Verkar det omöjligt att nå målet, uppstår maktlöshet.

Sitter man i sin ensamhet och funderar, är det lätt att hamna i samma spår. Varför mina funderingar rör sig om politik, vet jag inte. Jodå, jag vet, allting är politik i vårt land. Ja, politiskt styrt i alla fall, vilket gör att politikerna är ansvariga för allt det som händer i vårt land. Även för det som inte händer, men som de borde ha tagit tag i.

Man märker tydligt att folk är trötta på politiker som säger att det och det ska göras. För det mesta är det inte samma sak som folk vill ha. Som företrädare för sina väljare är vad som skall vara ledstjärnan, att partierna måste rätta sig efter sina väljare. Det gjorde tydligen inte Moderaterna, för avhopparna lade sin röst på SD istället. Dessutom lyckades partiet bli de svaga gruppernas fiende nummer ett.

För åtta år sedan sa Moderaterna att det skulle bli ordning och reda med allting. Att få bukt med bidragen var viktigast, lata arbetslösa och simulanter som kostade pengar skulle klämmas åt. Sedan skulle tillsättas fler poliser, som skulle få bukt med den ökade brottsligheten. Fler poliser blev det, men resultatet blev bedrövligt. Men knäcka arbetslösa och långtidssjuka lyckades man med, resultatet ser Försäkringskassan redan nu, massvis med människor lider av psykisk ohälsa.

Att vi fått ett samhälle där människor pressas till dess "hjärnkontoret" stänger av, är naturligtvis fruktansvärt. Att inte någon i Alliansregeringen insåg att människor behandlades illa och följderna kunde bli katastrofala, är för många ofattbart. Kanske lades för mycket krut på att få ordning på statens ekonomi. Om det lyckades vet vi inte, det har ju bara talats om tomma lador.

Det var jobblinjen som skulle göra Moderaterna till statsbärande och Fredrik till en ikon för Sverige. Vad som hände var att den förda politiken skapade ett land, där det pratades ekonomi istället för levnadsvillkor. De företagsamma utnyttjade de möjligheter som gavs, precis som den organiserade brottsligheten. Med hjälp av Moderaterna som predikat lag och ordning, tvingas invånarna nu leva med laglöshet och oordning.

Det blev inte som Alliansregeringen tänkt sig, men det är klart, mycket av det kan faktiskt skyllas på EU. EU är ett problem för många länder, mycket tack vare att många beslut ofta upplevs som rent ut sagt löjliga. I medlemsländerna finns inget folkligt stöd för EU, det gäller inte minst i England.

Nu har Merkel trott sig sätta press på Cameron, inrätta England i ledet eller lämna EU är budskapet. Bättre sits hade inte Cameron kunnat hamna i, för engelsmännen är valet enkelt, en majoritet vill inte ha någonting med EU att göra. Eftersom det finns andra länder som är tveksamma, kan ett engelskt utträde ur EU, bli början till massflykt. De som blir kvar måste ju pytsa in de pengar som inte längre betalas av England.

Redan vid den ekonomiska krisen var det många som insåg att en Europeisk Union, är en belastning i kristider. Rädslan för att faller en faller alla, fick EU att ta till åtgärder som ingrep i många länders egna affärer. Misstron växte och motståndet mot EU ökade dramatiskt, inte minst hos det tyska folket. Trots Merkels ständiga försvar av EU, har hon inte tyska folket bakom sig. Om något land klarar att stå på egna ben är det Tyskland, så resonerar i alla fall många tyskar.

Kanske är det bara en känsla – en oroande sådan – men någonting kommer att hända ganska snart. Det finns risk att IS med sin terror dragit igång någonting, som kan sluta i ett blodigt krig som sprider sig till många länder. Inte ens vi här i Norden kan känna oss säkra. Det finns alldeles för många "flyktingar" som värvar anhängare till IS för att det ska vara en tillfällighet. Norge tar det här på största allvar, i vårt land är det svårt att säga om vi har någon beredskap mot terroristorganisationer.

Mitt i de kriser som snart växt vårt land över huvudet, tänker miniregeringen lägga fram ett förslag som är dömt att röstas ner. Taktiken kan ju vara att ge V en knäpp på näsan, det flesta i vårt land vill ha valfrihet, de offentliga verksamheterna fungerar alldeles för dåligt. Men det bekymrar inte V, som för det mesta kommer med förslag som aldrig kan genomföras.

Men vad gör det när det politiska arbetet ger en rejäl inkomst och även förmåner som inte andra har. Det är ju bara ett spel för galleriet, sammanhållningen att bevara det politiska styrelsesättet är vad som gäller. Vad skulle alla de som idag har en säker inkomst från politiska uppdrag göra, det finns ju inte ens jobb åt många akademiker. Det moderna samhället är sannerligen inte lätt att leva i, och ingen tycks veta vart det kommer att leda oss.

Som världen ser ut idag befinner vi oss nu i realiteternas värld. Att bygga luftslott är bara en fråga om livsflykt, men det inser tyvärr inte våra politiker. Men tappas kontakten mellan det önskade och vad som är uppnåeligt, slutar det till sist i maktlöshet. Vad regeringen måste göra är att sluta drömma och se verkligheten i ansiktet.