Våra politiker är på väg att hamna i en ohållbar situation.

Flyktingströmmen har visat vad som kan hända när ett land öppnar sina gränser, men också vad som händer när för många blivit inbjudna. Med de lagar som finns får arrangörerna av ett arrangemang bara ta emot så många, att besökarnas säkerhet kan garanteras. I sin iver att visa hur generöst vårt land var, glömdes bort att vi har lagar för nästan allting i vårt land.

Med andra ord skulle det ha lämnats en brasklapp i samband med ”inbjudan”, endast de första XXXXX tusen kan beredas plats, sedan stängs gränserna. På grund av att ingen brasklapp fanns, vet ingen vet hur många som finns i vårt land illegalt, det vill säga inte registrerat sig som asylsökande. Många av dessa har förmodligen inte rent mjöl i påsen, att tro något annat vore minst sagt naivt.

Den bild av vårt land många flyktingar fått är inte bara människosmugglarnas, det är vad våra politiska makthavare målat upp. Men den politiskt målade bilden var inte verklig, det var ju bara tänkt att visas upp för beundran i offentliga sammanhang, inte att locka folk till vårt land. Våra politiker kunde inte ens ana att bilden av vårt land, skulle fungera som ett utmärkt försäljningsargument för människosmugglare.

Vem eller vilka kommer svenska folket att hålla som ansvariga för att det här kunde hända? Den frågan kommer antagligen att ställas framöver. Det är inte svenska folket som stått för inbjudan, det är politiker som utan att fråga invånarna hur de skulle ställa sig till att ta emot flyktingar. Vilka som drev igenom landets öppna gränser vet vi, men kan de ställas till svars?

Tror inte våra politiska makthavare ens tänkt sig att invånarna kunde begära, att de måste ta ansvar för sina beslut. Så har det inte fungerat tidigare, vad är det som förändrat invånarna?  Tja, egentligen kan det vara så enkelt, att invånarna lärt sig hur politiken kan påverkas.

Inom politiken talar man om mandat att styra, politik handlar om makten att kunna förändra samhället. 

Misstaget som gjorts har varit att inte förankra förändringarna hos invånarna, de misstaget har stått de två stora partierna dyrt. Moderaternas stora misstag var att dela upp befolkningen i närande och tärande, de närande skulle premieras övriga svältas ut till dess de tvingats bli närande för att överleva.

När Socialdemokraterna hade egen majoritet och kunde de styra och ställa som de själva ville, såg de till att premiera så många som möjligt. Men i takt med att invånarna kom underfund med att om de betalade en extra hundring i skatt, fick de bara en tia tillbaka, tröttnade många på partiet. Partiets ledande lever nostalgiskt kvar i storhetstiden och klamrar sig fast vid makten i både kommuner och landsting med hjälp av småpartier.

De små partierna som simmar runt sex procent, sitter fast i sina ideologier som en överväldigande majoritet av invånarna förkastar. När små partier får medverka till att stötta det största partiet, kan de därmed också påverka beslut, vilket fått missnöjet hos befolkningen att växa. Vad våra politiker håller på med kan därför ses som förkastligt, det skapar bara större misstro hos invånarna.

Genom de politiska förändringarna av vårt samhälle, har visat sig blivit ett som invånarna inte vill ha. Men det nya är, att invånarna numera visar att de inte längre finner sig i, att de måste anpassa sig till de fattade besluten. Allt fler har blivit medvetna om att makthavande politikers uppdrag är att se till invånarnas bästa. Vill de ha sina uppdrag kvar är de tvungna att ta skeden i vacker hand, annars … Ja, invånarna har insett att det faktiskt är de som är de verkliga makthavarna, precis som det ska vara i en demokrati.

Verktyget som invånarna insett de fått i sin hand är SD, vad partiet står för är totalt ointressant för de flesta, men de har sett att det är ett kraftfullt verktyg att använda som påtryckning och visa sin makt. En ren gissning är att runt åttio procent av SD:s väljare inte är rasister, utan bara missnöjda med det självgoda politiska etablissemanget.

