Klarar politiker av att "nätfiska"?

Det har uppstått en politiskt spricka i bilden av Sverige som en demokrati. Istället för att de folkvalda drar åt samma håll, har det istället blivit en dragkamp. Som det ser ut på flera orter i vårt land, verkar inte rikspolitik och länens bypolitik ha någonting gemensamt. Regeringen fortsätter att tänka skattesänkningar, ute i landet höjer kommuner och landsting dem. I riksdagen tycks alla partier vara eniga om att sänkta skatter ger folk köpkraft, som i sin tur skapar flera jobb, men så tänker inte lokala politiker.

Nåja, de som sitter i riksdagen får information om vad som är bäst för landets ekonomi , men det är kanske inte bäst för landet som helhet. Speciellt inte för kommun- och landstingspolitiker som har svårt att bryta gamla mönster, därför rullar det på som det alltid gjort. Det har gjort att nytänkande krockar med det gamla tänkandet, att fattas det pengar måste man höja skatten.

På sätt och vis har alla dessa beslutsfattande politiker rätt, det är bara det att de missförstått vad deras uppdrag går ut på. De är inte valda till att vara förmyndare för invånarna, de ska se till att intäkterna (skatter och avgifter) går till vad de är avsedda för. Politiker ska inte bestämma hur skolan och vården ska skötas, de ska bara se till att det finns tillräckligt med pengar till dessa verksamheter så de kan fungera utan problem. Men så fungerar det inte, problemet är att de så kallade folkvalda företräder sina partier, inte väljarna.

Partiernas högsta ledningar har inte den blekaste aning om hur invånarna tycker och tänker. Det har hänt alldeles för ofta att de flesta inte vill ha, det de politiska makthavarna ansett invånarna måste ha. Det gäller alltså att försöka få en klar bild av vad invånarna verkligen vill ha, annars hotas de politiskt aktivas existens. Ett utmärkt exempel är Centerpartiet, som definitivt inte har lyssnat på de gamla trogna väljarna.

Det gäller alltså att få uppslag till förslag som passar ihop med invånarnas önskemål. De som har framtiden för sig måste därför vara målgruppen. Därför kan man nu höra politiker säga att "nätet", kommer att bli lika viktigt som valstugorna inför nästa val. Om de politiska budskapen ska vända sig till de unga, får texten inte vara längre än en textremsa på teve. Det är så verkligheten ser ut i vårt land.

De gamla får hålla tillgodo med partiledare som talar om allt de ska göra på bästa sändningstid i teve. Med påklistrade leenden kommer alla partiledare att säga att visst ser det kärvt ut just nu för pensionärerna, man allt ska bli bättre. Det är bedrövligt att pensionerna måste sänkas (men det rår ju inte de för) och att allt blivit både dyrare och sämre (vilket de definitivt rår för), men så fort det finns utrymme till det ska allt rättas till. En åttiofemåring har ju inte all tid i världen att vänta precis, men så långt tänker knappast en politiker.

Gamlingar brukar rösta som de alltid gjort och som deras föräldrar röstade. Det är i alla fall vad partiledningarna utgår ifrån. Jodå, tidigare har det varit så, men ändringen kom överraskande, inte minst för sossarna. Den stabila bas sossarna hade finns inte längre, de gamla trogna har fallit bort en efter en. Numera finns det inte många trogna väljare kvar som partierna kan luta sig emot. Om man lyssnar på vad de äldre säger, är det hugget som stucket vad de kommer att rösta på. Men sossarna är inte längre förstavalet, så mycket kan jag säga.

Varje valrörelse påminner oss gamlingar om ett program som hette: Har du hört den förut? I programmet berättades gamla roliga historier och de flesta hade man hört. Numera får vi hålla tillgodo med att lyssna på politiker som ser så allvarliga ut, att man kan skratta på sig. Det är bara att skruva ner ljudet så uppför de sig lika dråpligt som i gamla stumfilmer. Att ljudet inte behövs, beror på att det är samma gamla löften som duggar tätt varje gång, om än i modernare tappning.