Blott lyckliga människor är goda.

Någonting som gnagt i bakhuvudet är Löfvens nästan bevingade ord: Vi har varit alldeles för naiva. Jag har grubblat över vilka vi han menade, om det var partiet eller hans samarbetspartners MP och V? En mycket stor del av svenska folket har inte varit naiva, de har sett realistiskt på vad det här kan komma innebära och vad det kommer att kosta dem.

Att känna empati för de som har det svårt är lätt, när det visas hjärtskärande bilder på de människor som flyr undan krig och fattigdom. Men att tolka det som att alla är villiga att ställa upp och hjälpa, det är inte bara naivt, det uppvisar en skrämmande dumhet och total okunnighet om hur människor fungerar.

Samma skrämmande dumhet och totala okunnighet om hur människor fungerar, visar det så kallade välfärdssamhälle som skapats genom politiska beslut. Besluten har inte utgått från invånarnas behov, de har färgats av de ideologier partierna företräder. Om något parti eller konstellation blir större än de övriga, har de också mandat att bestämma hur vårt samhälle ska se ut. Det handlar alltså om makten att förändra samhället och att invånarna ska rätta sig efter det. Med facit i hand som man brukar säga, måste det ses som inte bara naivt tänkande, utan också en känslolöshet för invånarnas önskningar.

Många politiker har med förvåning upptäckt att svenska folket plötsligt blivit obstinat och ifrågasätter de beslut som fattas. Plötsligt är egentligen fel ord, det har funnits missnöjesyttringar tidigare. Men de uppstickare som funnits inom politiken, har de gamla partierna med gemensamma krafter kunnat utmanövrera. Men i faller SD gjordes en missbedömning som blev dyrbar. Gemensamt anklagade de alla som röstade på SD att vara rasister.

Missnöjet många känner är förklarligt, men rasist och förbannad är två vitt skilda saker och partiernas envisa fasthållande vid att fortsätta kalla den ökande gruppen av sympatisörer rasister, har gett SD många nya sympatisörer. Genom att inte kunna skilja på missnöje och ilska med rasism, har de gamla partierna målat in sig i ett hörn. Det som regeringen nu tvingats till att göra är vad SD fått gehör för, det fanns redan före flyktingströmmen tillräckligt med invandrare i vårt land, som haft svårighet att etablera sig på arbetsmarknaden.

För att klara av den offentliga sektorns ökade kostnader kan vi räkna med skattehöjningar, politiker är odugliga på att spara in på det som inte behövs. Däremot har de varit duktiga på att spara in på den service invånarna betalar för, vilket är en av anledningarna till att de politiskt tillsatta ifrågasätts. Det går inte att försvara, att skatter avsedda för verksamheter i invånarnas tjänst försämras, men det är tyvärr dit vi nått.

Det talas vitt och brett om hur många som kommer att behövas enbart inom vården runt tio år framåt i tiden, det är där många invandrare sägs behövas. Vem vet hur vårt land ser ut då? Vad det handlar om är en ren gissning, för vårt land är inte rustat för de stora förändringar som kommer att ske framöver.

Den offentliga med sektorn som avlönas med skattepengar är i dag så stor, att det innebär problem att hitta intäkter för att få det gå ihop. På önskelistor från generaldirektörer finns att alla verksamheter måste få mer pengar och personal, men hur ska det gå till? Det beror på att det privata näringslivet inte längre är vad det var och framtiden ser inte ljus ut.

Jag har svårt att kunna tänka mig hur nya jobb i det privata arbetslivet ska kunna skapas, det varnas redan för vad den högteknologiska utvecklingen kommer att innebära. De regeringar som försökt vara framsynta, har insett att förändringen kommer att ställa det mesta på huvudet. Det är en ny fullständigt okänd framtid som ligger framför oss och den är inte långt borta.

Men våra politiker är optimistiska. Enligt den senaste rapporten har den ekonomiska tillväxten ökat mer än beräknat, det får politiker att klappa händerna, de som inser orsaken blir rejält oroliga. De makthavande borde fråga sig själva varför folk spenderar pengar, i ett läge då regeringen vill införa amorteringskrav, eller sänka ränteavdragen. Det verkar inte vettigt, det måste finnas en orsak.

Hörde en som köpt ny bil säga, att det kanske var sista chansen, att den nya kanske skulle få hänga med i många år. Det har blivit lite av passa på och köp nu, man vet aldrig hur det ser ut om ett år. Med andra ord finns det många som tror att det blir ett bakslag under nästa år, att det inte kommer att finnas utrymme för att konsumera. Vårt land har varit med om det här tidigare och det är säkert vad som fått Riksbanken att skicka allt högljuddare varningssignaler.

För mig är det stora frågetecknet vad regeringen kommer att göra. Skatter kommer att höjas vilket kommer att påverka inte bara de sämst ställda utan också de som i nuläget har råd att konsumera. Vad som händer nästa år beror på hur kännbart skatter och avgifter, eller försämringar för de som lånat pengar kommer att påverka privatekonomin. Enligt ekonomer ska en nedgång kompenseras genom att de flyktingar som kommit hit i så stort antal, måste handla för att leva.

Visst är det så och det var vad en gammal man högt och ljudligt svor ve och förbannelse över. De handlar inte med egna pengar, utan mina skattepengar, sa han och fick medhåll från flera håll. Och han hade ju alldeles rätt, det är faktiskt svenska folkets pengar som kommer att hålla dem vid liv till dess de får ett jobb. Även regeringen har insett att bidraget till flyktingar varit alldeles för generöst och kommer därför att sänkas.

Vad sänkningar innebär vet många pensionärer, långtidssjukskrivna och de förtidspensionerade, dE har inte råd att handla. Fattigpensionärerna har haft det svårt att få ekonomin ihop under många år, bland de med sjukbidrag finns det många som blivit lika fattiga. Det är naturligtvis en skam för vårt land, men våra politiker har inte varit uppmärksamma på vad det skulle leda till. Och tacka för det, det drabbar inte dem om de hamnar i liknande situation.

Men alla dessa människor som kommit och kommer till vårt land är helt i händerna på, hur den politiska kartan kan komma att ritas om. Läste i en lokal tidning att i Sandviken där jag bor, kommer knappast SD att få en vågmästarroll. Tydligen dåligt informerad, eftersom var och varannan person jag talat med säger att de kommer att rösta på SD vid nästa val. Företrädare för kommunens stora parti Socialdemokraterna, borde vara ute bland folk och lyssna, det skulle skrämma upp dem rejält.

Men egentligen är det inte kommunledningens fel att den fått invånarna emot sig, det är de beslut som fattas i Fjollträsk. Har därför svårt att se hur kommunledningen, ska kunna göra någonting åt ett ras vid nästa val. Men det är ju nästan tre år kvar, så mycket hinner hända.Men det kan ju också hända mer negativa saker, vilket inte förbättrar för kommunledningen.

Vem hade kunnat tro att vårt land skulle förändras som det gjort. Men någonting som en gång i tiden fick människor att gå samman var kampen mot orättvisor. När den borgerliga regeringen valde jobblinjen, skapade den också orättvisor, någonting som också avspeglade sig vid senaste valet. De som kunde njuta av jobbskatteavdraget visade ingen tacksamhet över det generösa bidraget, alldeles för många hade kommit i kontakt med medaljens baksida.

 
Om våra politiker tycker att väljarna har blivit både stingsligare och oregerligare beror det på att de inte är lyckliga. Max Scheler skrev en gång: Blott lyckliga människor är goda. Men hur ska våra politiska makthavare kunna göra invånarna lyckliga?