Enkelspårighet och splittring leder landet.

Från att invånarna invaggats i tron att vårt land varit tryggt och att vår regering hade koll på allt, tvivlar nu allt fler vad regeringen håller på med. Vår finansminister har fullt upp med att försöka skrapa ihop pengar för att det ska kunna gå runt, den budget som spikats är det bara att kasta i papperskorgen. Det börjar likna samma kaos som när kronan attackerades för drygt tjugo år sedan.

Effekterna av den försämrade sjukförsäkringen börjar nu visa vad olyckskorpar siade om skulle hända, de sjuka skulle bli både fler och ännu sjukare. Många varnade för att försämringarna av trygghetsförsäkringarna skulle skapa ett hjärtlöst samhälle, ett rent av människofientligt. Vem som fick rätt och vilka hade fel kan man se i dag. Det blir så här när staten och inte människan sätts i första rummet. Staten är till för invånarna, inte tvärtom.

Jag vet inte om det låter finare med psykisk ohälsa, istället för utbränd eller gått in i väggen, men det är så våra politiker kallar den ”farsot” som drabbat landet. Åkesson råkade ut för det, arbetsbördan och pressen från både ”kolleger” och media blev för stor. Alltså måste det vara någonting som sätter press på människorna i vårt land, så att de pressar sig själva för långt.

Men vägen tillbaka kan bli ännu längre, på grund av Försäkringskassans regler som handläggarna måste följa. Till och med sittande regering har inte någon förståelse för att människor inte är maskiner. Det går inte att säga när ”reparationen” är klar, men nu föreslås det plötsligt att läkarna ska ta ansvar för snabbare rehabilitering.

Som det varit har handläggarna vid Försäkringskassan skickat massvis med sjukintyg i retur, det vill säga underkänt den diagnos läkarna ställt på order av någon. Om så vansinniga direktiv kommit från regeringen och inte generaldirektören, hoppas jag att Alliansen aldrig mer kommer till makten. De har inte fattat hur ont de gjort alldeles för många människor.

Har skrivit insändare som väckt uppmärksamhet om det här, men eländet har fortsatt. Fick själv svaret av en politiker att den som inte jobbar aktivt inom politiken, inte heller kan påverka den. Som det visat sig gav han mig helt fel svar, invånarna kan påverka hela det politiskt uppbyggda systemet, det visar SD:s framgångssaga. Det är alltså möjligt att ett parti som enbart har invånarnas bästa för ögonen, kan nå lika höga siffror som SD, kanske till och med högre.

Anledningen till att jag tror det, beror på hur folk jag träffar resonerar. De flesta är pensionärer, men även många unga som ser med hopplöshet mot framtiden. Tusentals människor i vårt land är hemlösa och söker sig till hjälporganisationer för att få mat och kläder. Det här var ingen hemlighet före flyktingströmmen till vårt land, varför öppnade ingen sina hjärtan för dem?

En mycket klok man jag känner sa för några dagar sedan, att inom tjugo år eller till och med tidigare, kommer det att finnas ett muslimskt parti i vårt land, som definitivt kan klara riksdagsspärren. Det finns redan många muslimer som genom partillhörighet fått en inblick i hur vårt ”demokratiska” system fungerar.

Det är alltså möjligt att redan nu börja bygga upp ett sådant parti, vilket skulle betyda slutet för flera av de gamla partierna. 

Har inte den blekaste aning om hur de invandrare som funnits i landet flera år och har rösträtt gjort vid de val som hållits, men visst skulle det bli ett krigande om rösterna för att sitta i riksdagen. Många av de som kommit till vårt land har sett att det mesta inte fungerar, naturligtvis vill de påverka genom ett eget parti hur de vill ha det.

När ett lands styrelsesätt inte hänger med i utvecklingen, blir det märkbart för alla. Den politiska styrningen – eller rättare sagt avsaknaden av det ansvar söm följer med uppdragen – visar sig inte minst genom att det saknas organisation. Det finns politiskt tillsatta ”småpåvar” som ska ta hand om den biten, men där brister det över hela linjen. Anledningen till det är det politiskt skapade kontrollsystemet, som det är upp till de tillsatta att tolka efter bästa förmåga.

Det är vad som gjorts när det gäller omorganisationen av polisens arbete, som istället skapat en av de mest oorganiserade verksamheter som finns i vårt land. Ingen har frågat de poliser som arbetar inom verksamheten, allt har kommit uppifrån. Den ansvarige Dan Eliasson har aldrig fått en verksamhet att fungera, hur ska han då kunna leda en omorganisation av polisen?

Men det är inte bara upp till vår regering att besluta som den vill i många viktiga frågor. Visst har invånarna sett hur beslut av EU påverkat många saker, en så mäktig organisation har lagt sig i mycket av det som sker i vårt land. Beslut som fått folk att fundera vad EU är till för, när detta mäktiga organ till och med bestämde hur gurkor ska se ut och om vårt snus ska få säljas i andra länder.

