fredag 12 juni 2015

När kommer den stora smällen?



Oroande rapporter om att allt fler blir sjuka, får mig att dra slutsatsen att ett sjukt land, skapar sjuka invånare. Det som var tänkt att bli ett välfärdssamhälle har visat sig bli ett samhälle ingen vill ha. Alla försök att få fason på vårt land har visat sig bara förvärra. Hur det ska sluta vågar man inte ens tänka på.

Stefan Löfven efterlyser ordning och reda, att invånarna måste ta sitt ansvar. Han borde ha börjat i rätt ända, för det finns beslutsfattare som när någonting händer, frånsäger sig allt ansvar. Det hänvisas till att besluten fattats i demokratisk ordning, det vill säga en hel hög med närvarande vid besluten måste dela på ansvaret. Någon ytterst ansvarig kan därför inte pekas ut och sättas vid skampålen.

När det en gång stora partiet krympt till att inte längre få majoritet, har det blivit en salig röra av landstingsråd och oppositionsråd inom kommuner och landsting. I många fall är det effekten av att det stora partiet med alla medel försöker klamra sig kvar i maktposition genom att ta hjälp av flera småpartier. Att den politiska maktkampen går ut över invånarna tycks inte iblandade politiker ägna en tanke, men det är vad som sticker invånarna i ögonen.

Tyvärr är det mesta i vårt land styrt av politiska beslut och verksamheter som tvingas följa dessa. Med andra ord är allt uppbyggt kring vad som beslutas, men det finns ingen säkerhetsspärr om det visar sig att beslut blivit alldeles uppåt väggarna. Den som upptäcker felen och snedeffekterna är invånarna, men då är skadan redan skedd.

Det politiska kaos vi kan skönja beror på upprepade felaktiga beslut som tagits, men invånarnas klagomål har inte tagits på fullaste allvar. Det diskuteras en hel del i gatans parlament och efter den senaste mätningen där Moderaterna nu är största parti, börjar människor fundera över hur de ska göra sitt drag. Alliansen vill de inte ha tillbaka i regeringsställning, inte heller vill de ha en rödgrön. Alternativet verkar vara SD, som då skulle kunna tvinga alla att samarbeta.

De som ser det som enda lösningen är gamla personer, som i hela sitt vuxna liv röstat på Socialdemokraterna. Besvikelsen är stor över hur partiet förändrats till att enbart ha makten som mål och glömt bort sina väljare. Försämringarna i vårt land har på ett påtagligt sätt påverkat de äldre, men de har även sett hur illa barn och barnbarn behandlats.

Den samhörighet som en gång fanns med partiet finns inte längre. De ser att de personer som säger sig företräda dem kan räknas som kapitalister med svindlande löner och att många före detta företrädare, har tillgångar som skrapats ihop genom sina uppdrag. Gapet mellan de ledande inom partiet och väljarna har blivit för stort och kommer inte att kunna överbryggas inom överskådlig tid. När dessutom partiet genom sin ålderdomliga syn kolliderar med verkligheten, har det svårt att locka till sig de unga väljarna.

Oavsett vad partiet står för, har SD blivit någonting som ligger i tiden. Invandring och flyktingmottagning är en fråga som öppet diskuteras överallt, utom i Riksdagen. Ju mer det diskuteras desto fler dras in i det hela och börjar se sig omkring. De som vaknat upp av diskussionerna är de som tidigare haft fullt upp med sina egna problem, men upptäckt att invandring och flyktingmottagning även påverkar deras liv.

Svenska politiker har varit alldeles för naiva och trott att svenska folket skulle vara förstående för andras lidande. Vad som glömts bort är att många svenska invånare av skilda orsaker har det lika svårt, men möter till och med mindre förståelse för sina problem hos våra myndigheter än invandrare och flyktingar. Det gäller att städa framför egen dörr innan någon kan släppas in.

Vårt lilla land har inte kapacitet att vara världens samvete, det klarar inte ens av att ta hand om sina egna. När många kommuner idag gnuggar händerna över miljoner som kommer in genom flyktingmottagning, är det en kortsiktig inkomst. Hur det kommer att se ut om fem eller tio år går inte att överblicka. Men någonstans läste jag att om femton år, kan vi ha det lika dåligt som i Bulgarien, om inte våra politiker börjar sätta landet främst istället för att kriga om makten.

Min erfarenhet av svenskar är att vårt land aldrig kan bli mångkulturellt, motsättningarna kommer att öka efterhand som invandrare och flyktingar blir fler. Gränsen är redan nådd, det är lätt att höra för den som rör sig ute bland folk.

I Amerika tvingas de som söker sig dit, att anpassa sig till det amerikanska sättet att leva. I vårt land tillåts invandrare och flyktingar leva som de gjorde i hemlandet, med följd att vi fått uppleva bland annat hedersmord och unga som sympatiserar och reser tillbaka till hemländerna för att strida med IS. Vilket land har störst möjlighet att integrera invandrare och flyktingar?

Det är deprimerande att höra uttalanden från våra politiker som helt tycks ha missuppfattat sin roll som företrädare för sina väljare. Nu har några verkligt stora "kanoner", Sören Gyll, Lars Kylberg och Stefan Hanna lagt sig i debatten. I en artikel sågar de Decemberöverenskommelsen och den flumpolitik som förs. Blir svårt för Löfven att vifta bort den kritiken, det är meriterade personer som kommer med allvarlig påpekanden mot inte bara regeringen, utan även oppositionen.  De slår fast att både de rödgröna och allianspartierna måste ta skeden i vacker hand och börja förhandla med SD.

De gamla etablerade partierna har fått leka ostörda i sandlådan tidigare, när SD också vill vara med blir de mobbade. Jösses vilket dagis vår riksdag blivit. Jag är rädd för att allting växt fåra politiker över huvudet, det är bara att vänta på den stora smällen. För den kommer, var så säker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar