerhört dyrt att administrera på grund av det omfattande kontrollsystem som skapats. Vad värre är, detta kontrollsystem kräver hela tiden ökad administration.

Det enda som kan få stopp på det här är en ekonomisk kollaps, det vill säga att det inte finns pengar till att upprätthålla det politiska styrsystemet. Om det händer, finns mig veterligen ingen plan B och vi kan vänta oss kaos. Tyvärr är det så att de med den politiska makten ska styra och ställa, vilket finns i ryggmärgen på alla politiker, att erkänna och rätta till misstag har de aldrig fått lära sig. Vad de däremot fått lära sig är de byråkratiskt tillkrånglade bortförklaringar som flitigt används.

Att ingen ifrågasatt om det här rimmar illa med hur det ska fungera i en demokrati är mist sagt märkligt. Det styrelsesätt vi har och på det sätt så kallade förtroendevalda kan klubba igenom beslut om lagar och förordningar måste ifrågasättas. Besluten har mer och mer inriktat sig på att hålla invånarna i Herrans tukt och förmaning, vilket inte kan sägas vara demokratiskt. Och det är just det som fått många att vända sig mot de gamla etablerade partierna som cementerat detta styrelsesätt.

Har invånarna tröttnat på den politiska kampen om makten? Det ser inte bättre ut, för om man lyssnar på vad folk har att säga är det så. Alla försök att förändra vårt samhälle ses som att politikerna försöker slå vakt om det skapade politiska systemet, inte vad som är bäst för invånarna. På sätt och vis kan man förstå de styrande, eftersom det gett (och fortfarande ger) många politiskt aktiva både höga löner och pensioner. Lägger man dessutom till de som premieras för sin lojalitet med politiskt skapade uppdrag och jobb, är det många som berörs om vårt politiska system brakar ihop.

Gruppen som premieras är viktig för beslutsprocessen genom att de lojalt ställer upp och säger ja och amen till de baslut som ska klubbas igenom. När makthavarna försvarar besluten med att de fattats i demokratisk ordning, är det därför inte med sanningen överensstämmande. Det handlar om en maktdemonstration där störst vinner och har ingenting med demokrati att göra.

Men överenskommelsen att en regering utan majoritet ska kunna regera med sin egen budget, verkar vara droppen. Det påtalas ofta att SD (som nu kryper närmare tjugo procent, vilket är en femtedel av väljarna) inte har någon rätt att vara med i den politiska leken. Vad ska man då säga om partierna som ligger under tio, ja, till och med under fem, ska de verkligen få vara med och leka? Frågan är om de båda stora partierna ska ha något inflytande, de har definitivt inte folkets stöd, bara en liten del står bakom dem.

Det svaga stödet för till och med de två största partierna visar att det politiska maktsystem vi har, inte är i takt med tiden. När allt annat moderniseras och förnyas, måste även vårt lands styrelsesätt genomgå en modernisering. Våra politiker talar om vikten av utbildning, men för att nå en hög position inom politiken, krävs ingen högre utbildning. Så har det varit i alla år därför måste de som  avgår från sina välbetalda uppdrag kompenseras och försörjas, en del till och med livet ut. Om man jämför det med alla de gamla som varit med om att bygga upp vårt land och som definitivt inte premierats för det, inser man hur vansinnigt det är.

Många gamla har tagit hämnd genom att missnöjesrösta, inte minst vid senaste valet. Det har visat sig vara någonting som verkligen rört om i den politiska grytan. När väljarsympatierna rasar behöver de stora partierna hjälp, men inte ens det räcker numera för att få majoritet att bestämma. Det visar på den svaghet som finns i vårt politiskt skapade maktsystem som utgår från en tid, då ett parti kunde få egen majoritet.

Om inte våra politiker är medvetna om det, fortsätter missnöjet att växa, Är läget desamma ute i landet som i vår lilla stad, borde våra politiker verkligen oroa sig. Efter att ha pratat med många gamlingar slog mig en tanke, tänkt om SD får runt trettio procent vid nästa val och blir största parti och kanske både KD och FP åker ur riksdagen! Det är ingen omöjlighet att det blir så. Stenmark vann ju Let´s dance tack vare svenska folkets stöd.

Om det skulle hända behöver SD en hel drös med erfarna politiker och eftersom många resonerar som så att var och en är sig själv närmast, är inte en gammal ideologi värd någonting om försörjningen uteblir. Många politiker har bytt partitillhörighet under åren av just det skälet, det gäller att vara om sig och kring sig.

När man börjar tänka i de här banorna börjar man fundera över vad som väntar oss framöver. Det gnisslar oroväckande överallt i vårt välfärdsmaskineri och ingen tycks veta på vilket sätt det ska smörjas för att inte skära ihop. Men samma problem har många andra länder, mycket tack vare den högteknologiska utvecklingen.

Osökt kom jag att tänka på det Voltaire skrev en gång för länge sedan. Han skrev någonting om att det finns mycket mer intelligens än vad det finns förstånd. Det vi kan se i vår hyperteknologiska värld är att intelligenta människor, kan skapa maskiner som med hjälp av programmerad intelligens tar oss ytterligare ett steg framåt. Det vill säga maskinerna i sin tur utvecklar och förfinar intelligensen ytterligare, vilket kan resultera i att människans förstånd inte räcker till.

Det kan betyda att de flesta inte kommer att begripa vad de intelligenta maskinerna kommer att spotta ur sig. Kanske inte ens de som programmerade de ursprungliga intelligenta maskinerna. Det kommer naturligtvis att skapa problem, för redan kan man se att människans förstånd har sin begränsning när det gäller de nya tekniker vi nu har. Regeringar har aningslöst omfamnat det nya i tron att det med teknikens hjälp, ska det bli lättare att hålla koll på invånarna.

Man kan fråga sig hur många i regeringen som ens har en aning om vad de gett sig in på. Har de förstått att de i förlängningen inte behövs, eftersom de intelligenta maskinerna tar över. Men varför oroa oss över att det mänskliga förståndet har sina gränser, det är ju den mänskliga dumheten som saknar denna begränsning som är det stora hotet mot mänskligheten. Även om våra politiker inte behöver styrka sina teoretiska kunskaper, borde de i alla fall tvingas genomgå en intelligenstest. Är det för mycket begärt?