Surt, sa räven...

Surt, sa räven om rönnbären, samma sak säger folk om det Stefan Löfven har att säga. Har svårt att se det kloka i att dela ut moralkakor istället för valfläsk inför kommande val, men dagens Socialdemokrater slutar aldrig förvåna mig. De tror sig veta vad folk vill ha, men tror för det mesta fel. Av någon anledning har partiets styrande missat, hur partiet en gång kunde bli en stor folkrörelse

Inom Socialdemokratin har man haft som ledstjärna att alla människor, bär sitt öde i sina egna händer. Att varje människa ­i relation till staten har både rättigheter och skyldigheter som inte går att förhandla bort. Någonstans under sextiotalet glömdes det bort av partiledningen och partiet började tala om för folket hur de skulle leva och göra.

Med sviktande väljarstöd genomfördes reformer i form av bidrag som inte skulle kosta folket en krona. Det var de makthavande som trollade fram pengarna. Men det var ju annat som pengar behövdes till därför måste skatterna höjas. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna.

Efter en tids frånvaro från makten trampar nu de ledande inom partiet i de fotspår som skapades för runt sextio år sedan. Det är sorgligt att höra en diskussion som går ut på att de som befinner sig högst upp på samhällsstegen har rätt att kräva av andra längre ner på den sociala skalan ska skärpa sig. Att arbetslösa ungdomar är bortskämda och barn ska göra läxor i stället för att titta på Netflix.

Det var definitivt inte genom att använda pekpinnar och tala om för väljarna hur partiet ville att de skulle leva sina liv som gjorde partiet så stort, det var att skapa hopp inför framtiden. Visserligen väckte partiet en gång för länge sedan falska förhoppningar, men det uppdagades inte förrän långt senare. Redan på åttiotalet visade partiet att dess storhetstid var över, partiets värderingar skar sig med väljarnas.

Och på den vägen är det och partiet har nu blivit ett i mängden, som försöker hitta en mittfåra som ska stryka de flesta medhårs. Nåja, inte riktigt, för problemet är att partiledningen och de lojala "arbetsmyrorna" drar åt ett håll, de som vill se en förändring inom partiet åt ett annat. Det kan inte vara lätt att hålla sig på mitten av den politiska vägen, när en del vill svänga vänster och andra höger.

Många LO anslutna har relativt höga löner och röstar efter sitt eget bästa. De var de som röstade på det nya Arbetarpartiet Moderaterna för drygt åtta år sedan, men skrämdes bort vid senaste valet när de fått kalla fötter, efter att ha sett effekterna av de omänskliga försämringarna i trygghetssystemet. Antagligen har samma personer fått kalla fötter igen, de visste vad de hade men inte vad de skulle få.

Det är svårt att förstå den politiska taktiken att dutta lite här och där, när det är kraftfulla förbättrande åtgärder som behövs. Inte det lättaste precis eftersom vårt land blivit så krångligt, att det är svårt att rätta till det som blivit fel. Tittar man närmare på vad som blivit fel, är det lättare att hitta det som blivit rätt.

Har full förståelse för om Stefan Löfven funderar vad fasiken som hänt med svenska folket, men det är inte folket det är fel på. I sin iver att visa hur duktig han själv och partiet är att skapa jobb, delar han ut gamla trogna väljare till höger och vänster. Det kan bli så för den som inte fattat vad den nya tiden innebär och hur invånarnas värderingar har ändrats.

Som det ser ut är inte Socialdemokraterna ensam om att ha gjort misstag, vilket SD tackar och bockar för. Partiledningarna överlag har isolerat sig själva och har därför inte hört de larmsignaler som ljudit under en längre tid. Det är inte arbete som är viktigast, det är trygghet. Utan trygghet blir människan sårbar, det tär på krafterna att ständigt oroa sig för vad som kan hända och konsekvenserna av det.

Vad som hänt är att det politiskt skapade så kallade välfärdssamhället, visat sig inte ha blivit som invånarna vill ha det. Allt har blivit byråkratiskt trögflytande, vilket hämmar den utveckling som måste till, när tekniska framsteg görs med svindlande fart. Det är alltså vårt politiskt styrda samhälle som hamnat i kollisionskurs, med den nya högteknologiska globala värd vi fått.

Moderaterna har efter valet inte gjort någonting, ändå ökade partiet vid den senaste mätningen. Man får uppfattningen att det är klantigheterna som sticket folk i ögonen och klantigheter har regeringen levererat sedan starten i höstas. Men det är inte det största problemet, det är att inte folkviljan styr, utan regeringen som försöker styra invånarna.

Det är naturligtvis en underskattning av den moderna människans sätt att tänka. De som idag är runt trettiofem och jobbat drygt tio år, börjar titta framåt och inser att med dagens stress, kommer de kanske inte ens att nå pensionsåldern. De ser framför sig ett liv som består av jobba och sova, det finns inte utrymme för att ta vara på livet.

De senaste åren har många arbetsplatser förändrats genom nya tekniker, robotisering och nyttjande av intelligenta datorer har redan kunnat märkas på många arbetsplatser. Det tar tid innan den vetskapen nått upp till regeringsnivå och diskuteras, vilket betyder att de beslutsfattande hela tiden ligger flera steg efter det som händer. Ett politiskt uppbyggt byråkratiskt samhälle platsar inte, i den framtid vi redan nu fått ett smakprov på.

En alltför stor och omfattande byråkrati, stryper långsamt ett land. I vårt land har det mest synliga varit skolan och vården, som våra politiker inte kopplat ihop med att ha blivit för byråkratiska. Nu börjar bevis på byråkratins förödande inverkan visa sig inom flera områden. Kontrolltänkandet har nått alla funktioner i vårt samhälle, vi har nått vägs ände utan att våra politiker varit medvetna om det.

Vår en gång omtalade demokrati är satt ur spel, på grund av att beslut fattats som kört över vissa grupper i vårt samhälle och premierat andra. De orättvisor som uppstått tar år att reparera, det tålamodet finns inte hos de som drabbats. Resultat av det ser man tydligt, SD fortsätter att växa och de som känner att de måste försvara vad de uppnått vänder sig till Moderaterna.Ingen jag talat med ägnar en tanke åt vår miljö, de har fullt upp med vardagens alla problem.

Det är ingen liten grupp i vårt land som skott sig under åren. Men det är de drabbade grupperna –som är betydligt större – som kommer att vara tungan på vågen. Trycket på våra politiker kommer att öka i takt med att ingenting görs som förbättrar för de drabbade grupperna. Läget för regeringen är ohållbart på grund av att den inte har folket bakom sig.

Till Löfven kan jag bara ett råd att ge och det är: Tala är silver, tiga är guld. Gör någonting som märks istället för att tala om sådant som är en ren utopi. Sluta med statistik om hur många som inte är i arbete, ge istället dessa en skälig ersättning att leva av utan byråkratiskt krångel. Enbart inbesparingen av den administrativa kostnaden, skulle betala större delen av detta.

Det är inte de åtaganden stat, kommuner och landsting har för att på bästa sätt använda invånarnas skattepengar som gör av med skattebetalarnas pengar, det är alla personer som inte jobbar aktivt på golvet i verksamheterna. Vårt land har alldeles för många som ser som sin uppgift att styra och ställa, det är det som skapat kaos i vårt land.