Just nu är en ekonomisk kris ett större hot, än en naturkatastrof.

Många säger sig vara miljövänner, men ännu fler har nog med de dagliga problemen. Men det är "inne" bland politiker, att vi måste värna om vår miljö. Det ger råg i ryggen åt miljöorganisationer som lever på människors rädsla, för det som eventuellt kan hända. För säkert är det ju inte, att det som tutas i oss, verkligen kommer att hända.

Hos "vanligt" folk är intresset ljumt, de äldre ser hellre att någonting görs åt den allt sämre samhällsservicen. Den globala uppvärmningen och vad  den kan föra med sig, ligger ett bra tag framåt i tiden. Därför borde de akuta problemen åtgärdas först av allt.

För akuta problem finns, inte minst inom skola, vård och omsorg. Men problemet är att politiska lösningar på det som ligger många år framåt i tiden, är betydligt bekvämare. Ingen kan ju säga om dagens politiska beslut är rätt eller fel, förrän om sisådär en fyrtio år. De akuta problemen är känsligare, eftersom effekterna visar sig inom en ganska kort tid.

Anledningen till handlingsförlamningen att ta tag i de akuta problemen, beror till stor del på att politiker är rädda att mista sina välavlönade jobb. Partiledningar försöker på alla sätt hitta på vad som kan locka väljare. Följden har blivit att de inte vill stöta sig med de väljare, vars åsikter förs fram av lobbyister, men det är ju bara en minoritet av landets invånare.

Klyftan mellan politiker och dess väljare har med åren växt sig så stor, att den inte går att överbrygga. Blockbildningen är väl det största misstaget, inte ens de gamla tidigare trogna väljarna känner igen sitt parti. Anledningen till det beror på att inget parti kan få egen majoritet, därför måste det till kohandel för att uppnå maktställning.

Det här har gjort att de politiska företrädarna efter valen, svikit sina väljare. Och det finns många som känner sig svikna av sina partier. Jag känner en som sa: Varför ska jag rösta på Centern som jag alltid gjort, när det ändå blir Moderaterna som driver igenom sin politik? Jag tycker det var en utomordentligt bra fråga, men svaret har han antagligen själv.   

Alla har säkert förstått att inom politiken, gäller det att vända kappan rätt efter vinden. Eller försöka i alla fall, eftersom de flesta politiker inte har något grepp om, vad invånarna egentligen tycker och tänker. För många äldre garvade politiker har det därför kommit som en chock, att invånarna inte längre lyssnar på vad de har att säga. Om de gör det, får det den effekten, att invånarna gör tvärtemot bara för att jäklas. Ett bevis på det är SD, som fortsätter att klättra i opinionsmätningarna.

Det här sätter naturligtvis press på inte bara partiledningar, utan också alla de som riskerar att mista sina sedan många år givna platser i riksdagen, landstingen och kommunerna. Ingen kunde ens drömma om att det här skulle kunna hända, men så visar det sig att svårare än så är det inte, att röra om i den politiska grytan.

Tiden är knapp fram till valet, men nu måste partierna försöka ta reda på vad som är viktigt för invånarna. Situationen är helt ny för de gamla partierna, det skapar panik. Det finns inga gamla recept eller patentmediciner att ta till, det går inte att göra som det alltid gjorts. En mycket stor del av politikerkåren består av förtroendevalda som med hjälp av sina partikamrater, hängt med alldeles för länge. De vet hur den politiska slipstenen ska dras, men inte hur vår moderna högteknologiska värld fungerar.

Inte många tror att politiska lösningar ska kunna få våra viktiga samhällsfunktioner att fungera som tänkt är. Tvärtom tror de flesta att det bara kommer att bli värre. Det måste alltså till drastiska åtgärder, men det är inte politiskt möjligt. Vart det här leder till vill man inte ens tänka på, men inte finns det någon ljus framtid att se fram emot.

De som tror att den ekonomiska krisen håller på att klinga av, bör kasta en blick på det som händer i Amerika. Blir det en kompromisslösning för att komma ur det akuta nödläget, kommer problemen att bli ännu större om några månader. Om så blir fallet, kommer alla länder att dras in i Amerikas problem. Det skulle orsaka en oändligt mycket större katastrof, än vad den krassliga miljön kan ställa till med. Varför oroa oss för någonting som kan hända en halv mansålder framåt, när en ekonomisk katastrof kan drabba oss inom det närmaste året.