Har våra politiska makthavare huvudet under armen?

November är en tung månad att lägga på rygg. Antagligen beror det på att dagsljuset blir kortare, vi behöver ljus och värme. Men det som fattas mest nuförtiden är ändå folk som skrattar, det är ont om den varan. Varför vi svenskar är så allvarliga har jag aldrig hört någon vettig förklaring om. Allt ska tas på blodigaste allvar, till och med ett skämt.

Ganska många tycker att det inte finns någonting att skratta åt, kanske för att eländes elände är någonting vi matas med daglig dags i nyhetsprogram. Det finns gott om nyhetsprogram, nästan lika många som matlagningsprogram. Dagstidningarna är i dag så dåliga, att de bara fungerar som dasspapper för de som har ett utedass.

Vad har det blivit av vårt land? Till och med en granne som passerat åttio tycker att det mesta är skit. Ja, hon sa faktiskt så. Vår stad går inte att känna igen, ett centrum som myllrade av människor är idag nästan öde till och med på dagtid. De som råkade titta på programmet Allt för Sverige, kunde med egna ögon se den folktomma före detta huvudgatan.

Vår lilla stad har styrts av sossarna så länge jag kan minnas, nu måste de ta hjälp av flera partier. Visst, tiderna förändras även för de så kallade folkvalda och ändå verkar det som nu händer, bara vara början på någonting. På sätt och viss oroande, det är inte bra om våra politiker ständigt är i luven på varandra.

När jag var ung var vi Sandviken inte en stad, vilket man fick höra från Gävlebor. Men inte blev det bättre för att Sandviken blev en stad. Tvärtom har det gått utför med staden sedan femtiotalet och fungerande hyreshus har rivits i parti och minut. Tur att dom styrande såg till att det blev gjort var det en som sa, annars skulle vi väl bli tvingad att ta emot ännu fler flyktingar.

Uttalandet ska inte ses som rasistiskt, det är bara det att utbölingar inte ska sticka ut. Sandviken är fortfarande ett brukssamhälle där Jantelagen är rättesnöret för många. Vi har haft kommunalråd som försökt modernisera staden, men människorna är det svårare att modernisera. Det kosmetiska resultatet av förändringarna är hus som ser ut som fula betongklumpar och gågator som mest används av bilar och mopedister numera. Torget har legat öde i många år, många frågar sig varför Resecentrum ligger nere vid järnvägen och inte på det stora torget. Det skulle ha gett liv och rörelse i centrum.

Sandviken, den döende staden, brukar en god vän som är uppvuxen i Sandviken säga. Han säger samma sak om Gävle också, för den delen. Det är väl tyvärr så att orterna vi bor på ligger norr om Dalälven, under alla år bortglömd av både Gud och regeringar. Till och med vädret brukar vara sämre än på andra håll i landet. Vad jag kan minnas har aldrig någon ort i Gästrikland funnits med i solligan.

Att det blivit så här var det en tyvärr avliden präst som sa till mig en gång. Allting beror på att ingen frågat hur invånarna vill ha det. Det går inte att skapa ett levande samhälle, när de styrande består av dönickar. Och visst är det så, att vad de så kallade folkvalda beslutar om, inte alls är vad invånarna vill ha.

För att kunna fatta beslut har de gamla partierna gaddat ihop sig lite överallt i landet. Efter valet i vår Storkommun, har det blivit lite knepigt. De som knipit röster från inte minst sossarna, ska behandlas kort. Därför får inte SD och Landsbygdspartiet vara med och leka i kommunala nämnder. Som hämnd får de inte något inflytande alls, uppstickare gillas som sagt var inte i vår stad. Vad jag kan förstå kommer vid nästa val, dessa två partier att få ännu fler röster.

Men det är klart, mycket kan hända under fyra år. Vem vet, kanske kommer ett världskrig att utspelas för fullt, han är oförutsägbar "lilleputten". För att använda en gammal klyscha, mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt. Efter sanktionerna har han dessutom blivit desperat, pengarna sinar betänkligt för varje dag. Skulle inte förvåna om Ryssland går samma väg till mötes som det gamla Sovjetunionen.

Det är märkligt hur mycket det går att göra med pengar, men utan är det betydligt svårare. Den som betalar för lojalitet märker det omedelbart när pengarna uteblir, så fortsätter raset inom ekonomin, sitter till och med "lilleputten" rejält i smeten. Högmod går före fall, brukar man säga.

Nåja, den markering som gjorts från "lilleputtens" sida, borde få inte minst vår miniregering att darra. Det går inte att förhandla med ett så stort land som Ryssland, de sätter villkoren och sen gäller det att kompromissa. Efter den senaste tidens kränkningar av vårt lands gränser, har de flesta insett att vårt försvar är lika virrigt som de politiska besluten.

Tänk om vårt land verkligen varit så neutralt som våra politiker säger att vi är. Det hade vi säkert varit, om inte makthavande politiker fått för sig att vårt land måste ligga i framkant. När man ser sig omkring börjar man fundera över om framkant är en stupkant. Man blir aldrig klok på hur politiker tänker, om de tänker överhuvudtaget. En del huvudlösa beslut styrker det påståendet. Men det är klart, de kan ju ha huvudet under armen.