Egentligen borde ingenting förvåna längre, ändå spärrar folk
upp ögonen när regeringen talar om vad de tänker göra. Tyvärr har regeringen
ingenting att komma med som folk vill höra, vilket naturligtvis inte är
speciellt klokt. Miljarderna kommer att rulla, men nyttan av dem är det svårt
att bli klok på.
Det som förvånar mig mest av allt är hur lite våra så
kallade förtroendevalda lyssnar på vad invånarna har att säga. På något sätt
känns det som om våra politiker har selektiv hörsel, de hör bara vad de vill
höra. Men deras jobb är att ta tillvara inte bara sina väljares önskemål utan
även övriga invånares, vad partiledningarna tycker och vill göra är av
underordnad betydelse. Naturligtvis straffar det sig när de politiska
makthavarna anser hur vårt samhälle ska se ut och skaran av de som tycker
annorlunda växer.
Har den senaste tiden upplevt det som att tjänstemän inom de
offentliga verksamheterna, öppet börjat kritisera förslag som läggs fram av de
politiska partierna. Man kan förstå det eftersom misstagen även drabbar dem. Även
många så kallade experter har börjat ge kritik därför att de politiska besluten
mot bättre vetande slösar med invånarnas skattepengar. Att de slösas med våra
skattepengar är ingenting nytt, politiker har aldrig lärt sig hur invånarnas
pengar ska hanteras på bästa sätt.
För vår statsminister går det tyngre för varje dag, men har han
tagit fan i båten så ... Så här bara några månader efter sitt tillträde bör han
själv insett, att ett nyval varit bättre både för honom och partiet. Den som
regerar har inte råd att göra några misstag, därför spelar det ingen roll vad
som händer inom SD, de klättrar ändå i mätningarna. När människor sinsemellan
med oro ser på den stora flyktingströmmen till landet, är det locket på som
gäller inom regeringskansliet och bland riksdagens ledamöter.
Faktum är ju att det är invånarnas skattepengar som bekostar
det hela, pengar som betalas in för att ha en fungerande skola, vård och
omsorg. Allt färre är villiga att betala för någonting de inte får valuta för. Det
är misstagen och det som inte händer som ligger regeringen i fatet. Ja, om man
bortser från det olycksaliga beskedet att drivmedelsskatten ska höjas förstås,
när man istället inte skulle gjort någonting alls.
På många orter finns det inte något förtroende för varken statsministern
eller regeringen efter alla tabbar som hunnit göras på den korta tiden. Det är
bara att lyssna vad folk på gatan har att säga, det är inga vackra ord precis.
När det nu oppositionspartierna hotar med misstroendevotum mot regeringen, kan
man vänta sig en prestigekamp som skadar hela landet.
Till och med våra politiker borde ha insett att det moderna
högteknologiska samhället växt dem över huvudet. Vad de definitivt inte insett
är att det flitiga användandet av konsulter får folk att tänka att det vore
bättre om dessa konsulter ersatte de så kallade förtroendevalda på deras
poster. Det skulle ge invånarna kompetenta personer att förvalta
skattepengarna, istället för amatörer som ständigt måste ta hjälp av andra.
Läser dagligen i utländska tidningar om den snabbt växande
skaran av ekonomer som insett att vi nått vägs ände och måste försöka nya
grepp. De försöker hitta möjligheter att mildra skadan av den tekniska
utvecklingen, som kommer att få miljontals jobb att försvinna. För de som
sitter på en stor del av världens pengar innebär det också ett problem, om inte
människorna kan köpa saker, faller alltihop samman som ett korthus.
Enklaste lösningen tycks vara att dela på de jobb som kommer
att finnas kvar och förlita sig till människornas kreativa förmåga att hitta
lösningar som skapar nya jobb. Ingen regering kan skapa hållbara jobb, bara
sysselsätta de arbetslösa med meningslösa jobb. Om det finns någonting som
retar upp folk, är det att ständigt bli tillsagd att så här ska du göra, annars
...
Nåja, kanske har regeringen insett att den inte klarar av
att skapa riktiga jobb, därför ska det satsas en massa miljarder för att hjälpa
våra exportföretag. För mig liknar det när staten skulle rädda vår en gång
blomstrande varvsindustri, det är som att kasta pengar i sjön. Man måste se det
hela som att gripa efter ett halmstrå för att inte sjunka ner i dyn, Men det är
väl som man brukar säga, man måste sjunka tillräckligt djupt för att få fäste
att sparka sig uppåt. Att det gått så här långt får våra politiker ta på sig,
det är de som stått för besluten. För visst kommer svenska folket leta
syndabockar, när det börjar kännas i plånboken.
Vad svenska folket verkligen kan göra för att ställa till
det, är Let's Dance ett utmärkt exempel på. Det är inte domarna som avgör vilka
som kan dansa bäst, det gör de som ringer in och röstar. En stor del av SD:s
framgång beror på samma sak, var och en har rätt att ha sin egen åsikt och
rösta därefter. Det är alltså "domarna", det vill säga partierna som
talar om för väljarna hur de ska tycka och tänka som skaffar sig motståndare.
Eftersom "domarna" fortsätter att tillrättavisa de som inte har samma
åsikt, kommer det bara att bli värre och värre.
Nästa stora problem på tur blir med all säkerhet den
ofattbara skuld en stor del av svenska folket dragit på sig. När
Finansinspektionen lagt fram förslag om "tvångsamortering", möttes
uttalandet av ett motstånd som knappast var väntat. Alla var ju överens om att
skulden måste kapas ner. Men så var det tydligen inte, det var till och med
olagligt att införa amorteringstvång.
Det var bara Riksbanken som var positiv, för andra ses det
bara som någonting negativt. Argument om att det kommer att påverka
konsumtionen kan man förstå, men motståndarna till amorteringskrav tycks inte vara
rädda för vad det enorma skuldberget svenska folket byggt upp kan orsaka. Att
tänka kortsiktigt är aldrig speciellt klokt, men att tänka långsiktigt i en
föränderlig värld är näst intill omöjligt.
Nu är det bara att vänta på en halvmesyr som inte gör varken
till eller ifrån. Tillväxten är helig och allt som äventyrar konsumtionen är av
ondo. men skulle regeringen titta i backspegeln, skulle de se att ekonomisk
tillväxt egentligen bara är siffror i en balansräkning. Av någon underlig
anledning tycks pengarna försvinna utan att någon kan förklara vart de tagit
vägen. Det kan bli så när man helt enkelt glömmer bort att ta med kostnader för
uteblivet underhåll. Alla de saker som skulle ha reparerats och underhållits för länge sedan, blir i
stället oförutsedda kostnader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar