torsdag 13 mars 2014

De fattigas pengar går åt till att överleva, de rika lägger dem på hög.

När politiker som suttit för länge på ett uppdrag ruskas om, fungerar de som den berömda ketchupflaskan. Först kommer det ingenting, men efter att ha ruskats om, kommer allt på en gång. Under flera år har ingen vetat vad som måste göras med skolan, nu vet alla partiers politiker precis vad som måste göras. Men det kommer att kosta oerhört med pengar, har landets invånare råd med det?
I ett land där skattepengarna omfördelats så att det inte längre går att plocka pengar någonstans, återstår bara att ta ut det som behövs genom skatter. Sjuka, arbetslösa och pensionärer går inte att pressa längre, det har till och med omvärlden talat om för regeringen. Men eftersom pengar måste fram för att bekosta skattesänkningar för de som arbetade, var studiebidraget en möjlighet att snåla in på. Ja, det var vad vår finansminister trodde i alla fall. Nu blir det inget av med det, det skulle fungera som att släcka en brasa med fotogen.
Brandkårsutryckningar har aldrig fungerat, men den enklaste vägen har alltid varit de politiska lösningarna när det blivit tomt i kassakistan. För den goda sakens skull, visst är det häftigt att betala skatt, men om det gör folk fattigare ställer det till med ett helsike istället.
Inte minst gäller det en stor del av landets pensionärer, i häftigaste laget tydligen eftersom en del politiker nu insett att det är valår. Det är en skam att gamla människor ska vara med och rädda landet, det har de gjort många gånger under sina verksamma år. I början av åttiotalet lånade sossarna av pensionärernas pengar, men det lånet skulle de få tillbaka med ränta. De som ännu finns kvar har inte sett röken av de lånade pengarna, anledningen har varit att pengarna gått till annat. 
Nu är det "bromsen" som ska hålla nere pensionerna, som ska finansiera statens dåliga affärer. Finns ingen broms på politikers girighet och vad avsaknaden av sunt förnuft kan orsaka? Naturligtvis har pensionärernas skatter kommit i blickpunkten genom SD, de har hittat en nisch inget av de andra partierna brytt sig om, nämligen pensionärernas skatter De flesta gamlingar som lever på havregrynsgröt, blodpudding och makaroner, bryr sig inte om vad partiet står för, de har blivit som alla andra och tänker på sig själva. Att åtminstone få leva drägligt den korta tid som är kvar av livet är ju inte att önska för mycket.
Det moderna samhället har de gamla politikerna haft svårt att ta till sig. Många lever fortfarande kvar i det gamla industrisamhället. Av den anledningen har de svårt att fatta, varför så många jobb försvinner och inga nya växer fram. Under åren har de fått vara med om att fördela skattepengarna på ett sätt som skulle hålla huvuddelen av befolkningen nöjd. Det måste ha kommit som en överraskning att pensionärerna skulle opponera sig över att ha blivit särbehandlade. Gammalt folk har ju alltid tigit och lidit.
Måste kännas lite genat att ha glömt bort sina familjers gamla som slitit ett helt liv. Att inte pensionärerna fått "lön" för sitt slit är ju bara ett bevis på att det saknas empati, det visar brist på förstånd också. Det är mycket som borde ha gjorts för dessa människor, men pengarna har försnillats av de som utsetts förvalta dem på bästa sätt.
Den upprustning av skolan och vårt lands infrastruktur som järnvägar och vägar kallas nuförtiden, kommer att kosta hundratals miljarder. Vad har alla fordonsskatter och avgifter tagit vägen, är de inte till för att bekosta detta? Man kan misstänka att de pengarna, precis som alla andra skatter och avgifter som betalas in, går åt till vårt lands omfattande administrering. Vad ska vi med administratörer till, när det behövs folk som jobbar ihop till sin egen lön istället för att avlönas med skattepengar?
Läste att exporten gått ner, bara det ett tecken på att det kärvat till sig. Konkurrensen är mördande i vår globala värld, endast de starkaste överlever. Är våra stora exportindustrier starka nog att klara av konkurrensen, eller måste de flytta sina verksamheter till andra länder? Den snabba tekniska utvecklingen som företagen tvingas utnyttja av kostnadsskäl, gör att allt färre behövs inom dessa industrier. Den nedåtgående spiralen började för många år sedan, nu snurrar den allt fortare.
Många av vårt lands invånare, har inte bekymrat sig om ens en nära framtid, de har fortsatt leva på stor fot trots många ekonomers varningar. Tyvärr har vår regering uppmuntrat människor att konsumera, men inte varnat för följderna. Det gjorde för all del inte regeringar i de länder som hamnat i kris heller, men det försvarar inte vår egen regering. Eftersom en regering inte kan måla fan på väggen, gäller det att löpa linan ut. Det kan ju bli en konjunkturuppgång, men när den kommer vet ingen utan kan bara hoppas.
Men visst har den höga konsumtionen i vårt land hållit det hela flytande, men det har bara skapat en konstgjord tillväxt i ekonomin. Det hållbara samhället tror jag knappast kommer att få upplevas av oss nu levande, men ett samhälle som förändras i grunden är fullt möjligt. Vårt politiskt styrda samhällssystem är föråldrat och styrs av människor som inte har en aning om, hur framtiden kommer att se ut.
Att försöka köpa röster genom så kallade reformer fungerar inte i längden, det borde Moderaterna lärt sig av Socialdemokraterna. Jobbskatteavdraget var ett försök att köpa röster för invånarnas pengar, de som verkligen skulle behövt dem har blivit utan. Ingen har sett de svaga grupperna som en tillgång, men det är de fattiga som tvingas handla upp alla sina pengar för att överleva, de rika lägger dem på hög. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar