Dags för nytt tänkande

Det här med Covid -19 som det lilla viruset heter har ställt det mesta på huvudet. Det är fruktansvärt för de som drabbas och oerhört irriterande för de som inte blivit det. Men hur har folk egentligen börjat tänka att vår framtid skall bli egentligen? Många unga har tyckt att livet är ett party och det börjar tidigare och tidigare. Studentfirandet har blivit den verkliga fyllefesten. Det blir nog lite i skymundan i år, annars finns det folk som retar upp sig.

 

För de som tar studenten (gymnasieexamen ska det väl heta) i år, kommer det alltså att se annorlunda ut. Kanske har de unga fått sig en tankeställare att vad som helst kan hända när som helst. För det är ju så livet ser ut, det består av upp och nergångar. Naturligtvis är Pandemin en läxa för alla, inte minst för våra politiker som varit med ett bra tag och nu inser vilka dumheter de varit med att besluta om.

 

Naturligtvis får det konsekvenser om det sparas in på det folk betalar skatter för att få utfört, det märks tydligt i den situation vi nu hamnat. Det blir en besk medicin för de politiska ledningarna när staten, kommuner och landsting/regioner får mindre skatteintäkter som blir följden av alla de som blivit arbetslösa och företag försvunnit genom nedläggningar och konkurser. Det är inga småpengar det rör sig om och samtidigt kommer kraven på mer och bättre avlönade lärare och sjukvårdspersonal att sätta de politiska ledningarna i rampljuset.

 

Jag har många gånger påtalat att vår enorma byråkrati och administration måste minskas drastiskt. Det finns ingen möjlighet för landets invånare att avlöna alla dessa människor både under den verksamma tiden och den efter. Nu har det visat sig att det går alldeles utmärkt med en decimerad riksdag, dags att återgå till det gamla som räckte gott och väl.

 

Den här krisen visar med all tydlighet att vi har politiska partier som med sina ideologier inte passar in i ett modernt samhälle. Miljömedvetenhet behöver inte ett politiskt parti som för dess talan, alla partier säger sig i dag vara för en bättre miljö. Den skada Miljöpartiet gjort som ställt till det inte minst för de svagare grupperna genom sina ständiga krav på nya skatter och avgifter för att rädda vår miljö, har ingen plats i ett land där en stor del av invånarna tvingas tänja på varje krona för att kunna överleva.

 

 Det sägs att vi svenskar är ett tålmodigt folk, men det jäser ute i landet vilket så småningom når fram till Riksdagshuset. Väl där handlar det om politisk överlevnad, inget av partierna vill att det maktsystem som finns skall försvinna. Sorgligt nog övergick den politiska ambitionen att förbättra vårt samhälle i att driva igenom sina egna ideologier istället för att se till invånarnas bästa.

 

Ännu ett nytt krispaket för företag är på väg, det kommer knappast att hjälpa eftersom det här ser ut att bli en seglivad kamp mot viruset. Det känns lite som läkarens kommentar efter en operation att operation var lyckad, men patienten dog. Det skrämmande är att vi inte vet hur många människor som kommer att mista livet innan  det är över. Om vi aldrig legat i framkant tidigare gör vi nu det i antal döda på grund av viruset.

 

Nu är det bara Moderaterna som talar om att alla måste komma tillbaka i i arbete, men hur skall det gå till? Nu måste nytt tänkande ta plats för att försköna arbetslöshetsstatistiken. De som före krisen var arbetslösa var det av skilda anledningar, den vanligaste orsaken har varit dåliga eller inga avgångsbetyg alls. Det handlar om människor som berövats sin framtid av oförstående politiker. Tillströmningen av arbetssökande med både arbetslivserfarenhet och ett CV att visa upp blir de som kommer att slåss om de jobb som kommer att finnas kvar.

 

Naturligtvis kostar dessa långtidsarbetslösa pengar, men på grund av administration blir det betydligt dyrare. Enklaste sättet att dessa personer skall känna som fullvärdiga medborgare är att ge dessa en ovillkorlig inkomst motsvarande vad de har i dag. Det skulle ge dem möjligheter att odla sina intressen som kan vara av varierande slag. Det är förnedringen som bromsar upp de inneboende egenskaper dessa personer har.

 

Det pendlar hela tiden mellan sex och sju procent som troligtvis aldrig kommer ut på arbetsmarknaden, de skulle med mitt förslag försvinna helt ur arbetslöshetsstatistiken. Visst låter det drastiskt men faktum kvarstår att de troligtvis kommer att tvingas leva på sina aktivitetsbidrag fram till att bli fattigpensionär. Om de lever så länge förstås, många kommer säkert att duka under av missbruk eller ta livet av sig.

 

Naturligtvis har vi nu nått vägs ände för det politiskt skapade samhälle som inte är till för invånarna utan för att de skall försörja alla politiker, byråkrater och administratörer. De finns numera i så stort antal att inte ens regeringen har grepp om hur många, det är först när det blir ont om pengar det blir uppenbart.

 

Just nu har Socialdemokraterna medvind men det svänger snabbt och med en försämrad ekonomi för många växer också missnöjet. Det folk inte haft tid att tänka över tidigare har nu bubblat upp till ytan och människorna ser att vårt samhälle sannerligen inte är någonting att skryta över. Om det talats om politikerförakt tidigare har det bara vara en krusning på ytan, det är storm på gång när krisen är över.