Vad vore livet utan traditioner.

Första tanken som slog mig när jag som vanligt vaknade strax före fem, var att i dag är det 1:a maj. Den dag man minns från sin ungdom som en festlig dag, då folk fyllde gatorna. Sedan många år tillbaka, går numera inte så många som det gjorde en gång för länge sedan. Men i de krympta leden kan man längst fram se personer som borde ta åt sig av de skyltar en del bär på och håller upp: Ned med kapitalet. De flesta i första leden är kapitalister och blivit det på invånarnas pengar.

Förr sågs det här som sossarnas dag, men det var då det. Än en gång skickar partiet ut sitt nötta gäng på strategiska platser för att föra fram partiets budskap. Vad de har att säga är inget annat än tomma ord, i en värld som förändrats drastiskt sedan senaste valet. 

Magdalena Andersson blir jag aldrig klok på. Ömfotad är hon, men ömsint tvivlar jag på att hon är. Har svårt att se henne ha empati för de svaga grupperna i vårt land, i hela sitt liv har hon ju varit en karriärsugen borgarbracka. Förtroendet för henne tycks finnas bland högavlönade, vad man kan höra finns det inte bland pensionärer, arbetslösa, sjuka och lågavlönade.

Hon är i alla fall högsta hönset i det som en gång var vårt lands stora arbetarparti, men den ideologi som gjorde partiet stort är ingenting för henne. Det kan man förstå, hon har inte växt upp med att höra föräldrar bråka om pengar, som inte ville räcka till. Det finns en anledning till att den så kallade arbetarklassen, till stor del inte röstar på sossarna. Det är inte fint nog att vara en arbetare, men att vara aktieklippare eller influenser är okej. 

Känslan finns att de som tjänar mycket pengar, skall man vara rädd om. Naturligtvis känner sig då pensionärer, de lågavlönade och de sämst ställda som någonting katten släpat in. Men det är människor inom låglöneyrken, sjuka och gamlingar som hållit igång den skrala konsumtion vi haft och fortfarande har. De futtiga summor som kommer in på kontot varje månad räcker för många inte ens till nästa gång kontot fylls på.

För sossarna är det nu medelklassen som gäller, men den gruppen består numera till största delen av politiker med höga löner. De som genom sin utbildning en gång sågs som medelklassen, har degraderas till en i mängden. Inte ens läkares diagnoser faller handläggare vid Försäkringskassan på läppen och underkänns, inte undra på att vi liknas vid en bananrepublik.

Vår byråkrati som en gång byggdes upp för att hjälpa invånarna, har blivit ett verktyg för regeringar att dra åt tumskruvarna på utsatta människor istället. Maktmissbruk ses numera mer som en regel än ett undantag. Folk körs över på de mest horribla sätt och alldeles för ofta utan stöd av lagen. Tvärtom verkar inte minst Försäkringskassan vara en myndighet som trotsar de lagar som finns, som skall skydda människor med funktionshinder.

Egentligen är det inte roligt, men kan inte låta bli att skratta varje gång jag hör vår statsminister tala. Oj vad han måste ha övat på att tala i samma takt och tonläge. Det är nog ingen idé att få honom att tala snabbare, han tror antagligen att sättet han talar, skall låta övertygande och förtroendeingivande. För de flesta låter han som de AI genererade röster som för det mesta svarar vid telefonsamtal. Men ett dyrt gym har han för att hålla kroppen i trim. Skulle inte förvåna om han är i så gott skick, att han kan äta en hårdbrödsmörgås utan glasögon.

Dåligt omdöme har han visat sig haft, de kompisar han plockat in på viktiga poster har visat sig vara både slarviga och inkompetenta. En av hans partikamrater och dessutom ansvarig för migrationsfrågor, visar numera med all tydlighet var ättelägget fått sina extrema åsikter ifrån. Varför talar ingen om rasism längre? När massinvandringen och flyktingströmmen drabbade vårt land var alla som var emot rasister.

Naturligtvis frågar man sig hur det kom sig att våra politiker inte såg att de var på väg att skapa ett människofientligt samhälle. Ett sjukt samhälle som skapar sjuka människor. Man tar sig för pannan, vårt land börjar likna Amerika, när det gäller att skrota det lilla som funnits kvar av vår demokrati. Enda behållningen för de som kommer att gå i 1:a majtågen verkar bli att de hade tur med vädret i alla fall.