Det är ohållbart att ta ut framtiden i förskott.

På nätet kan man ofta läsa svidande kritik mot vad man kallar jobbtvångslinjen. Den verkliga snedeffekten med dagens jobblinje är, utstämplingar, lägre a-kassa och sjukpenning samt utförsäkringar. Det är Moderaterna som varit pådrivande, övriga småpartier i alliansen tycks ha varit helt omedvetna om konsekvenserna.

Det är vid det här laget en stor skara som den hårda vägen fått känna av vad försämringar orsakat dem. Ingen är förvånad över att sjuktalen stiger, det varnade läkare för i ett tidigt skede. Människor som till att börja med är vidbrända, tvingas tillbaka i hettan och blir därför helt utbrända. Tydligen var inte långtidssjuka simulanter och arbetsskygga, som det påstods från regeringshåll.

Det här har slitit isär invånarna på ett drastiskt sätt, det har skapats ett samhälle med vi och de. Dessa båda grupper har medvetet ställts emot varandra med de mest hårresande argument, inte minst påståendet att det skulle skapa en stark ekonomi. Det har fått de i den privilegierade delen att invaggas i falsk säkerhet, eftersom de själva kan stå på tur att drabbas.

Det är inga tomma ord att många jobb kommer att försvinna på grund av automatisering med robotar och avancerad datorisering. Överallt ute i världen är det här någonting som oroar. Men det är inte det enda hotet över alla de som tror sig ha en säker försörjning, det är invånarnas höga skuldsättning. När framtidstron är större än förståndet, har tyvärr många blåst upp den bubbla som hotat att brista de senaste åren.

Konsumtions- och konkurrenssamhället är någonting som skapats i jakten på ekonomisk tillväxt och åtföljande stabil ekonomi. Felet som gjordes var att bara titta på intäktssidan och totalt negligerade de kostnader som blir följden av en förändring av den gamla samhällsuppbyggnaden. Man ser girigheten blomstra, det finns många sätt att "mjölka" ur den gemensamma kassan.

Resultatet av det vansinniga samhällsexperimentet är att det skapat massvis med människor som inte drar sig för att klättra och trampa på andra för att nå sina mål. På sätt och vis har vi fått ett omänskligt samhälle som förebådar en samhällskollaps.

Det samhälle vi nu har kommer att ersättas av ett annat, det har vi lärt av historien. De som kommer att tvinga fram en förändring är troligtvis de nertrampade. Anledningen till det är att skaran med nertrampade redan nu är så stor, att de snart är i majoritet.

God hjälp till en samhällsförändring blir det amorteringstvång som kommer att genomföras. För många med stora miljonlån kommer det att röra sig om vad en pensionär får i pension i månaden. Men även de som måste ut med en tusenlapp extra i månaden kommer att tvingas dra åt svångremmen. Det kommer att påverka konsumtionen, vilket sätter det hela i rullning.

All det här beror på att de politiska makthavarna försöker forma invånarna till att bli försörjare av ett helt förkastligt nytt samhällssystem. Ett hållbart samhälle kan bara skapas genom att det anpassas till invånarnas behov, inte vad staten, kommunerna och landstingen behöver. De offentliga verksamheternas krav på mera pengar går aldrig att mätta, så länge som tillsatta politiker har hand om pengarna.

Läste ett citat av Judith Martin och lutade mig tillbaka  i stolen och tänkte: Jösses, det är ju precis så här det fungerar! Citatet lyder så här: Vi föds alla charmerande, uppriktiga och spontana och måste civiliseras innan vi är färdiga att inta vår plats i samhället.

Hur ser uppbyggnaden av vårt samhälle ut och vad matas barnen med från dagis och genom skolan? Vid vuxen ålder blir alla påminda om att vi måste värna om vårt välfärdssamhälle, det vill säga betala skatter för att det omoderna politiska styrelsesättet ska kunna fortsätta. Men misstaget att låta de unga själva inhämta kunskaper, har resulterat i att de anser att välfärdssamhället bara är ett luftslott. Det finns inte, helt enkelt. Inte för invånarna i alla fall.

Det är lätt att dela med sig av information numera, till och med de äldre får information de aldrig fått tidigare. Vem kunde tro att de skulle utnyttja sin rätt att ge det gamla partiet på tafsen för alla svek, men det var vad som hände vid valet. Det var inget politiskt parti som byggde landet, det var invånarna, men politiker var smarta och tog äran för det. Att de gamla dessutom blivit bestulna på pengar de jobbat ihop under ett långt arbetsliv, gör inte saken bättre.

När man gör en summering av det som skett de senaste femtio åren, visar det sig att politiskt felaktiga beslut, kan kosta enormt med pengar. På grund av detta har regeringar tvingats ta pengar på de allra mest hårresande sätt från invånarna, som de med ett arbete nu och framöver ska försöka hålla igång så länge det går. Men problemet är att vi nu nått den gräns, då det börjar bli ohållbart. Det går inte i längden att ta ut framtiden i förskott.