För många småpåvar i ett land, leder till sönderfall av hela landet.

Att Europa blivit ett krisområde är ingenting som förvånar. Europeiska varor har blivit för dyra, de nya industriländerna har kunnat ta över tack vare billigare arbetskraft och därmed billigare produktion av varor. Det betyder att löneökningar ute i Europa och i vårt land, bäddat för den arbetslöshet vi delar med många länder.

Någon ljusning finns inte i sikte, lågkonjunkturen släpar sig fram som en snigel. Varje litet tecken på att konjunkturen är på väg uppåt, rapporteras snabbt via våra media. Hoppet lever att det ska bli fart på hjulen igen och vår regering vinglar mellan hopp och förtvivlan. Så här var det inte tänkt att bli när de tog över för sju år sedan.

Ute i landet sitter många politiker och vrider sina händer, det är ju så mycket de vill ändra på, men till det behövs pengar. Ute i kommunerna har de inte råd med det som tycks vara enda lösningen på arbetslösheten, att fler måste anställas inom de offentliga verksamheterna. Problemet är att de redan har alldeles för många på lönelistorna. De måste måste förlita sig till att regeringen skapar nya jobb inom det privata näringslivet, men hur ska det gå till?

Om pensionsåldern höjs, kommer inga unga in på arbetsmarknaden, vilket gör det hela till ett nollspel. Men om det skulle skapas hundratusen jobb, finns en stor arbetskraftsreserv i vårt land, men till dem räknar jag inte de sjuka. Ingen arbetsgivare är villig att anställa en sjuk människa. Frågan är bara vad vår regering ska kunna hitta på för att skapa meningsfulla jobb till alla dessa.

Industrierna tar hjälp av ny teknologi vilket medför att maskiner tar över det mesta arbetet. Det som skulle ge framtida jobb, har visat sig vara beroende av en blomstrande tillväxt i ekonomin. Några nya jobb att tala om har det inte blivit trots att staten öst ut pengar, men tanken var kanske god. Det som räddat regeringens ansikte och den ekonomiska tillväxten har varit den höga inhemska konsumtionen, som till största delen finansierats med hjälp av lån. 

Under många år har jag hört politiker säga att vårt land måste vara i framkant, men resultatet har blivit att vårt land halkat bakåt inom många områden. Inom några områden ligger vi faktiskt i framkant, men det hjälper knappast vårt land utan tvärtom.

Istället för att vänta på att ett under ska ske och hjulen börjar snurra igen, varför inte se över hur många som behövs för att vårt land ska fungera. Ta hjälp av de på "golvet" som ser vad onödiga chefer i okunskap ställer till med. Eller varför inte anställa några skickliga för detta företagsledare som rådgivare, som med fria händer skulle kunna göra underverk med den offentliga ekonomin.

De politiska målen är inte vad som är bäst för landet och dess invånare, det är makten. Jösses vad de så kallade folkvalda vill förändra det som en gång byggts upp. Men istället för att underhålla det som finns, satsas det på kosmetiska förändringar, för att det ska bättre ut än vad det är. Det är ett känt faktum att om man satsar allt på framtiden, försummar man nutiden.

Alldeles för många tvingas leva i nuet med alla problem det innebär. När de dagliga problemen är det som upptar folks tankar, hur ska de då orka tänka på framtiden? Istället för att underlätta för alla dessa människor, blir det allt svårare att orientera sig i den byråkratiska djungel vårt samhälle blivit. Det en gång omtalade papperslösa samhället var en politisk vision en gång, nu bombarderas invånarna av skrivelser och blanketter om saker som ett telefonsamtal klarat av på en minut. Att en utredning om en människa är sjuk eller inte trots ett sjukintyg kan ta månader, visar att Försäkringskassan spårat ur totalt. Enbart den pappershysteri de byråkratiska myndigheterna verkar älska, borde få miljönissar att ställa sig med plakat utanför våra myndigheter.

Tyvärr verkar allt det här bottna i den okunskap som genomsyrar det politiska etablissemanget. Den politiska styrningen verkar gå ut på att försvåra och krångla till allting, för om ingen blir klok på vad myndigheterna sysslar med, kan det inte heller ifrågasättas. Visst låter det som en enkel lösning, men enkla lösningar är aldrig genomtänkta.

Politiker undviker de svåra problemen genom att leta enkla lösningar. Problemet är att det krävs tålamod att få det enkla fulländat, för först då kan man ta sig an det svåra. Våra politiker har aldrig gett sig tid att få det enkla fulländat, utan istället krånglat till det enkla. Det har gjort att den svenska byråkratin blir det som får vårt politiskt uppbyggda system på fall. För många småpåvar i ett land, leder bara till sönderfall av hela landet.