torsdag 13 augusti 2020

Att vilja, men inte kunna.

Taktiken att hålla Löfven borta från rampljuset lönade sig en kort tid för partiet, nu är det Corona vardag igen och både opinionssiffror och popularitet pekar nedåt. Men om sanningen ska fram är det ett ynkligt gäng Löfven har att luta sig emot, inte blev det bättre när C och L kom in i bilden. Vi har nu fyra partier som inte lyssnat eller förstår hur svenska folket vill ha det, därför borde det hållas folkomröstning om ett flertal känsliga frågor rörande vårt lands framtid.


Tyvärr är det så det ser ut vid en kris, de som skall vara ansvariga gömmer sig i maktens korridorer och hoppas det ska blåsa över eller att någon tar tag i uppkomna problem. Har sagt det förut att vårt högteknologiska samhälle har blivit alldeles för komplicerat för att så kallade politiska företrädare ska kunna klara av de problem som uppstår.


Nyliberalismen som nu omvärderas runt om i världen, var det ingen politiker som begrep sig på vad det gick ut på. Det skulle skapas jobb i massor och skattepengar skulle rinna in till statskassan, arbetslinjen skulle ge oss den lägsta arbetslösheten av alla länder i Europa. Men hur gick det?


Tror inte vi sett slutet på hur många som kommer att bli arbetslösa och som man sa förr om Arboga öl, det kommer efter. Naturligtvis är det så, än finns inte en chans att överblicka vad som blir kvar den dag vi kan lägga pandemin bakom oss. Om och när det händer är det ingen i nuläget som kan förutsäga.


Regeringen bör med andra ord titta närmare på hur många som blir över på arbetsmarknaden. Det var ju runt sex procent som var svårplacerade redan före pandemin och läget för alla dessa har nu försämrats ytterligare. De som av skilda anledningar inte lyckats ta sig ut på arbetsmarknaden trots en lång högkonjunktur måste genom den byråkratiska hantering vi har i vårt land, ytterligare förnedras för att få sina stödpengar.


Tror inte Moderaterna eller något annat parti tänkt på det, men det de får som arbetssökande är inte ett bidrag utan ett ekonomiskt stöd. Varför inte ge detta ekonomiska stöd direkt utan inblandning av Af och Försäkringskassan? Det kostar mycket pengar att administrera dessa stödpengar, dessutom påverkas hanteringstider negativt vilket skapar ekonomiska problem för andra grupper. 


Hur det skulle påverka de som förnedras av Af kan man bara fantisera om, men att få sina futtiga kronor utan att bli det, kan göra en enorm skillnad hur dessa personer ser på samhället och de styrande. De här personerna är en viktig del i uppbyggnaden efter pandemin, både genom konsumtion och inbesparing på onödig kostnad åt staten. Tror till och med att stödet skulle kunna ökas med ett par tusenlappar, men ändå vara lönsamt för staten på grund av minskade administrationskostnader.


Det här tänkandet för mig vidare om vad som skulle hända om alla fick ett statligt ekonomiskt stöd? Har märkt att Basinkomst/Medborgarlön får taggarna att resa sig på många, men en stor del av dessa motståndare kan komma att behöva ekonomiskt stöd om det värsta händer genom en början med en finanskris och sedan vapenskrammel. Ett krig gör att människor får annat att tänka på än hur de makthavande misslyckats.


En trygg ekonomisk grund kan alla behöva, saker händer som vi inte kan påverka som sjukdom eller arbetslöshet. Det samhälle vi nu har är skapat i tron att vi alltid skulle ha ekonomisk tillväxt och därmed fler i arbete. Nåja, arbetslinjen hackade redan från början av den anledningen att konkurrens inte skapade några jobb, tvärtom blev många utkonkurrerade. Följden blev också att folk bytte arbetsplatser, inte minst inom sjukvården där politiska ledningar inte har en aning om att kunnig personal är viktigast. 


Av den anledningen värvades de duktiga vid våra offentliga sjukhus av privata vårdföretag och nya var svåra att rekrytera. I många regioner utgör politiker och administratörer en alldeles för stor del av totala antalet anställda. Hyrpersonal kan inte räknas in bland de som jobbar, men belastar verksamheterna med överkostnader.


Genom vårt skattesystem har staten, kommunerna och regionerna tagit på sig ett stort  ansvar, skatterna är nämligen betalning för tjänster som skall utföras. Vården, skolan, polisen, försvaret är bara en del av de förpliktelser det politiska maktsystemet måste leverera som man nu säger. Tyvärr levereras numera bara sekunda varor till fullt pris och det kommer knappast invånarna att vara nöjda med.


En nystart efter pandemin måste också omfatta hela det politiska maktsystemet som måste reduceras på grund av att skatterna inte räcker till vad de är avsedda för. Redan jäser det runt om i landet och det är inga trevliga saker vi kan vänta oss om ingen ändring sker.


Förhoppningsvis kan det leda till att vår demokrati återinförs, den skrotades för många år sedan utan att invånarna ägnat det en tanke. Det har skapats ett politiskt samhälle där människan ses som ett redskap, med andra ord människofientligt. De beslut som fattas går stick i stäv med hur invånarna vill ha det och det är det som skapat den politiska turbulensen.


Om vi var en demokrati, kan någon förklara hur MP kunnat påverka så många för invånarna fördyrande beslut? Jag fattar det inte, trodde i min enfald att skattepengar skall gå tillbaka till invånarna, inte miljön och utrotningshotade rovdjur. Kan inte tänka mig att dessa saker har rösträtt. Tittar man på opinionssiffror är det nittiosex procent som inte alls sympatiserar med vad vi dagligt tal kallar miljönissar. De är en försvinnande liten minoritet och det måste våra politiska partier börja ta fasta på.


Vi är ett litet land som definitivt inte skall gå i spetsen för att ta ansvar för vår jords överlevnad. Många av de stora länderna skrattar bakom ryggen åt de patetiska försök vårt land vill påverka vår värld. Men det påverkar invånarna som redan nu börjat få nog av de pålagor som gör de fattiga ännu fattigare.


Som jag ser det har Socialdemokraterna lika stor chans att sitta kvar vid makten som en snöboll i helvetet. Vår finansminister varnar redan för att invånarna måste vara med och betala för återuppbyggnaden av vårt lands ekonomi. Varför ska svenska folket vara med och betala för någonting som bestämts över deras huvuden? De hundratals miljarder som delats ut är svenska folkets pengar som innehållits av staten istället för att dela ut dem till invånarna som behöver är som ett slag på käften.


Löfven vill regera, men kan inte, det är den slutsats man kommer fram till när man ser vad han åstadkommit på sex år. Lovat och förmanat har han gjort, men han har definitivt inte fört en socialdemokratisk politik som han säger sig göra. Endera är han dåligt påläst, eller så överröstar MP:s språkrör hans intentioner. Uselt är betyget och värre tycks det bli. 


Dags för en helt ny ledning, som verkligen lever upp till vad partiet ska stå för.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar