När man ser på hur inte bara vårt samhälle, utan också
människorna förändrats, börjar man fundera över hur det kunnat bli så här. Den
moderna människan beskylls för att vara egoistisk och visst är det så i många
fall. Men lyssnar man på hur människor upplever vår moderna tid, är det
definitivt inte så här de vill leva.
Jag har full förståelse för att många människor ifrågasätter
vårt moderna sätt att leva. Är det ett liv överhuvudtaget? Jobba, äta sova, med
fem veckors semester som enda avbrott, det kallar inte jag ett liv. Lägger man
dessutom till att för de flesta går lönen åt till boende, mat, kläder och de
"nödvändiga" lyxartiklarna. Den buffert ekonomer säger att man måste
ha om någonting oförutsett händer, är knappast att tänka på för en vanlig löntagare.
Glömmer aldrig Göran Perssons visdomsord till svenska
folket: Den som sätter sig i skuld är inte fri. Klokt sagt, men själv gjorde
han inte som han sa. Inte en stor del av svenska folket heller, för den delen.
De insåg precis som Persson, att den som inte sätter sig i skuld, inte heller kan köpa det de vill ha. Men
efter att ha fått det, har det visat sig inte vara lika roligt längre. Livet är
inte en lek, det är blodigt allvar.
Som unga har de allra flesta drömmar om hur livet ska bli, och
det är väl vad som orsakar kollisionen mellan dröm och verklighet. Visst
försöker en del förverkliga sina drömmar, men för de flesta går dessa drömmar i
kras. Det är få förunnat att kunna få syssla med vad de drömt om att göra, den
möjligheten har av någon underlig anledning fråntagits invånarna.
I skolan tillsattes studievägledare, som skickligt lirkade
de unga att satsa på de yrken som skulle behöva fyllas på med nytt blod. Men
arbetsmarknaden ändrades snabbare än avgångarna inom många yrken och
utbildningarna var bortkastade. De politiska misstag som gjordes, lade grunden
till den enorma ungdomsarbetslöshet vi har haft och fortfarande har. Varför
inte företagen blivit tillfrågade om inriktningen på utbildningen, var ett
politiskt misstag utan like.
De unga som gått fel utbildning, har hamnat i samma sits som
de med urusla betyg. Men enligt de styrande, ska de vara glada om det får ett jobb, även om det är
dåligt betalt. Ingen ska vara glad över att ha ett jobb, den glädjen ska bara
den känna, som får göra det de verkligen vill hålla på med. Att sjuka och
arbetslösa tvingas jobba för samma pengar de var berättiga till tidigare är
svårt att förstå. Det är samma pengar, men det bryter ner människorna.
Det säger sig självt att den som varje dag går till ett jobb
som bara ses som ett måste för att överleva, påverkar det naturligtvis psyket. Man kan förstå om dessa människor inte lägger
ner sin själ i arbetet och resultatet blir lidande. Det är ytterst få som
känner yrkesstolthet, den vanligaste kommentaren brukar vara, skit samma vad
man gör, bara det ger en hyfsad lön. Nu behöver AF mera pengar till FAS3,
samtidigt som Moderaterna spytt galla över det gamla AMS. Var finns skillnaden?
De försämringar av vårt trygghetssystem som gjorts av
regeringen har skapat otrygghet. De sjuka och arbetslösa upplever sig själva
som otillräckliga. Kraven på den moderna människan sätts inte av dem själva,
det är andra som bestämmer hur det ska vara. Ett stort antal människor lever i
dag i tron att de själva rår för att livet blivit till ett helvete. Men så är
det ju inte.
Vem har skapat de värderingar som numera styr invånarnas
liv? Boven i det hela är den politiska styrningen av vårt land, som gjort att
det varit lätt för smarta politiker att manipulera invånarna. Inte alla, men
efter hand har styrande politiker dragit åt snaran genom att med alla medel, bit
för bit inskränka på yttrandefriheten. Om våra politikerna sköter sitt
"jobb", det vill säga förvaltar invånarnas skattepengar på bästa
sätt, har de ingenting att dölja.
Den förändring som skett de senaste åren, att människorna
måste ta mera ansvar för sina liv, har samtidigt försvagat politikernas roll i
samhället. Det behövs inte en massa politiska företrädare, den moderna
människan kan tala för egen del. Till och med de gamla har börjat anpassa sig,
de har helt enkelt blivit tvingade till det.
Politikern däremot sitter fast i sin roll att
fördela invånarnas skatter som de anser vara bäst. Om det beror på att de
fastnat i visioner och ideologiska drömmar, och med huvudet bland molnen inte
sett alla förändringar i det verkliga livet är svårt att säga. Men om de varit
jordnära, hade de sett effekterna av de framtvingade förändringarna. Det är ingen vacker syn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar