Har vi fått det samhälle vi inte vill ha?

Har vi verkligen gått med på att det skall vara så här? Den frågan hörde jag en person ställa i affären. Naturligtvis har vi inte det, andra har beslutat att det skall vara som det blivit, men säkert inte tänkt sig att det skulle bli så här illa. Det här med orsak och verkan har våra politiker haft det svårt med att förstå. Men när de beslutar om någonting, kommer det få konsekvenser förr eller senare och det är invånarna som drabbas.

Skenade hyror, matpriser och nu el är någonting som måste ses som konsekvenser av tidigare beslut. Det är därför de politiska partierna skyller på varandra, de har alla varit inblandade i det som nu händer på något sätt. Det som nu händer är vad nuvarande och tidigare makthavande inte ens kunnat tänka sig skulle kunna hända.

Under gårdagen presenterade sossarna nya löften om vad som skall prioriteras. Teoretiskt kan det kanske fungera, men att genomföra det som lovas blir betydligt svårare. Nuvarande regering har lagt ut massvis med bananskal att halka på.

De som nu svär ve och förbannelse över alla fördyringar har varit lika naiva, plötsligt händer det dem själva, vad de trott skulle hända andra. Fram till valet i höst kommer många att oroa sig för att inte längre ha kvar, vad de nu har. För de nyrika gäller alldeles säkert det gamla talesättet lätt vunnet, lätt förgånget.

Optimister finns det fortfarande gott om och som i nuläget låter pengarna rulla, eftersom nya kommer in varje löningsdag. I och för sig har alldeles de rätt, men har missförstått vad allt egentligen handlar om. Vi lever i en tid då allt kan ändras inom loppet av bara några veckor. På lite längre sikt väntar vilka jobb som kan utföras med konstgjord intelligens, det är ganska många när man ser hur jobb försvinner i snabb takt i Amerika.

Trots den tekniska utvecklingen, kan många jobb inte ersättas av smarta maskiner eller robotar. Hantverksyrken kan inte överlåtas på robotar och någon måste kunna laga det som går sönder. Det var meningen att vi skulle bli ett högt stående land där alla skulle ha en utbildning. Men en sak glömdes bort, det är inte genom teoretiska kunskaper det växer fram duktiga hantverkare, det är att lära av de gamla rutinerade, som lärt sig på samma sätt.

De sista av de som lärde sig från grunden som lärlingar har gått eller är på väg att gå i pension. All den erfarenhet de kunnat förmedla har gått förlorad på grund av politikers storhetsvansinne. Inom femtio år kan vi på grund av alla politiska misstag som gjorts, vara tillbaka till det samhälle vi hade före andra världskriget. Visserligen med moderna bekvämligheter, men lika fattiga som då.

Förnyelse har inskränkt sig till kosmetiska förändringar, ekonomiskt går det bakåt. För en majoritet av invånarna går det inte att spara ihop till en bil, det gjorde det trots låga löner på femtiotalet. Man kan fråga sig vad som blivit bättre, inte är det invånarnas ekonomiska levnadsvillkor i alla fall.

Nu kommer vi att stå inför att arbetsmarknaden förändras på grund av den högteknologiska utvecklingen, den förändringen kommer betydligt tidigare än vad våra politiker trott. Med den höga arbetslös vi redan har, kommer det här olägligt och dessutom i en tid då vi inte vet vad som kommer hända med den globala ekonomin.

Det betyder att alla vallöften kan tas med en nypa salt, förutsättningarna ändras snabbare än beslutsunderlag hinner tas fram. Genom den förändring vi står inför kommer det politiska arbetet att påverkas av den konstgjorda intelligensen. Används den fullt ut, finns inget behov av politiska företrädare, utan enbart människor som kontrollerar att de smarta datorernas råd och anvisningar verkligen stämmer.

Vem vet, snart kanske det blir smarta datorer som fattar beslut om vad som är bäst för invånarna? De kan knappast göra ett sämre jobb, än vad våra politiker hittills gjort.