Hur har våra politiker kunnat koka ihop en så illaluktande soppa?

Det bedrövliga vädret lockade inte till att ta en promenad för att koppla av, det blev datorn som får lätta på spänningarna och den frustration jag känner. Löfven har flera gånger sagt: Vi har varit för naiva. En regering får inte vara naiv, den ska se realistiskt på allt vad som rör landet. Naiv har verkligen regeringar varit i många år, eftersom de inte insett att vårt land blivit politiskt korrupt. Oavsett partifärg (med undantag av SD), håller politiker ihop för att skydda varandra och det politiskt skapade kontrollsamhället.

Om man bortser från de politiska makthavarna, finns det även lekstugor på andra håll. Högsta ledningen inom Skatteverket tipsar kompisar om att det brinner i knutarna. Naturligtvis skulle de fått ”kicken”, men eftersom de är kompisar med finansministern så … Det är en rutten lukt som sprider sig.

Envis som en bulldogg håller Riksbankchefen fast vid inflationsmålet på 2 procent. Trots försöket med minusränta som strider mot alla gamla ekonomiska teorier, fortsätter den svenska kronan att vara förhållandevis stark. Den låga räntan har bara gjort att folk lånat mera, men genom ett jätteköp av statsobligationer, ska väl nu jäklar den svenska kronan ändå tappa i värde! Tja, det är inte Riksbanken som avgör det, eftersom flera Riksbanker har samma problem som i vårt land och svarar med samma mynt.

Den moderna globala ekonomin har blivit näst intill oförutsägbar. Den styrs inte längre av Riksbanker, utan av helt andra aktörer på penningmarknaden. Ingen har någon förklaring till varför inflationen inte skjuter fart, det borde den enligt de ekonomiska teorierna göra. Förklaringen till varför inflationen ska drivas upp är däremot minst sagt luddig, det är inte för folkets bästa i alla fall.

Inflation betyder att importvaror blir dyrare och prisökningar blir följden. Men de följdverkningar som inflation för med sig skapas nya och ännu större problem, de som inte kan påverka sin inkomst måste kompenseras. En inflation på 2 procent skulle vara förödande för de svaga grupperna, deras eländiga ekonomi klarar inte av prisökningar. När dessutom skatt kommer att tas ut på varor som behövs, är vårt land verkligen på väg åt fel håll.

För många pensionärer och de som lever på sjukbidrag finns inga marginaler för kostnadsökningar, vilket även gäller de lågavlönade. De här människorna känner av försämringarna i takt med att de visar sig, en kompensering tar lång tid att besluta om. Vad som är bra för staten påverkar alltid invånarna negativt, men utan stöd av invånarna faller ett samhälle ihop.

Ett samhälle där allt fler blir fattiga påverkar konsumtionen, det bör till och med en politiker kunna räkna ut. Vi har redan ett samhälle där de sämst ställda inte har råd att lösa ut mediciner eller laga sina tänder. Lägger man dessutom till varningsrapporterna om ökad barnfattigdom, närmar vi oss snabbt en ohållbar situation.

Enda politiska lösningen är att dessa sämst ställda får bidrag för att överleva. Men bidrag är en styggelse och kostar pengar har Moderaterna sagt i många år och visst är det så. Det är en skam att landet har invånare som är så fattiga, att bidrag är enda lösningen för att kunna överleva. Dessutom kostar det enormt med pengar att administrera bidragen, det har Moderaterna aldrig nämnt som argument. Att de nu inte gör det beror på att de var med och skapade den största bidragsskandalen i vårt lands historia, jobbskatteavdraget.

Enklaste lösningen som alla partier bör kunna samsas omkring, är att det ska finnas en gräns vad invånarna behöver för att kunna överleva. Vår fantastiska politiskt skapade kontrollapparat har gjort att Skattemyndigheten har alla uppgifter rörande invånarnas ekonomi. Istället för inblandning av Försäkringskassan och Socialkontoren, finns möjlighet att mellanskillnaden som behövs för att överleva, efter kontroll av Skattemyndigheten betalas ut direkt av staten.

Egentligen är det fantastiskt att många av de som kallas fattigpensionärer, men även de som lever på vad man förr kallade sjukpension, fortfarande lever. Tittar man på vad fattiggränsen anses vara, finns det över tvåhundratusen invånare som ligger en bra bit under denna gräns. Ändå är det ingen svindlande summa som anges, den ligger strax över elva tusen kronor i månaden. Massvis med ensamstående äldre har strax över sjutusen i pension och till och med lägre, en stor del av de som har ”sjukpension” tvingas leva på strax över tio tusen i månaden efter skatt.

