Människan kommer att förgöra världen, på ena eller andra sättet.

Det har varit en lång dag, grå och trist också för den delen. Antagligen är det vädret som gjort folk gnälligare, det är mycket sura miner man kan se i affärerna. Att personalen i affärerna kan bli grinig förstår man, dagens kunder är inte lätta att tas med. Fort ska det gå och billigt ska det vara. Det gnälls till och med när priset på mjölk gått upp femtio öre.

Och folk gnäller daglig dags att vårt samhälle håller på att gå åt helvete. Skulle alla dessa bli politiskt aktiva, som våra politiker säger att man måste vara för att kunna påverka, skulle det röra sig om hundratusentals besvikna människor. Men skulle de verkligen få sin röst hörd inom något av partierna? Knappast troligt.

Att vi lever i ett demokratiskt land är en politisk överdrift, det måste till och med ses som en lögn. Vad vi har är ett politiskt uppbyggt maktsystem, som har väldigt lite med demokrati att göra. Ofta får man en känsla av att det inte är de politiska makthavarna som hittar på ständigt nya vansinnigheter, det är de skickliga lobbyisterna.

Det är märkligt att åsikter som bara delas av en försvinnande liten grupp, ofta får framföras som den absoluta sanningen i våra media. För alla de som berörs av de vansinnigheter som framförs och beslutas om, har det ställt till med enorma problem. Det har gjort att folk blivit förbannade och sugna på att ge igen med de medel som står till buds. Senaste valet visar att många tagit vara på möjligheten att ge igen.

Har mött och pratat med flera äldre, som bittert ångrar att de röstade som de alltid gjort. Eller som en gammal bekant sa: Eftersom ingen i det parti jag röstade på tycks bry sig om hur jag vill ha det, kunde jag lika gärna ha röstat på SD. Dom är inga större skurkar än dom skenheliga politikerna i andra partier. Och visst är det så, alla pratar för sin vattvälling som de vill att folk ska äta. 

Dagens politiker ser sina uppdrag som ett jobb med bra inkomst och förmåner. Det är faktiskt lättare för en med medelmåttiga betyg att lyckas nå en maktposition inom politiken, än att överhuvudtaget få ett jobb. Så kan vi naturligtvis inte ha det i vår högteknologiska kunskapsvärld. Eller kan det vara så att vi överskattar vad högre utbildning kan leda till?

Våra politiker tycks ha glömt bort att det måste finnas människor som kan laga de fel som uppstår. Om inte vi har människor som kan hålla i en såg och hammare, måla så färgen sitter kvar, laga läckande rör och kör sopor till tippen, vem ska då göra det? Ska vi förlita oss till att robotar ska utföra de sakerna, går mänskligheten mot en säker undergång.

Att försöka styra ett land i en viss riktning är detsamma som att leda in invånarna i en labyrint, som ingen vet om den har någon utgång. Så har det varit i vårt land de senaste sextio åren. På femtiotalet talades det om hur staten skulle ta hand om alla från vaggan till graven. En vacker tanke, men tyvärr visade det sig bara vara en dröm. En dyr sådan, eftersom apparaten som byggdes upp aldrig skrotades när drömmen gått i kras.

Många fattade inte att Folkhemmet aldrig skulle bli av, att det hela var dödfött från början. De som fortfarande är i livet sedan den tiden, har trott att den politiskt skapade nya illusionen Välfärdssamhället, är samma sak. För löftena om hur invånarna skulle tas om hand har fortsatt att basuneras ut, naturligtvis av politiska företrädare. Och precis som tidigare måste alla ställa upp genom att betala en betydande del av lönen i skatt för att rädda välfärden. Men efter hand som det mesta monterats ner och allt blivit sämre, börjar folk fråga sig till vad de betalar skatter. Pengarna går ju tydligen inte dit de ska gå.

Landet fylls på med runt etthundratusen invånare varje år, i bästa fall kanske trettio tusen nya jobb kan skapas. Eftersom vi också alltid måste räkna med att några tusen jobb försvinner, betyder det att de som fortfarande har ett jobb som får pressen på sig. Det sämst ställda är redan så hårt beskattade att det inte finns mera att ta. Man kan förstå att det börjar jäsa, invånarna har inte lärts upp att dela med sig, bara att ta för sig.

Men hur vårt land ska kunna finansieras i dess nuvarande form i framtiden, är någonting de så kallade folkvalda inte ens vågat tänka på. Det som ska hanteras är ju som en rullande snöboll som bara växer. I slutet av nedförsbacken har den växt sig så stor att allt krossas i dess väg. Det gäller att få stopp på snöbollen, men hur?

Fler i arbete kan vi glömma, de makthavande tycks inte ha fattat att många av de industriarbeten som en gång fanns, överförts till en annan världsdel. Orsaken anses av en del bero på ekonomiska skäl, men många andra anser att de allt hårdare miljökraven bär skulden. Visst har en del av våra miljöproblem flyttats över på andra, men vad hjälper det när några miljoner jobb försvunnit inom industrierna på vår sida av jordklotet under de senaste tio åren.

Miljörörelserna har propagerat för att förnyelsebar energi och ekologisk odling skulle rädda vår miljö, nu varnas det för, att det kan orsaka en katastrof för människan. Läste för inte så länge sedan att de luftföroreningar som orsaks av både industrier, djur och människor, inte är vårt största problem framöver, det är solen. Märkligt nog hörde jag det redan på  sjuttiotalet, men de forskare som då förde fram sina rön tystades ner.

Än så länge har jag inte sett några gå klädda i vita långskjortor med plakat där det står: Jordens undergång är nära. Men det kommer säkert, för när människan försöker rädda någonting, går det alltid åt helvete. Som tur är, finns det mig veterligen inte någon inflytelserik rörelse som brinner för att rädda människan. Hursomhelst kan vi nog se fram emot, att genom mänskliga misstag, kommer världen att förgöras på ena eller andra sättet.