Gamla lustspelet Lille Fridolf i ny miljövänlig tappning.

Jag vet inte om man klokare när man blir äldre, men med åren har vi äldre i alla fall fått uppleva att politiker sannerligen inte vet bäst. Våra politiker är vanliga människor precis som vi andra, men så snart de hamnar i maktställning vet de precis hur allting ska skötas. Vårt så kallade välfärdssamhälle var från början en vision, som inte bara verkligheten utan också politiska beslut tagit död på bit för bit.

Rädslan för att tappa väljare har gjort att partiledningar försökt komma på vad som kan tilltala en stor del av väljarna. Eftersom Fjollträsks problem finns inpå knutarna är det också dess invånare som uppmärksammas. Genomfarten som kostar enormt med pengar skiter en lantortsbo fullständigt i. De har fullt upp med att reparerade sina sönderskakade bilar på grund av urusla vägar, men de får vara med och betala för bättre genomfart i Fjollträsk!.

Tyvärr får de beslutsfattande hela tiden fel svar av sina rådgivare och den inre rövslickande kretsen, vad väljarna ute i landet tycker och tänker når aldrig fram. Av den anledningen dras alla över en kam, för det är ju den enklaste lösningen. Så för enkelhetens skull räknar man med att alla invånare i landet har tillgång till buss och tunnelbana, det är bara lyx att åka bil till och från jobbet. Varför inte flytta Riksdagen till Burträsk, så att ledamöterna får lite perspektiv på Sverige och prova på hur massvis med folk har det.

Rättvisa är svårt att få till, för om ett beslut är gynnsamt för en relativt stor grupp, drabbar den negativt alla övriga som inte tagits med i beräkningarna. Det har betytt att när allt fler fått känning av konsekvenserna, har förtroendet för hela det politiska etablissemanget minskat. Politik uppfattas nu för vad den är, en chanstagning om vårt lands framtid. Sanningen är ju att ingen vet hur framtiden kommer att se ut.

Har vårt land någon framtid? Med det politiska maktsystem vi har och alla regler och lagar som inte passar in i en modern värld, är det ingen ljus framtid vi går tillmötes. Det är lite som att har vi tagit fan i båten så måste den på något sätt ros i land. Men vem ska ro? Svenska folket har tröttnat på att göra det.

Minns hur den danske humoristen och satirikern Robert Storm Petersen för runt sjuttio år sedan såg på politiker. Han skrev: Om någon ställer sig upp i en talarstol och säger att alla sitter i samma båt, betyder det att den personen vill vara kapten och att alla andra ska ro. Under alla år som gått är det enda som ändrats, är att det nu är fler som vill vara med och bestämma. Inte undra på att det måste till allt fler för att orka ro.

Nåja, politik är det ingen som blir klok på numera, mest på grund av att idiotiska uttalanden gör att ingen kan ta toppolitiker på allvar. Visst är det trevligt att förtroendevalda visar att de inte är klokare än invånarna i övrigt, men landets framtid är inget lustspel precis, det är blodigt allvar. Det sorgliga är att våra politiker inte fattat detta, därför svänger det i opinionsundersökningarna, men ingen vet hur det kommer att röstas om drygt två år.

Men visst hör man hur folk pratar. Har fått en känsla av att SD spelat ut sin roll som missnöjesparti, genom det lappkast inte minst Moderaterna gjort. Men det finns även andra strömningar som märks tydligt på de sociala medierna. Det är bland ungdomar man mest märker att det finns en oro för vad de ska satsa på. Alla känner inte för att jobba inom vården, men vilka yrken är det som kommer att försvinna när de intelligenta maskinerna tar över? Det skulle inte förvåna, om Piratpartiet får ny vind i seglen, de talar ett språk ungdomarna förstår.

Eftersom skola, vård och omsorg verkar ha hamnat i den bortglömda högen av problem som måste åtgärdas, finns ett parti som lurar i vassen. Tänk vad motviljan att ta en kvinna i hand kan ställa till med. Det här tackar naturligtvis FI för och Gudrun kan komma att hamna i hetluften igen. Kvinnor röstar med hjärtat, män röstar med … Ärligt talat kan man fundera vad många män använder när de röstar. Kan ett parti lova en penisförlängare så … Ja, pengar kan göra stor skillnad, för den som bara har en liten kotte.

