Vad händer i vårt land?

Frugan sitter och spelar Bingolotto och på dörren till rummet satt upp skylten: Stör Ej! I och för sig skulle jag i alla fall inte suttit framför teven, men min fåtölj där jag brukar sitta och filosofera. Av den anledningen hamnade jag framför datorn istället. Den enklaste problemlösningen helt enkelt.

När man lyssnar på våra politiker, tänkt så enkelt det är att lösa alla problem, bara invånarna begriper sitt eget bästa. För visst är det invånarna som ska förverkliga de politiska visionerna, annars fungerar det inte. Om vårt välfärdssamhälle ska kunna fungera, beror det helt och hållet på om de flesta arbetsföra (enligt en del politiker även halta, lytta och dödssjuka), jobbar både mer och längre.

När våra styrande politiker fördelar invånarnas skattepengar säger de: Vi har skjutit till så och så många miljarder till det och det. Vi, sa svinskiten! Allt de styrande portionerar ut pengar på kommer från den gemensamma kassan som ska bekosta inte bara skola, vård och omsorg, utan även de verksamheter som ska vara behjälpliga för invånarna. I uppdraget som förtroendevald ska invånarnas pengar förvaltas på bästa sätt, men vad anser de styrande vara bästa sätt?

Ingen kan säga att inte regeringar under åren skapat jobb i tusental, visserligen administratörer och byråkrater i offentlig tjänst, men i alla fall. Naturligtvis kostar det pengar, inte bara i nutid utan så länge dessa offentliganställda lever. Det är ingen snöboll som rullas och som växer, det bäddar för en lavin som kommer att krossa allt i dess väg. Om det är att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt, har vi inte råd med det politiska styrelsesätt vi har.

Att det här har kunnat pågå i så många år beror på att så har det alltid gjorts. Skatter ska det sättas sprätt på, det visar att våra regeringar verkligen gjort någonting. Därför har pengarna rullat, det fantastiska är att inte ens vägskatter går till vad de är avsedda för, de används till att bekosta helt andra saker. I förhållande till de vägskatter som kommer in, är det bara en liten del som går till att bygga nya vägar och hålla de gamla i gott skick. Bristande underhåll av vägar är det många regeringar som får ta på sig skulden för.

Utan svenska folket hade flera av storbankerna inte varit de vinstmaskiner de är i dag. Om staten är så beroende av att bankerna hålls flytande är vi verkligen illa ute, om vi får en ny finanskris som gör att lånebubblan spricker. Hade det funnits lite stake i våra styrande politiker hade de plockat av bankerna de miljarder svenska folket fått bidra med för att rädda dem.

Det verkar som om Bernie Saunders rätt till viss del i sin kritik, förtroendevalda politiker och den finansiella eliten sitter i knä på varandra. Han har till och med kallat det för vänskapskorruption, det vill säga att det förekommer tjänster och gentjänster. Vad han kritiserar är föregångslandet för många, som tyvärr skapat den Amerikanska drömmen i många länder om pengar och framgång. Tydligen är vårt land lika ruttet som alla de länder våra regeringar brukar kritisera.

Tyvärr kommer de traditionella politikerna till korta i dagens minst sagt komplexa värld. Det för med sig att en före detta facklig ledare alldeles för ofta hamnar mellan två stolar. Ständigt dyker frågan upp hur naiv vår statsminister kan vara. Kom på att jag nynnade för mig själv på den gamla låten Falling leafs. För när hösten kommer och träden fäller sina löv, finns risk för att även ”Lövet” faller.

Ja, det beror på om oppositionen vill ta över ett konkursbo, för någonting säger mig, att vi är på väg in i en finanskris redan i sommar. Att Löfven återigen hamnat i skottgluggen på grund av en ministers klavertramp, visar hur otroligt naiv han var när ministrarna utsågs. Men det värsta är ändå att det som framkommit i samband med Kaplans umgängeskrets, visar att invandrare bygger sina egna bon och inte alls vill bli försvenskade, de har sin tro och sina vanor som de inte vill bryta.

Det finns någonting som förbisågs när den svenska modellen skapades, nämligen att vårt land skulle bli medlem i EU. Att vi inte är neutrala visar ställningstagandet för Palestina, vårt land har lagt sig i någonting landets styrande inte begriper. Nu röstfiskas det också för att hamna i FN:s säkerhetsråd med motiveringen att vårt land är en oberoende röst. Hur dum får ett lands ledning vara?

Naturligtvis blir det fel när allting rullar på som om vi fortfarande levde i industrisamhällets arbetsledartänkande, det vill säga förtroendevalda ska leda och fördela. Vårt land är fortfarande politikernas egen lilla sandlåda som försvaras med näbbar och klor, den svenska modellen ska försvaras om det så går åt helsike.

Med andra ord är det som vanligt, därför följer jag med stort intresse hur det börjar röra sig lite här och var i världen. Att intellektuella tänkare ges utrymmen att lägga sig i hur länder sköts är intressant. Från att vara nästan apatiska engagerar sig nu allt fler i grupper som verkligen vill förändra hur länder styrs.

Kritiken mot att politiska maktsystem snärjer invånarna istället för att ge dem frihet får gehör hos allt fler. Inte minst den svenska modellen är skapad för politisk styrning av invånarna, den som är svensk är inte fri utan ett nummer, där myndigheterna kan se om invånarna är en tillgång eller kostnad i det kostnadskrävande välfärdssamhället. Ja, egentligen är det självförvållat, bara ett fåtal har protesterat tidigare.

Alla har ett ansvar för landet kan man höra från politiskt håll, men politikerna själva avsäger sig allt ansvar om det går åt helsike. Eftersom det inte finns någon ytterst ansvarig, varför har vi då förtroendevalda människor? Varför inte fullt ut låta människorna styra sina egna liv?

Ett folk i frihet skulle naturligtvis bli en stor omställning för många, som varken skulle veta ut eller in. Men det är bara en övergångsfas, det är märkligt hur snabbt människan vänjer sig vid nya saker och nya förhållanden.

Men jag har börjat fundera över, hur lång tid det kommer att ta innan svenska folket fått nog. Lyssnar man på vad folk har att säga har de redan fått nog. Vad vi då kan vänta oss är det ingen idé att spekulera om. Det blir som det blir.