Många EU beslut har väckt både vrede och gapskratt. Bidrag har frikostigt delats ut och så långt rullade det på inom EU. Men så kom finanskrisen som bäddade för Greklandskrisen, som nu följs av flyktingkrisen och Englands vara eller inte vara inom Unionen.

Trots Löfvens förhandlingsvana har han kammat noll i sina försök att få EU:s högsta ledning att inse att vi vill ha valuta för vår oförskämt höga medlemsavgift. Gemenskap det är att vara med och betala, resten är upp till länderna själva att klara av.

Det är väl så en i nuläget majoritet av Engelska folket resonerar, samma fråga kommer antagligen att ställas även i vårt land. Det finns många bevis på att EU varit till större skada än nytta, genom att lägga sig i andra länders sätt att styra landet. Vi har massvis med EU direktiv vi måste följa för om inte, kan landet drabbas av böter. Till och med våra politiker borde inse det vansinniga i det.

Men våra politiska makthavare ska inte skylla ifrån sig på EU, vi har själva en byråkrati som fungerar som en kvarnsten runt halsen. Det är många vansinnigheter som beslutats i vårt land, det är det som fått så många invånare att misstro politiker. På vilket sätt är svenska folket betjänt av att bevara vår miljö, när de stora länderna inte gör det?

Nu träffas länders ledare för att prata jordens klimat. Tänk om det visar om sisådär hundra år, att människan ställde till ett helsike för vår jord, istället för att rädda den. Nästan varje dag kan man nu läsa att den uppvärmning som sker, inte alls är någonting nytt, det har vår planet varit med om tidigare för miljontals år sedan. Hur fasiken har vår planet kunnat överleva trots frånvaron av mänsklig hjälp?

Enormt med pengar har satsats på kampanjer för att rädda vår miljö, men för den som använder förståndet börjar det hela bli minst sagt suspekt. Runt om i vår värld finns akuta problem som kan urarta i ett världskrig, trots det ska vi rädda miljön och därmed världen från en framtida naturkatastrof. Det stämmer inte, någon tjänar pengar på det här just nu, eftersom de flesta av de som satsar sina pengar på miljöskojet är borta inom femtio år.

Det är minst sagt naivt att tro på att vi genom att minska koldioxiden och växthusgaser, ska få vår planet att blomstra. Tänk om vi genom att minska växthusgaser och koldioxiden till ett minimum, istället förstör all levande växtlighet. Vi har inga som helst forskningsbelägg vad som händer om vi påverkar dessa saker, vad som det finns forskningsbelägg för är, att mycket av det som växer på jorden är beroende av koldioxid. Det kan vara så att istället för att rädda jorden från en katastrof, gör vi den en björntjänst och ödelägger all växtlighet.

De forskare som vågar sticka fram huvudet varnar för ett sådant scenario. Problemet är inte koldioxiden i sig, det är att träd som lever på koldioxid blivit betydligt färre de senaste tio åren. Varför har ingen miljöorganisation klättrar upp i träd i regnskogar, istället för att bryta sig in i kärnkraftverk och borda båtar ute till havs? Svaret är naturligtvis att de då riskerar en kula i pannan, det är inga duvungar som skövlar regnskogarna och bryter mark för odlingar.

Senaste rapporten om skövling ger en bild av omfattningen, en yta lika stor som Halland. Det finns alltså viktigare saker att ta itu med än koldioxiden och växthusgaser. Vi kan inte få djur och människor att sluta fisa, vad det betyder för miljöförstöringen kan vara många gånger allvarligare för miljön. Men då är ju även miljöaktivisterna delaktiga förstås, så den biten kommer knappast att finnas med i någon forskningsrapport.

Hugh Walpole skrev en gång för länge sedan: Till levnadskonsten hör att vara djupt intresserad av en sak och ganska intresserad av tusen. Det är alltså en fråga om två ytterligheter: enspårigheten och splittringen. Man kan koncentrera sig på ett intresse (en hjärtefråga) så att man blir immun för andra vädjanden, gräva in sig i ett fack så att det blir ett intellektuellt elfenbenstorn. Man kan också ytligt fladdra mellan olika ting utan behållning. Är det inte här den gyllene medelvägen ger oss mest – att djupodla det som blivit vår säruppgift men hålla vaken öppenhet för livets och skeendets alla aspekter?

 
De människor som går genom livet med tunnelseende har ingenting att göra i folkets tjänst som politiker. Vad de tycker är ovidkommande eftersom det hela tiden finns oändligt många fler människor som tycker annorlunda. Just nu består vår regering av partier där enspårighet och splittring är märkbar för invånarna. Det måste alltså bortses från politiska ideologier och att alla partier istället börjar se till vad som är bäst för invånarna. Socialdemokraterna vill ändra allt efter eget huvud, MP ser miljön som sin enda stora hjärtefråga, V vill att alla ska jobba i offentliga sektorn och att alla är välkomna till vårt land. Tänker man efter, kan det bli annat än fel.