Vad kommer att växa fram ur välfärdssamhällets ruiner?

Man kan fundera över vem eller vilka som ska få fason på vårt land. Vad som hänt är ju att så mycket blivit åsidosatt under många år. Staten har snålat in på infrastrukturen, kommunerna har försökt spara pengar på lärarlöner. Det finns gott om usla vägar och järnvägssträcker, men tydligen inte så gott om behöriga lärare i vårt land. Hur löser man dessa problem?

Politiker på kommunal nivå är väl knappast de som är bäst skickade för att undervisningen ska bli bättre. Det är knappast politiker på riksnivå heller, om man tittar närmare på vad som ska vända på de katastrofala kunskaperna eleverna har i dag. Troligen beror det på att de politiskt aktiva lyssnar på varandra istället för folket. Valet skulle handla ju om skolan och jobben, men en stor del av svenska folket ville annat. Både SD och F! utgick från att invånarna inte fått göra sina röster hörda, de övriga ägnade sig åt en maktkamp där de tävlade i  inbördes beundran.

Det var inte bara Löfven som viftade undan en envis Lööf, hela gänget av proffspolitiker viftade bort både SD och F! som om de var envisa flugor. Det är bara de gamla etablerade partierna som vet hur ett land ska skötas, övriga göra sig ej besvär. Man tar sig för pannan.

Den läxa alla politiker fick av det här valet var ändå att nya partier kommer att växa fram under åren fram till nästa val. Ett enat pensionärsparti skulle säkert kunna ta runt tolv procent och det skulle inte förvåna om vi får se ett parti som kräver Basinkomst/Medborgarlön. Även ett sådant parti kan få ihop tillräckligt för att komma in i Riksdagen. Lägger vi dessutom till F! kommer det största partiet att hamna runt femton procent.

Det tidigare stora partiet Socialdemokraterna ser ut att ha spelat ut sin roll, det verkar inte passa in någonstans i vår moderna värld. Miljöpartiets krav för att rädda vår miljö har verkligen skrämt upp många, Lägger man dessutom till V:s förbud mot vinster i inom skola och vård, kan man förstå att en stor del av befolkningen ser med bävan på framtiden.

Finns det ingen politiker som kan kravla sig ner till gräsrotsnivå och lyssna hur folket vill att vårt så kallade välfärdssamhälle ska fungera. Varför har de inte gjort besök hos lärare och personer som jobbar inom vårdyrkena? Ute på "golvet" inom de krisande verksamheterna finns massvis med förslag om hur både skola och vården ska kunna bli bättre. Det är ju inte en fråga om vem som ska bestämma hur allt ska vara, det är en fråga om vem som vet mest.

Man hör ofta politiker tala om att leverera, ett annat ord för att få någonting gjort och blir man minst sagt bekymrad. Genom sina beslut levererar de inte, de ser bara till att andra får göra grovjobbet. Ett otäckt politikerstyre har växt fram som inte tar den minsta hänsyn till invånarna. Vad händer om invånarna säger stopp, nu får det vara slut på vansinnigheterna?

På sätt och vis är det precis vad svenska folket gjorde vid valet. Alla de etablerade partierna fick en rejäl snyting av folket, men fattar det inte. Vad som händer vid nästa val är det ingen som kan förutsäga efter det som hänt. En redan från start skadeskjuten regering gör inte det hela bättre. Den kohandel som pågår är knappast någonting folket vill ha, vad det handlar om är ju att få vara med och regera.

Ett nyval inom ett år skulle inte förvåna om inte SD stryks medhårs, i det fallet satte många svenskar det politiska etablissemanget på pottkanten. Enligt flera jag talat med och som röstade på SD, var det precis vad de hoppats på. Invandring och flyktingmottagning måste diskuteras på ett vettigt sätt och makthavande politiker kan inte nonchalera det stora antal som upplever att allt gått över styr.

Det är de etablerade partierna som fått SD att växa, det är mångas åsikt. Extrema åsikter har både MP och V, men när de plockas in i gemenskapen måste representanterna för partierna se till allas bästa. Lite ovant kanske för Socialdemokraterna, som klänger sig fast vid makten i många kommuner med alla medel. Hur de i längden ska kunna hålla SD utanför, tror jag inte de själva vet.

Men politik är ett spel på hög nivå, man kan likna det vid ett parti schack. För att vinna måste man också offra någonting, det är vad bönderna är till för. Men att politiker kunde gå så långt som till att besluta om att offra människor, kunde knappast någon tro. Hur mycket elände försämringarna i trygghetsförsäkringarna orsakat, har inte invånarna en klar bild av. De vet anhöriga och vänner som drabbats, men hur stor är egentligen omfattningen av människor vilkas liv slagits i spillror?

Det blir otroligt svårt att reparera den skada den borgerliga regering orsakat landet, det kommer knappast att hända de närmaste åren. Snarare får vi inrikta oss på urvattnade lösningar som mynnar ut i ingenting. Jag har sagt det förut, det politiskt skapade samhället kommer att falla sönder och samman. Vad som sedan växer fram ur ruinerna av vårt välfärdssamhälle, är det svårt att tänka sig i dag.