Våra politiker har självförvållat hamnat i kylan.

Kalla det en känsla eller föraning, men det känns verkligen att det ligger någonting ovälkommet i luften. Kanske även våra politiker har den känslan och insett, hur hjälplösa de är för att kunna förhindra det som ska hända. Men vad är det då som kommer att hända? Tja, den som visste det, vad som helst kan hända i den värld vi nu lever i.

Lyssnar man på vår finansminister är regerings största bekymmer pengar och jobb, de offentliga verksamheterna måste försöka hjälpa till så gott det går. Försäkringskassan ska skärpa kontrollerna, så många sjuka som det blivit, kan helt enkelt inte vara riktigt sjuka. Det skulle vara ett erkännande att de strängare sjukreglerna, har stor del i de stigande sjuktalen. Höjda skatter är inte populärt och är därför sista utvägen, men kärvar det till sig så ...

Oförståelsen för hur vårt samhälle blivit, att det för många som av skilda anledningar drabbats av politiska beslut varit en skrämmande upplevelse. Ingen vet om de redan i morgon blir sjuka eller mister sina jobb. Socialdemokraterna lovade att rätta till både a-kassa och sjukförsäkringen, men har valt att först rätta till a-kassan. Det misstaget kan stå partiet dyrt, det är inga röksignaler de som drabbats av psykisk ohälsa och övriga sjukdomar med åtföljande vacklande privatekonomi skickat upp, det är nödsignaler.

Vad det handlar om är människor som försökt leva upp till kraven samhället ställt på dem, men straffas den dag deras kroppar inte längre klarar av det. Det är lätt att förstå inte bara deras förtvivlan, utan också den vrede dessa människor känner mot de politiska företrädarna.

Det senaste som diskuteras i affärer och på gator är hur klantig en regering får vara. Lövfen har framhållit vilken erfaren förhandlare han är, men han verkar knappast vara någon organisatör, för maken till oreda har vi nog aldrig sett. Regeringen  framstår efter KU:s kritik mest som en hönsgård där tuppen tappat kontrollen.

Märkligt vore det om inte Socialdemokraterna ångrar beslutet att ta på sig regeringsmakten med hjälp av MP. Beslutet var knappast förankrat hos de gamla lojala väljarna ute i landet, som avskyr MP som pesten. Vindsnurror, rovdjur som skyddas bättre än invånarna på de orter där problemen är som störst, har retat gallfebern på många. Tittar man på procenttalet är det bara några futtiga procent av befolkningen som ställer sig bakom dessa tokigheter.

Klimatforskare har visat sig använda datamodeller som inte stämmer överens med verkligheten. De rapporter som miljörörelsen snabbt hänvisar till, har gjorts med utgångspunkt från någonting som inte stämmer. Ingen politisk makthavare har tänkt på hur miljötänkandet kan skada människorna, som måste följa de beslut som fattas. Fortfarande hålls koldioxiden som den stora boven, men varför tillåts då regnskogar att skövlas, de lever på koldioxid? Att regnskogar skövlas utan åtgärd från regeringar, myndigheter och miljöorganisationer är anmärkningsvärt. Det är ju samma sak som att lägga ner reningsverk och låta allt avlopp orenat gå ut i naturen, vattendrag och hav.

Det är invånarna som är viktigast i ett land, det tycks inte våra politiker fatta. Det är invånarna som betalar in pengar för att staten, kommuner och landsting ska utföra det som är själva grunden för att ett samhälle ska fungera. När det undan för undan ändrats att invånarna är till för de offentliga verksamheterna, har invånarna reagerat på det sätt vi nu kan se.

Kan man lita på det staten är inblandad i? Tja, knappast SCB som tycks ha fel i de undersökningar söm görs och det är inga små differenser mellan SCB:s och andras opinionsundersökningar. Om det är för att glädja sittande regering är svårt att säga, men många tvivlar på det publicerade resultatet. Tyvärr invaggar SCB:s mätresultat Socialdemokraterna på det här sättet i falska förhoppningar, de rätta siffrorna är antagligen alarmerande på flera sätt.

SD:s framgång beror på handlingsförlamningen att ta itu med invandring och flyktingar. Vårt land är inte organiserat för att kunna ta emot den enorma mängd som kommit och kommer till vårt land. Det enda argument som framförts är att alla som är emot invandring och flyktingmottagning är rasister. Den som sitter med en fet lön i Riksdagen kan säkert vara generös, men det finns hundratusentals människor i vårt land som lever i fattigdom. Undra vad som skulle hända om dessa satte sig utanför affärer för att tigga?

Än så länge har bara ett fåtal orter tagit emot flyktingar och det har visat sig att inte alla är villiga att öppna sina hjärtan. Det senaste beskedet, att kommuner ska kunna tvingas till att ta emot flyktingar bäddar för en intressant utveckling. Många kommunledningar kommer säkert att få myror i byxorna, eftersom de både sett och hört hur SD växt i de kommuner dit flyktingarna kommit. Det är lätt att känna empati för flyktingar, för de som inte har dem in på knutarna.

Men det är inte bara att invandrare och flyktingar tas emot med öppna armar som fått SD att växa, det är att så många invånare fått det sämre. Många pensionärer lägger sin röst på SD, de flesta visserligen som en protest mot usel behandling. Den förra regeringen försämrade för en stor grupp människor genom försämringarna av a-kassan och sjukförsäkringen. Pensionsbromsen var alla partier medskyldiga till. En del förstod inte till att börja med, men har insett att det var de och pensionärerna som fått betala det fetaste valfläsk som någonsin delats ut i vårt land, jobbskatteavdraget. Förtroendet för våra politiker finns inte längre hos en mycket stor del av befolkningen, vilket kan leda till precis vad som helst.

Man får en känsla att partierna som säger sig veta hur vårt land ska skötas, inte har en aning om hur det ska göras. De förslag som läggs fram är skrattretande, det mesta som sägs är som att lägga en pinne på brasan och tro att den ska brinna hela natten. Kanske det är anledning till den kyla våra politiker känner, allt färre är villiga att lyssna på och värma dem.