Erfarenhet kommer av dåligt omdöme.

Valutgången till trots, rullar allt på som vanligt inom landsting och kommuner. De partier som förlorat stöd hos väljarna ser det inte som ett misstroende, bara att stödet blivit mindre. Den som inte är politiskt aktiv begriper inte hur det fungerar, var det en politiker som sade en gång. Det är bara att hålla med, det är omöjligt att begripa vad invånarna tjänar på, att politiker myglar på alla sätt för att få eller behålla makten.

Inför senaste valet fanns tecken på att invånarnas missnöje kunde ställa till det ordentligt och så blev det ju också. Mest beroende på att de flesta insett, att de politiska företrädarna, inte alls har sina väljares bästa för ögonen, utan partiets och vad de själva ekonomiskt får ut av sina uppdrag. Efter valet har nu oron spridit sig, politiken är inte längre en säker födkrok, det har väljarna sett till.

I eftertankens kranka blekhet sitter nu partiledningar och vet inte hur de ska göra. De har insett att kalla motståndare till invandring och flyktingmottagning för rasister var ett misstag, det gjorde massvis med människor förbannade och fick SD att växa. Att slänga skit i fläkten är inte speciellt lyckat, eftersom alla blir nerstänkta.

Rapporter om att den förda invandrings- och flyktingpolitiken ger en fristad för extremister, som utnyttjat gästfriheten till  att hjärntvätta unga invandrare och flyktingar till att bli terrorister, hade de ansvariga nog inte ens kunnat drömma om. Man kan fråga sig om våra politiker är naiva, eller helt enkelt dumma för att inse konsekvenserna.

För "vanligt" folk fungerar sådana rapporter som en väckarklocka, finns det extremister ska de ut ur landet omedelbart. Sitter regeringen handelsförlamad skapar det oro och rädsla som tveklöst kan göra SD till största parti vid nästa val. Det är alltså de gamla etablerade partierna som tvingas ta ställning, det är partiernas och deras företrädares framtid det handlar om.

De fel som påtalas i vårt land har en sak gemensamt, det råder kaos istället för organisation. För att inte låsa sig vid beslut, ges istället riktlinjer, för det mesta utan att konsultera de som riktlinjerna berör. Vad som glöms bort är att det måste finnas utrymme för improvisationer, där avgörande i varje fall vilar på omdöme och erfarenhet. Riktlinjer innebär också att allt ska dokumenteras, vilket i sin tur gör att riktlinjerna inte fungerar. Tydligast ser man det inom sjukvården och skolan, de viktigaste kuggarna i maskineriet är de som utför jobbet.

Tyvärr är det svårt att se en lösning på det politiskt skapade kaos, som orsakar så mycket problem i vårt land. En svag regering som i princip inte kan göra någonting på egen hand, urholkar ytterligare förtroendet för politiker. Eller som en gammal dam sa till mig: Politiker bara pratar nuförtiden. Men är det tomt i huvudet, är det bara tomma ord de kan säga.

Efter uttalandet att Palestina ska erkännas så fort som möjligt, kan man fundera över hur det är ställt med förståndet. Vårt land ska gå i spetsen igen för att få fart på förhandlingarna, fler kommer säkert efter. Att den som går i frontlinjen riskerar att bli kanonmat, är en annan femma. Men för den som följt alla försök att ena Israeler och Palestinier, är knappast ett svensk erkännande någonting som får fart på fredsprocessen. Men som sagt var, det kan ställa till det rejält för vårt land.

Varför det förs fram redan nu är höljt i dunkel. De flesta såg säkert vår nya statsministers uttalande som ett sätt att hamna i fokus. Om förslaget kom från MP skulle inte förvåna, men det finns även sossar som lever kvar i minnen av Olof Palme. Men så i eftertankens kranka blekhet – efter att ha blivit varnade för konsekvenserna – har jag en känsla av att MP:s språkrör fått kalla fötter. För att citera Zarathustra: Är du tveksam om en handling är god eller dålig, så avstå från den. Andra länders problem ska andra regeringar ta hand om, i vårt land finns tillräckligt många akuta problem som måste lösas.

Man får en känsla av att de ledande inom partierna inte har den blekaste aning om vilka åsikter och värderingar väljarna har. Efter regeringsförklaringen och uttalandet att erkänna Palestina, rasade sossarna i en opinionsmätning. Eller berodde det på alla skattehöjningar som aviserades? Tja, vad vet man, eftersom ingen frågat vad svenska folket tycker och tänker. Det är antagligen den största anledningen till, att så många beslut går stick i stäv med folkviljan.

Med tiden kommer säkert vår miniregering att lära sig. Det sägs ju att gott omdöme kommer av erfarenhet. Men det råkar ju också vara så, att erfarenhet kommer av dåligt omdöme.