Innan flyktingströmmen till vårt land, har det inte funnits pengar till att dessa människor fått det bättre ekonomiskt. Eftersom kostnaderna för de flyktingar som kommit hit gör det ännu svårare, börjar situationen för de styrande bli ohållbar. När allt drivs till sin spets visar det sig alltid att de styrande står sig slätt när invånarna säger ifrån. Och visst kan vi vänta oss att invånarna säger ifrån på skarpen inom en inte alltför avlägsen framtid.

Läste nämligen att Alliansen med sitt förslag till skuggbudget, ska förbättra statskassan med 25 miljarder på 3 år. Än en gång vill de försämra sjukförsäkringen, en försäkring som det måste klargöras juridiskt om staten verkligen får röra dessa försäkringspengar. Ökande sjuktal är naturligtvis oroande, men varför har inte något politiskt parti oroat sig över, att alldeles för många lever på politiska uppdrag? Den kostnaden får alla bära, till och med de sämst ställda.

 Tanken med skatter var att de ska bekosta för samhället viktiga funktioner som skola, vård och omsorg. Utöver dessa viktiga verksamheter, även statliga verk för att vara till hjälp för invånarna. Av det hela har under åren skapats en kontrollapparat som styrs av politiska makthavare, som bortser från sin egen kostnad. Våra politiker har en hel del att förklara för invånarna.

Förklara vad som försiggått inom partiet, har högsta ledningen för Mp att fått göra. Men det är inte bara MP som nu kommer att ifrågasättas, inom alla partier finns en kultur som orsakar stora kostnader för invånarna. De stora partistöden gör att partierna kan premiera de lojala medlemmarna, men också köpa reklam. Detta görs med invånarnas pengar, samtidigt som fattigdomen bland invånarna sprider sig. En försämring av sjukförsäkringen skulle få konsekvenser, Allianspartierna inte ens kan drömma om. Den ekonomiska politik som Alliansen förde splittrade invånarna i rika och fattiga, det var en av anledningarna till att makten gick förlorad.

I Frankrike pågår en fredlig demonstration som spridit sig till flera städer där människor samlas på kvällarna och umgås och diskuterar fram till gryningen. Det är en protest mot den politiska styrningen av allting och vad de protesterande vill ha, är ett bättre samhälle med frihet för invånarna. Någonting liknande har vi även sett i Spanien och bara värmen kommer till vårt land, kommer vi säkert att få se samma fenomen här hemma.

Eftersom sådana här saker sprids via sociala medier får det stor slagkraft. De som tycker det är intressant delar till vänner och bekanta. När allt fler ser att precis så är det ju också vårt land, sprids det som en präriebrand. Att det är så enkelt att rubba det politiska etablissemanget, har våra politiker fullständigt missat. Men i förhållande till hur vårt land styrs numera, är det mer demokratiskt, att folk på det här sättet kan göra sina röster hörda.

Någonting som också har missats av det politiska etablissemanget är det som nu påtalas, risken för infiltrering av de politiska partierna. Miljöpartiet börjar mest likna den beryktade trähästen i Troja, men även Vänsterpartiet måste ses som ett parti, där infiltratörer kan gömma sig. Förhoppningsvis har Socialdemokraterna lärt av en tidigare läxa, både av det som hänt en gång inom egna partiet och den som nu förs fram i rampljuset genom det som händer inom MP.

Problemet är att våra politiker inte lyssnar på varningssignaler som sänds ut, istället misstänkliggörs budbärarna. Allt som nu rullas upp inför öppen ridå får våra politiker att framstå som fullständigt odugliga och att de lever i sin egen värld. Den kritiken är inte felaktig, våra politiker måste inte bara sänka sig till samma nivå som övriga invånare, utan även lyssna på vad de har att säga. Inom det privata näringslivet finns ett ägaransvar, samma sak gäller inom politiken, eftersom invånarnas är deras arbetsgivare.

Det är alltså landets invånare som har nyckeln till landets framtid i sin hand. Det som av våra politiker kallas välfärdssamhälle gäller inte alla, vilket har lett till att det politiska styret ifrågasätts. Vem eller vilka som orsakat att en stor del av svenska folket har helt sjuka värderingar är svårt att komma fram till, de kanske bara växt fram eftersom våra politiker inte förstått konsekvenserna av sina beslut. Men många lever i dag efter principen, var och en sig själv närmast. Den dag de fattar att ensam inte är stark är det försent.