Den nya miniregeringen har inte mandat att styra landet,
alltså måste statsministern tassa fram i ullstrumpor. Om han är klok, lyssnar
han på "gräsrötterna" inom partiet, för att pejla stämningen. Vill
svenska folket ha det si eller så, ja, han är tvungen att ta till sig och
försöka stryka invånarna medhårs. Valresultatet ska ses som att en mycket stor
del av invånarna strukits mothårs. Nu gäller det för politiker inom alla
partier, att lyssna hur invånarna vill ha det, inte hur de politiska
makthavarna anser att det ska vara.
Den läxa alla politiker fick av det här valet var ändå, att
nya partier kommer att växa fram under åren till nästa val. Ett enat
pensionärsparti skulle säkert kunna ta runt sex procent och det skulle inte
förvåna, om vi får se ett parti som kräver Basinkomst/Medborgarlön. Även ett
sådant parti ser ut att kunna kan få ihop tillräckligt för att komma in i
Riksdagen. Lägger vi dessutom till F!, kommer det största partiet att hamna
runt tjugo procent.
Naturligtvis kommer det som nu hänt att tvinga fram
förändringar, och det blir de så kallade folkvalda som måste anpassa sig till
verkligheten. Direkt efter valet kom beskedet att Ericsson kommer att lägga ner
modemtillverkningen. NEVS måste göra sig av med folk och industrin kämpar i
motvind. I Ericssons fall är det nya tekniker som gjort produkten omodern, det
är bara att vänta på nästa sak som tillverkas i vårt land som inte behövs.
Att flera miljoner jobb kommer att försvinna förstår man, den oror som finns i vår värld, påverkar även företagen. Det är trots allt det privata näringslivet som är ryggraden i ländernas ekonomi, men som blivit allt krummare på grund av tyngden av de offentliga verksamheterna som måste bäras. Av den anledningen låter tjugo år som en felbedömning, troligtvis kommer det att gå betydligt snabbare.
Det behövs inte speciellt avancerade matematiska kunskaper
för att inse vad som först av allt måste åtgärdas. En stor del av vår enorma
byråkrati kan utan problem läggas ner tack vare vårt medlemskap i EU.
Riksdagens antal ledamöter kan halveras, det skulle inte bara ge en kraftig
inbesparing, utan också göra det betydligt lättare att fatta beslut.
För att vara politiker på riksnivå, krävs att kunna
överblicka de behov som finns i hela vårt land. Av någon anledning har politiker
under många år levt i tron, att det är storstäderna som håller vårt land
flytande. Storstäder kan bara växa till en viss gräns, sedan är det problemen
som växer. Det är ju inte själva staden som växer, det är befolkningen och
antalet förorter, som efter hand blir sin alldeles egna lilla stad.
Först nu har många fattat tanken bakom varför storkommunerna
kom till och vilken förödande inverkan det hade på många landsbygdssamhällen.
Trots avstånd på flera mil behandlas dessa orter som om de bor i stadskärnan.
Samma skatt ska betalas för en service som blir mer och mer urvattnad för varje
år. Eftersom taxeringsvärdena följt snittet i kommunen, har många i
ytterområdena svårt att kunna sälja till det av myndigheterna satta prislappen.
Vad man kan förstå blir finansdepartementets huvuduppgift
att se över hur staten ska kunna få in mera skatter och avgifter. Redan
aviserade höjda skatter på snus och tobak, gynnar den organiserade
brottsligheten och gör brukarna förbannade. Det mest naturliga skulle vara att se
över vad det går att sparas in på, där finns mera pengar att hämta än vad som
kan komma in på skatter och avgifter. Vårt lands politiskt måttbeställda kostym
har visat sig vara alldeles för stor, det finns ingen möjlighet att fylla upp
den. Att sy in den hjälper inte, det gäller att drastiskt gå ner i storlek.
Vad våra politiker kommer att ställas inför vare sig de vill det eller inte,
är en helt ny problematik. Det de kommer att bli tvungna till är att
dra ner på kostnader, vilket kommer att påverka både lojala medarbetare och
kanske även det egna uppdraget. Det finns alldeles för många som idag har sitt levebröd från politiska uppdrag och politiskt skapade jobb. Det är ohållbart att svenska folket ska orka med att betala för alla dessa, dessutom kan det ifrågasättas vilken nytta invånarna har av alla dessa människor.
Den närmaste tiden kommer att bli ett elddop för den nya
regeringen. Vad de än kommer att hitta på, kommer de att mötas av misstro.
Under åren har de flesta lärt sig att det faktiskt inte är mycket en regering
kan göra, utom att ställa till det för vissa grupper som arbetslösa, sjuka och
pensionärer.
Det är bara politikerna själva som fortfarande tror, att de
är bäst skickade att hålla i och fördela invånarnas skattepengar. Men det är
inte bara pengar de tror sig vara bäst på att hantera, nu har regeringen lagt
sig i världspolitiken utan att ens låta riksdagens ledamöter vara med vid ett
beslut. Istället för att stärka vårt lands relationer med andra, har vårt land
nu stuckit ut hakan och erkänt Palestina. Rätt eller fel kommer det att
debatteras om i riksdagen framöver, men vad hjälper det, gjort är gjort.
Förhoppningen är att andra länder ska ta efter vårt land.
Tyvärr måste jag säga, uppfattas vårt land som en flugskit på världskartan.
Reaktionerna utomlands har inte låtit vänta på sig, hur man än letar finns det
inget land som håller med, däremot funderas det över om vi fått en regering (en
otroligt svag sådan) som redan fått storhetsvansinne. Nåja, framtiden får
utvisa om det begåtts en dumhet utan like eller inte.
Det ligger mycket sanning i det Bengt E. Nyström skrev en
gång: Vad tjänar det till att komma med
förmaningar efteråt. Det är så dags då. De skulle ha kommit förut.
Vi har haft regeringar som gjort bort sig rejält, ja, till och med skadat landet. Det finns en krypande känsla i nackhåren, att det
har hänt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar