Tänk så fel det kan bli, när politiker försöker ändra på saker och ting.

Det är inte bara äldre personer som har svårt att ta till sig förändringar, de allra flesta påverkas när det gamla invanda rubbas. Och förändringar har duggat tätt senaste åren och skapat osäkerhet hos en stor del av invånarna. Av någon underlig anledning har de politiska makthavarna underskattat, eller kanske inte ens ägnat det en tanke. 

Vårt trygghetssystem var någonting som byggts upp med höga skatter och avgifter, det var en försäkring om det skulle hända någonting drastiskt. Ingen kunde ens drömma om att folkvalda politiker skulle försämra det uppbyggda trygghetssystemet, men ställdes inför fullbordat faktum. Ser man till hur sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna ska fungera, inser man att det  är invånarnas pengar det handlar om, inte statens. Därför kan de förändringar som beslutades om, ses som egenmäktigt förfarande av de beslutande.

Men full av entusiasm och idéer om hur de bidragsbehövande i vårt land skulle bli av med allt bidragsberoende, revs genom ett beslut allt som byggts upp tidigare. Bidrag till behövande ska ses som ett sätt att skapa rättvisa, ett rikt land har råd med det. Att den nuvarande regeringen råkade göra de drastiska försämringarna av trygghetssystemet vid alldeles fel tidpunkt, var ett ännu allvarligare misstag.

Högmod går före fall brukar man säga och inte minst Moderaterna har uppvisat en attityd som kan ses som bevis på att det är så. Vår statsminister talade vitt och brett om att göra Nya Moderaterna till inte bara ett nytt arbetarparti, utan också ett statsbärande. Att uttalandet kom före innan kriserna började dugga tätt ute i Europa, visar bara hur lite han och hans partikamrater visste om framtiden.

Nåja, det var inte bara framtiden som missbedömdes, utan också hur de som drabbades av de nya hårdare reglerna vid sjukdom och arbetslöshet skulle komma att reagera. Visst har många gett upp, till och med tagit livet av sig, men de övriga har repat humör. Nöden är uppfinningarnas moder heter det, och många av de som drabbats har hittat inte bara Moderaternas, utan hela det politiska etablissemangets akilleshäl, nämligen SD. Många av de som säger sig ska rösta på SD, är de som drabbats av regeringens hårda linje och övriga partiers handlingsförlamning.

Att köpa väljare fungerade en gång i världen, men det var då det. På den tiden togs det ut en hundralapp extra i skatt och regeringen delade ut en tjuga i bidrag. Vid den tiden fanns det också jobb åt nästan alla, numera får vi vara glada om de jobb som finns, är kvar om några år.

De bidrag som infördes en gång för länge sedan och kallades reformer, var för många pengar som gjorde skillnad mellan mat på bordet eller inte. Men lyssnar man runt, får man höra att det i vår moderna tid fungerar på samma sätt. Av den anledningen kan man säga att de extrapengar jobbskatteavdraget gett sedan det infördes, har skapat ett beroende hos de som har ett arbete.

Tänk så fel det kan bli, när politiker försöker ändra på saker och ting.