Den som tror sig veta allt, är dåligt underrättad.

De politiska etablissemanget verkar ha slut på ammunition, när det gäller att visa invånarna varför någon ska tro på dem men inte på SD. Det senaste är att SD inte bryr sig om klimatförändringen och inte vill göra någonting åt den. Det hade inte många tänkt på, men för många blev det ett ytterligare plus för SD. Människornas väl och ve måste sättas i första rummet, om inte har våra politiker helt missuppfattat sina uppdrag.

Att det skett en förändring av klimatet har alla kunnat se, men allt fler börjar tvivla på vad som verkligen orsakar Moder Naturs minst sagt överraskande naturkatastrofer. Att förbättra vår miljö började med avgasrening på bensindrivna bilar för många år sedan. Efter hand har bilarna blivit både bensinsnålare och avgasrenare, det borde alltså ha gett effekt. Men så har inte skett, vilket väcker frågan om koldioxiden verkligen är boven. Hur någonting som ingår i en del av kretsloppet som håller vår jord vid liv kan ges skulden för klimatförändringen är svårt att förstå.

Under samma tid som bilarna undan för undan gett ifrån sig mindre koldioxid, har regnskogar skövlats i allt snabbare takt. Tydligen i snabbare takt än de minskade koldioxidutsläppen, vilket kan vara en del av förklaringen till varför inte de åtgärder som vidtagits haft någon större effekt. Antagligen skulle ett stopp av avverkningarna av regnskogar samt planteringar av lövträd gett ett bättre resultat.

När nu Donald Trump öppet visar sin misstro mot vad som orsakar klimatförändringen, ger det eko över hela världen. Många länder fick därför skrämselhicka, miljöskatter och avgifter har blivit en icke föraktlig inkomst för många länders finanser istället för det impopulära att höja inkomstskatter. Trump kan med andra ord ställa till det rejält för miljörörelserna. Men misstroendet finns redan i vårt land, MP har visat sig inte alls leva som de lär och miljösatsningar borde därför bara vara en parentes i svensk politik.

På sätt och vis är det intressant att det här börjar diskuteras. Miljöforskares uppgifter har fått stå oemotsagda, trots att de vid flera tillfällen varit ute och cyklat, inte minst hur snabbt glaciärerna skulle smälta. De forskare som haft en annan åsikt och bland annat pekat på solens aktivitetsförändring, har tystats ner, ja, till och med mobbats. Det har med andra ord funnits mäktiga ekonomiska intressen bakom den miljöpropaganda vi fått uppleva.

Många gånger har tanken kommit när miljöaktivister klättrat upp i skorstenar vid kärnkraft - och kolkraftverk, varför har de inte klättrat upp i träden i regnskogarna? Alla miljövänner och miljöaktivister bör vara medvetna om hur viktig regnskogarna är för balansen i det som håller vår planet levande. I det tysta har därför skett att miljötänkandet orsakat ökad fattigdom. Det är de fattiga som drabbas mest, när kostnaderna för att rädda vår miljö stiger för varje år.

Är verkligen miljöfrågor viktiga för gemene man? Knappast troligt, Miljöpartiet borde då vara största parti, eftersom de fört fram miljöfrågorna. Att även andra partier framhåller miljön som viktig, ses bara som att stryka den grupp som är högljuddast medhårs. Ingen har ens frågat de som inte höjt sin röst om hur de vill ha det. Många frågar sig varför miljön verkar vara viktigare, än den akuta levnadssituation många hamnat i. Om inte människan sätts i första rummet, är vi verkligen illa ute.

 Vad händer om vi på nytt hamnar i en ekonomisk kris? Att det börjat kärva till sig lite här och var visar OPEC:s beslut att dra ner oljeproduktionen, och vips steg både oljeaktier och oljepriset. Anledningen till det är att tillgång och efterfrågan styr priset, det har med andra ord funnits en överproduktion som hållit priset nere.

Det är i sig inget fenomen, det finns i dagsläget en överproduktion på många varor, men de låga priserna har gjort att varorna kunnat säljas. Det handlar alltså om att varorna sålts i stor kvantitet som hållit det hela igång. Om priserna stiger kommer också efterfrågan att minska.

Det här visar hur instabilt allting är och att vi tydligen nått en gräns för människornas konsumtionsförmåga. Den oroliga tid vi lever i kommer ytterligare att ställa till det för ett Europa som kommer att försvagas, och av experter utomlands anses kommer att göra vårt land betydligt fattigare. För att inte det ska hända måste huvuddelen av flyktingarna bära sina egna kostnader inom bara några år, vilket måste ses som en utopi.

Det ekonomiska experter varnar för, är att det kommer att märkas efter hand, när effekten av de nyinköp som måste göras för att hålla flyktingar med kläder fått konsumtionen att göra ett uppsving. Men om kostnaden tas från de gemensamma medlen, kommer det att märkas genom försämringar av det invånarna betalar skatt för att få utfört. Invånarna måste dela med sig för att det ska fungera.

Det skrämmande är vad som händer när de som lever under knappa förhållanden på grund av arbetslöshet eller sjukdom, kommer att belastas ytterligare med dyrare levnadsomkostnader. Många av dessa har jobbat under många år och betalat in ansenliga summor i skatt, men deras pengar urholkas genom de kostnader flyktingarna bevisligen för med sig och inte kan bortförklaras. 

Att vädja till dessa människors empati för de utsatta, när de själva ser sig som utsatta, bäddar för att denna växande grupp vill tvinga fram en förändring. Att det inte har med rasism att göra begriper den som använder hjärnan, men dessa människor tyr sig till den de tror kan åstadkomma en förändring. Det var ju så Trump vann valet.

Jag har gått så långt i mina tankegångar, att jag funderat över vad det kommer att innebära för vårt politiskt skapade maktsystem. Vi har ju inte valt de politiska företrädarna till att suga ut invånarna för att staten, de offentliga verksamheterna och de själva ska överleva, utan att människorna ska ges bästa möjliga förutsättningar att kunna leva drägligt. Det som händer med vårt land måste därför ses som ett enormt politiskt misslyckande och av den anledningen sprider sig misstron mot de politiska företrädarna.

Den senaste opinionsundersökningen borde ha skakat om de två stora partierna, båda tappar sympatisörer. Men anledningen till detta har de svårt att förstå, att de själva är sina värsta fiender. De visar tydligt att det är makten som gäller, vilket allt fler kommit underfund med. Inget av partierna har någonting att komma med som kan förbättra för alla de som fått det sämre, för alla dessa är det som att välja mellan pest och kolera.

Våra politiker uppträder som auktoriteter, men vad kan de egentligen? När makthavande politiker gör uttalanden får det mig att tänka på ett kinesiskt ordspråk som lyder: Om du tror att du vet allt, är du dåligt underrättad.