Frågan är om våra politiker kan leva upp till invånarnas krav på en förändring, som ska märkas i förbättrad service när det gäller vården, skolan, men också i förenklingar för invånarna. Det ska inte behöva vara så krångligt som det blivit i vårt land, den politiskt uppbyggda byråkratin har gjort allting tunggrott och frustrerande för alla.

Pappersbärarna kostar inte bara invånarna pengar, de är i många fall tack vare de högteknologiska hjälpmedel som finns i dag, fullkomligt överflödiga. Mycket av de administrativa uppgifter som myndigheter eller arbetsgivare kräver, tar tid och kraft från inte bara anställda inom de offentliga verksamheterna utan också invånarna i övrigt.

Det är många år sedan det började pratas om det papperslösa samhället, sedan dess har pappershanteringen bara ökat. Vissa saker måste dokumenteras skriftligen, men som det blivit har det gått till överdrift. Skulden till det måste lastas våra makthavande politiker, som är ansvariga för de politiskt skapade jobben som måste rättfärdigas.

Beklagligt nog är det alldeles för mycket som gått för långt i vårt land, vägen tillbaka blir både knagglig och tung. Det går inte att ha ett styrelsesätt där invånarna måste anpassa sig till beslut som påverkar deras levnadsvillkor. Staten är till för invånarna men av någon underlig anledning har det blivit tvärtom, vilket vi nu kan se resultatet av.

Den politiska spelplanen är på väg att få en helt annan utformning än tidigare. Hur kommer de gamla partierna att formera sig om SD blir största parti? Nästa val kommer säkert F! att banka på dörren till Riksdagen, byter många kvinnor till det partiet så … Ja, vad blir det då kvar av de två gamla stora partierna?

Det viktiga är inte att se över helheten, det har SD bevisat. Men SD:s budskap håller inte i längden, vårt lands styrelsesätt har cementerats sedan årtionden tillbaka. Inte ens makthavande politiker klarar av att hantera den byråkrati som skapats. Ett parti kan alltså ingenting göra med hjälp av enbart makt, det kommer att krävas fingertoppskänsla av de ledande makthavarna.

Vad som är viktigast för vårt land och dess invånare är att orättvisorna åtgärdas, alla måste behandlas lika annars uppstår missnöje. Skatt efter bärkraft måste återinföras, annars blir inte skattesystemet rättvist. Det ska inte finnas ett gap på runt tjugofemtusen kronor netto i månadsinkomst mellan politiskt förtroendevalda och de med de lägsta inkomsterna. Politikers löner ska inte jämföras med toppjobb inom det privata näringslivet. Kan inte en regering hantera en för invånarna så viktig sak, hur ska den då kunna hantera andra svåra problem som dyker upp?

Francis Bacon skrev en gång: Hur kan den fatta stora ting som för mycket splittrar sig genom att hänga upp sig på småsaker?

Med andra ord är det inte bra för invånarna, att en regering försöker förändra ett samhälle över hela linjen efter eget huvud. Inte bara sittande regering utan även tidigare, har lagt ner ett enormt arbete på det som måste anses som småsaker. En sådan sak som att jaga sjuka och arbetslösa, måste ses som en småsak i det stora hela, det är någonting som det inte borde ägnas tid och kraft åt. Någonting som blir viktigast när vårt land måste låna pengar för att hålla näsan över ytan, är ägna tid åt att banta vår enorma byråkrati, det är den stora kostnaden för invånarna.

 
Tyvärr går det politiska arbetet ut på är att undvika stora problem så länge som möjligt. De saker som det verkligen skulle behöva beslutas om, finns varken kunskaper eller mod till att ta itu med. Flyktingströmmen till vårt land är nu ett allt överskuggande problem, vilket betyder att regeringen hamnar i ett utsatt läge. Den verkliga krisen kommer, när alla som blivit orättvist behandlade visar sitt missnöje vid nästa val. Det lutar åt att det politiska etablissemanget kommer att hamna i en ohållbar situation.