Men det här med att jobb kan komma att försvinna ställer till det. I den uppräkning av jobb jag kunnat läsa ska försvinna, är det i princip det som kallas tjänstemannajobb som försvinner. Kontorsjobb av alla de slag med andra ord. Inte ens inom de statliga och offentliga verksamheterna går någon säker, om de inte är lärare eller anställd inom vården. Men om nu det här blir verklighet, vad ska alla göra som blir över?

Men det bekymrar inte våra politiker. Läste hur Alliansen med sitt förslag till skuggbudget, ska förbättra statskassan med 25 miljarder på 3 år. Än en gång vill de försämra sjukförsäkringen, en försäkring som det måste klargöras juridiskt om staten verkligen får röra dessa försäkringspengar. Ökande sjuktal är naturligtvis oroande, men varför har inte något politiskt parti oroat sig över, att alldeles för många lever på politiska uppdrag?

Visst kommer det i framtiden att finnas politiker, men knappast i den omfattning vi nu har. Dels är det en kostnadsfråga, men också på grund av de intelligenta maskinerna. Artificiell intelligens är underskattad av våra politiker, de vet inte ens att dessa maskiner, rätt matade med vad de ska utföra, kommer de att ge mer demokratiska lösningar än dagens majoritetsbeslut.

Många av våra unga politiker är karriärmänniskor som inte fattat vad deras uppdrag går ut på. Den snabbaste vägen att göra karriär är att slicka rövar för att bli hjälpta att klättra inom partierna. Det finns alldeles för många rövslickare som förstört för invånarna genom att säga ja, när sunda förnuftet borde skrikit nej. Det är därför vårt politiska maktsystem kommer att leda invånarna käpprätt åt helsike.

Vår finansminister gnuggar geniknölarna för att kunna få in mera skatter av invånarna. Naturligtvis bättrar det på det dåliga rykte Socialdemokraterna har när det gäller att beskatta invånarna. I partiets manual finns bara att räcker inte pengarna till, måste invånarna betala mer i skatt. Varför partiet alltid fungerat så har jag inget svar på.

 Tanken med skatter var att de ska bekosta för samhället viktiga funktioner som skola, vård och omsorg. Utöver dessa viktiga verksamheter, även statliga verk för att vara till hjälp för invånarna. Av det hela har under åren skapats en kontrollapparat som styrs av politiska makthavare, som bortser från sin egen kostnad.

Just nu är det Mp och språkrören i blåsväder, men inom alla partier finns en kultur som orsakar stora kostnader för invånarna. Precis som Socialdemokraterna svikit sina ideal, gör nu MP samma sak. Det kan bero på ideologierna, att de skapat en form av tunnelseende. Kanske är MP:s benämning språkrör felaktig, de borde istället kallas seenderör. Man har målet i sikte genom ett rör och ser inte vad som händer vid sidan om.   

Men det är inte bara politikers löner som tynger svenska folket ekonomiskt. Partistöden gör att partierna kan premiera de lojala medlemmarna, men också köpa reklam. Detta görs med invånarnas pengar, samtidigt som fattigdomen bland invånarna sprider sig. En försämring av sjukförsäkringen skulle få konsekvenser Allianspartierna inte ens kan drömma om.

Men det intressanta den närmaste tiden är vad som händer med ”Lille Fridolf och Selma”, komikerparet som fått en hel värld att skratta åt vårt land. Ja, vi ska kanske lägga till vår myglande utrikesminister också, som sannerligen visat vad ett glappande munläder kan ställa till med eftersom hjärnan inte hunnit med.

Går man ett steg längre i tänkandet blir det verkligen skrämmande. Hur ska ett land kunna respekteras med en vice statsminister som ”Selma”? Lille Fridolf är för all del inte bättre, han saknar helt omdöme, vilket nästan är allvarligare. Men ”Selma” ska faktiskt träda in om Löfven får en hjärnblödning av allt elände. Inom regeringen tycks ingen tänkt så långt, med det verkar som om en del av MP:s medlemmar har gjort det. Precis som med allting annat är det överlevnadsinstinkten som gäller, i allra högsta grad kan man nu se det hos många politiker.