Pandemin blottar någonting som undanhållits invånarna. Eller snarare har bilden av nödvändigheten med myndigheter skickligt matats in i invånarnas medvetande. Nu visar det sig att alla dessa myndigheter agerar oberoende av varandra och försvarar sitt eget handlande, inte minst när det gäller de som avlidit på äldreboenden och vårdhem.
Det har visat sig att det finns medicinska experter i flera verksamheter och myndigheter, de borde rimligtvis i det läge landet hamnat i jobbat jämsides mot samma mål, att rädda så många som möjligt. Men icke, de tar istället avstånd från hur pandemin som helhet hanterats. De har sannerligen kommit med rätt rekommendationer.
Behöver landets invånare alla dessa myndigheter, vi tvingas ju genom skatter avlöna de som tillhör dessa verksamheter? När vi kan se hur tandlös dessa myndigheter är gör de knappast skäl för sin existens. För de flesta har istället dessa myndigheter fått oss att skämmas när utländska korrespondenter granskat alla misshälligheter.
Förhoppningsvis har inte pandemin drabbat oss förgäves, det vill säga att vårt lands regering och finansminister inser att många av myndigheterna måste rationaliseras bort. Vi kan nämligen se en framtid då skattepengarna måste hanteras med största försiktighet eftersom skatteintäkterna drastiskt kommer att minska.
Alla tecken tyder på att arbetslösheten kommer att påverka konsumtionen, vilket sprider sig till alla de företag som är beroende av betalande kunder. Många företag som funnits i många år är på ruinens brant, det påverkar balansen i hur vårt land fungerar. Med färre i det privata näringslivet väntar kärva tider för de som har sin inkomst från skattepengar.
Till de privata företagen hör även nöjesbranschen där enorma belopp är i rörelse och därmed skattepengar. Hur många miljarder som på grund av stilleståndet redan gått förlorad för alltid vet vi inte. Hur länge de många tevebolagen kan ta betalt för reprissändningar är också osäkert, vår värld kommer sannerligen att se annorlunda ut på många sätt efter pandemin.
Tror inte det gått upp för våra politiker vad det innebär när en alldeles för stor del av landets invånare avlönas med skattepengar. Utöver löner betalas även sociala avgifter och därmed räcker inte den skatt som betalas in på lönen på långa vägar. Det blir ett glapp mellan det som betalas ut och som kommer tillbaka in i form av skatt.
Det hela var i det närmaste ohållbart redan i början på nittiotalet när Göran Persson sanerade statens urusla ekonomi och räddade bankerna, det kostade pensionärerna drygt tvåhundra miljarder med dåtidens penningvärde. Pensionssystemet moderniserades hette det, i själva verket hade staten levt över sina tillgångar under alldeles för lång tid så att det var en absolut nödvändighet att skrota det gamla ATP därför att landet levt över sina tillgångar.
Naturligtvis var panikändringen ohållbar i längden, men nöden har ingen lag tyckte tydligen Persson. Mitt i allt detta sa han att den som sätter sig i skuld är inte fri, men köpte ett gods med lånade pengar och många följde hans exempel att låna eftersom det inte gick att spara ihop pengar till bil, bostadsrätter eller fastigheter.
När Alliansen satte sina storvulna planer i verket och försämrade trygghetsförsäkringar och gjorde Försäkringskassan till sitt redskap att få ner sjukskrivningar, har det lett fram till vad vi ser i dag. Om landet hamnar i ekonomisk knipa kommer det bortförklaras med den pandemi som nu härjar, men butiksdöden hade börjat sprida sig redan tidigare ute i landet. Nyliberala idéer kallade man det som skulle göra susen för vårt land.
Det var privatiseringar och möjlighet för tjänsteföretag att växa fram som skulle ge utrymme för skattesänkningar på arbete. De som premierades genom att ha ett arbete protesterade inte, det gjorde de sämst ställda och de som skulle behövt trygghetsförsäkringarna som de vara ämnade att vara. De betalade ju avgifter till dem.
Bara dumt folk bor utanför storstäder var det en politiker som sa, men det kanske inte är så dumt när det utbryter en pandemi. Storstaden Stockholm drabbades inte bara av smittan, det visade sig snabbt hur stadens inkomstkällor företagen är beroende av konsumtion. Säkert en chock för de som trott på de borgerliga partiernas vision om framtiden. Hur många av de småföretag som satsat på att erbjuda sina tjänster och försvinner vet vi först när krutröken lagt sig.
Bemanningsföretagen kommer med all säkerhet att ha många villiga ta jobb eftersom hyror och lån måste betalas, men det blir svårt att hitta företag som vill hyra eftersom de tvingas permittera sin egen anställda personal. Och det här har vi inte en aning om hur länge det kommer att pågå, det kan ta året ut eller till och med längre.
Hela det politiskt skapade maktsystemet kommer i gungning eftersom pengarna i första hand måste delas ut till invånarna för att de skall kunna överleva. Just nu väntar miljoner amerikaner på att staten skall skicka ut pengar så de har till hyra och mat ( i vårt land är det företagen som måste räddas). Men så enkelt är det inte, det finna massvis med människor bakom enmansföretagen som behöver pengar.
Dåliga saker sprider sig precis som det virus som nu plågar hela världen och i takt med att folk får svårt att klara sitt uppehälle blir regeringen måltavlan för all vrede och frustration. Men var skall pengarna tas i en tid då vi kan räkna med att skatteintäkterna minskar drastiskt? Smygskatter gör att förtroendet för regeringen, folk upplever de styrande som desperata.
När man hör politiker säga att så snart hjulen börjar rulla igen kommer det hela att räta upp sig. Naturligtvis önsketänkande, vi kommer att märka hur investerare blir försiktigare, det varnas ju för att en ny pandemi kanske inte är så långt borta. Som om inte det var nog finns en oro att även finansmarknaden kan bli skakig. Osäkerheten kommer att prägla den närmaste året, vi kommer att se realism trycka ner optimism.
För vår huvudstad kommer det att bli en smärtsam framtid, kostnadsläget är baserat på en ständigt ökande tillväxt i ekonomin, enbart Karolinska kommer att sluka en stor del av de skatter och avgifter som kommer in. Den som binder sig vid höga fasta kostnader sitter illa till när någonting händer, men tyvärr sitter även staten, kommuner och regioner i den fällan.
Att driva ett land och offentliga verksamheter efter företagsmässiga principer är en väg som är svårt att förstå. De offentliga verksamheterna skall ju vara skattefinansierade och skall då anpassas efter vad invånarna behöver i första hand. Finns ingenting som säger att vi måste betala politiska företrädare, de skall kunna försörja sig på det som blir över och inte belasta ekonomin för de olika verksamheterna.
Någon gång kanske svenska folket kommer underfund med det och sätter sig på tvären. Inte omöjligt att det nu kommer att hända när pengar kommer att bli en bristvara ett tag framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar