Aningslöst.

 Under många år har våra politiker lagt ut rökridåer för att inte invånarna skulle upptäcka hur grundlurade de blivit. De senaste sex åren har det talats mycket om miljön, men väldigt lite om att en växande del av befolkningen till och med lever under EU:s fattigdomsgräns. Ett gammalt knep är att få folk att titta åt andra hållet för att inte se och det är vad som händer i vårt land och det är precis vad som hänt.

Många beslut har förbättrat för de rika, det kan inte bortförklaras. Senast var det värnskatten som togs bort vilket knappast gynnade de lågavlönade som är en betydligt större grupp. Orättvisan med ständigt höjda taxeringsvärden som inte påverkar fastigheter där taxeringsvärdet är högre än för tio normala radhus eller sommarstugor vågar ingen politiker ta tag i. Kanske för att ett stort antal av dem har en dyr fastighet, misstanken finns.

Många av de som trott på allt tal om vårt välfärdssamhälle misströstar, var finns det någonstans? Inte kan de själva uppleva det, snarare blir allt sämre, det har skapats ett samhälle där de blivit osynliga. Ett personnummer som gör att myndigheterna vet vad de håller på med och gör de ingenting utdelas straff i form av trakasserier. 

Konsten att få ett folk att dra åt samma håll är att de kan känna sig delaktiga i det som händer. Sedan långt tillbaka har istället invånarna körts över av politiska beslut som i många fall negativt påverkat deras liv. Någon lycklig familj är sannerligen inte svenska folket, tvärtom olyckliga med det liv de tvingas leva.

Vi är landet som ligger i framkant när det gäller självmord, bara det visar att vårt politiskt skapade samhälle är människofientligt. En bidragande orsak till många självmord är inte minst Försäkringskassan, men även andra myndigheter månar mer om att följa regelboken än att försöka rädda människor. Den politiska viljan att rätta till alla orättvisor faller på den oförmåga som finns hos ett alldeles för stort antal av våra politiker.

För de etablerade partierna har det varit irriterande att SD växt genom att påtala problemen med invandring/flyktingmottagning. De övriga partiernas svar har varit att vi måste öppna våra hjärtan eller känna empati för de som förföljs i andra länder, allt vad SD säger är rasistiskt. Trots det har M och KD insett att så många som håller på SD inte kan vara rasister utan människor som upplever problemet med invandring/flyktingmottagning på nära håll.

För ett problem är det och det växer för varje år. Såg en uppskattning som gjorts och om tjugo år kan de hitkommande utgöra bortåt en fjärdedel av invånarna. Under tiden fram till dess kommer vårt land att drabbas av många oroligheter och en ekonomisk nedgång. Vägen utför började för fem år sedan och de makthavande vågar inte ta tag i hur det skall kunna bromsas upp.

Skrämselpropaganda eller ett antagande baserat på den utveckling vi sett? Finns säkert en hel del sanning i det som sägs, många av de som kommit hit säger öppet att de vill att islamismen ska bli en del av vårt land. Det kan förklara oron för framtida  konfrontationer, för inte kommer många svenskar att bara se på utan bli förbannade. Att ta seden dit man kommer gäller tydligen inte de som letat sig till vårt land och med fog kan man misstänka att främmande länders regeringar stått för kostnaden för många av de som kommit till vårt land.

Politisk flathet är vad som gjort det möjligt, det kan aldrig bortförklaras. De som kommit till vårt land, är de verkligen de mest behövande och de som behöver skydd? Så länge locket är på får vi inte veta, men en dag blir trycket så stort att locket flyger all världens väg, Den dagen kommer det inte vara lätt att ha talat sig varm för invandring/flyktingmottagning.

Det för många obegripliga är vad som ligger bakom att vårt land välkomnade invandring och fick en flyktingström på köpet. Kanske såg många företag möjligheten att få billig arbetskraft eftersom de upptäckt svenska ungdomars ratande av lågstatusjobb med usel betalning. Men det finns en hake, det svenska språket. Många av de som kom hit för flera år sedan och jobbar inom vården kan inte prata eller skriva begriplig svenska.

Kravet att snabbt lära sig svenska för att komma in på arbetsmarknaden fanns redan före den enorma flyktingströmmen. Men som allting annat blev det ett fiasko. Problemet var att våra politiker som vanligt räknat med att någon skulle ta hand om den här biten, de hade sagt hur det skulle vara resten fick andra sköta om. 

Samma sak är det med omstartskommissionen, som letts av en auktoritet som blivit det på gamla meriter. Och gammal skåpmat var vad som levererades. Maken till dravel har jag aldrig sett under alla mina år. Den skapade i mitt huvud bilden av dystopi, ett land snabbt på väg utför.

Förslagen var som hämtat från Göran Perssons berömda sanering som kostat invånarna miljarder och fortfarande är en orsak till att det fattas pengar inom snart sagt alla områden. Det är med andra ord svenska folket som ska stå för kostnaden, inte en inbesparing av de för varje år dyrare byråkratin och administrationen. Hur dum får egentligen en som anses vara auktoritet vara?

Min motvilja mot auktoriteter har funnits ända sedan ungdomen, vad de har att komma med är vad de själva lärt sig och som de aldrig ifrågasatt. Vi har massvis med människor i vårt land som av våra politiker används som experter som anses vara auktoriteter, inte undra på att det mesta blir alldeles åt helsike. Förhoppningsvis hamnar de råd som omstartskommissionen kommit fram till i papperskorgen, för det är där de hör hemma.

Den uppstart våra politiker så ivrigt emotser kommer att bli segdragen och kräva åtgärder våra politiker inte ens kunnat drömma om. Avundas inte regeringen som kommer att få klä skott för ett snabbt växande missnöje, vår byråkrati och ängsliga senfärdiga regering betyder att det är långbänk vi kan vänta oss. 

Just in time fick många politiker lära sig vad det betydde genom de nyliberala idéerna. De fattade inte att om man kortade ner lager med nödvändigt material, fanns ingenting att ta till om någonting oförutsett skulle hända. De pengar som frigjordes gav utrymme till att utse fler chefer, eftersom personalrekryteringar i form av läkare och sjuksköterskor blivit allt svårare. 

Det uppdämda behovet av vård för de som står på väntelista måste betas av, hur det det ska kunna ske beror helt på personalen om jag förstått regionledningars uttalanden. Men personal är det ont om därför kommer kravet på våra politiker att bli enormt, de står inför sin existens som politiska företrädare. De kan inte vänta på valet om två år, ett extraval ligger i luften eftersom det bara kan beslutas om urvattnade kompromisser. Livet är grymt, sa grisen.