Vi är många äldre som lever i vårt land, men får finna oss i
att det satsas på ungdomarna. Man märker det inte minst i radio och
teveprogram, men det hade varit bättre om det satsats på skolan. Men satsningen
på ungdomsprogram är som att kasta pärlor för svin, ungdomarna väljer själva vad de
vill se eller lyssna på.
För många äldre kan radio och teve vara ett sällskap i
ensamheten men då måste det också talas deras språk. Det finns alldeles för många snabbpratande
programledare, som gör att de äldre inte kan uppfatta det som sägs. Man kan förstå varför många äldre känner sig utanför i dagens samhälle.
Om dagens ungdom ses som de nuvarande makthavarnas framtid,
bör de nog tänka sig för både en och flera gånger. Med den usla utbildning de
fått och som ungdomarna fortfarande får, hur ska dagens ungdom kunna bära upp
vårt samhälle i framtiden. Många har inte ens den utbildning som krävs, för att
klara sig i det dagliga livet.
Svenska språket är svårt att lära sig enligt utlänningar som
kommer hit, men det har visat sig att många av ungdomarna har lika svårt av
skilda anledningar. Det har gjort att det spridit sig ett fikonspråk som bara
ungdomarna förstår. I och för sig är det samma sak med det byråkratiska språket
som används av våra myndigheter, som till och med de läskunniga har svårt att
begripa. Trycket på våra myndigheter att lära sig skriva begripligt, kommer
därför att bli nästa stora problem.
Naturligtvis skulle det ha åtgärdats för länge sedan, men alla
de problem vi har i dagens läge, kan tillskrivas politiska misstag att skjuta
akuta frågor på framtiden. Skolan, vården, arbetslösheten och en åldrande
befolkning är det som diskuteras mest av våra politiker just nu. Det här är
någonting som varit känt i många år, men först nu har det blivit akut att ta
tag i de frågorna. De politiska lösningarna som föreslås, blir allt horriblare
för varje gång.
Alliansregeringens stora misstag var och är att misstro de
sjuka och arbetslösa. Många frågar sig också varför vi måste jobba längre, åren
i arbetslivet fram till sextiofem år har tillfört stat, kommuner och landsting
enormt med pengar. Att de inte längre finns kvar kan helt tillskrivas de som på
bästa sätt skulle ha tagit hand om dessa pengar. Det är en skandal utan like.
Jag kan förstå om våra politiska makthavare upplever det som
att allt har gått alldeles för fort. Det kan bli så i maktens korridorer där
tiden tycks stå stilla. Men långbänkarnas tid är över, man kan inte utreda
saker i flera år, resultatet av utredningarna har körts över av verkligheten
under tiden den pågått. Den moderna människan ser dessutom alla dessa
utredningar som förhalningar, av någonting, som borde kunna beslutas direkt.
Ju mer man gräver i de problem som finns i dagsläget, inser
man att många av de problem både de makthavande och allmänheten har, beror på
att allting går (och har gått) alldeles för fort. Att stoppa tiden går ju inte,
men det går att använda den på ett vettigt sätt. Men då måste man ges tid att
tänka och enda lösningen tycks vara, att de politiska makthavarna i tid trycker
på pausknappen. När man ser hur dåligt vårt nuvarande samhälle fungerar,
försöka spola tillbaka sisådär en tjugo år.
Vad jag kan förstå, måste det växa fram en helt ny sort av
politiker, människor som ser sina "jobb" för vad de är, nämligen förtroendeuppdrag.
Människosynen hos politiker måste bli helt annorlunda, staten, kommuner och landsting är ingenting
utan dess invånare. Makten finns hos folket, men än så länge har det inte
utnyttjats vid något val.
Läste för länge sedan någonting minnesvärt, som vi alla
borde ta till oss, inte minst våra politiker. Det lyder så här: De flesta människor duger något till blott
de finner att någon tror på dem och låter dem så mycket som möjligt handla på
eget ansvar.
Den moderna människan är mogen att leva i ett
sådant samhälle, men det tillåter inte de politiska makthavarna, de vill ha full kontroll. Jag har en
känsla av att svenska folket vill ändra på det vid nästa val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar