Det har kommit grus i maskineriet hos Det nya arbetarpartiet
Moderaterna. Och det är klart, någon arbetarvänlig politik har ju knappast
förts de senaste sju åren. Satsar man på reformer som ger bidrag till alla med
ett arbete men övriga straffas, blir det helt fel. Den senaste tiden har många
insett att det bara handlar om en muta, som ska få dem att svälja alla
försämringar. Och försämringar är det som framträder tydligast, men det tycks
inte regeringen ha sett.
Men livet är som en bergochdalbana, det går upp och ner i
livet. Den riktiga djupdykningen är att bli allvarligt sjuk, då behandlas den
sjuke som en hypokondriker, trots läkarutlåtande och sjukintyg. De arbetslösa
har blivit en guldgruva för många företagare genom Fas3, ett idiotiskt påfund.
Moderaterna står för lag och ordning har jag hört, men under
åren vid makten har den organiserade brottsligheten blommat ut för fullt. Varje
dag rapporteras om gängmedlemmar som skjutits eller misshandlats. Under tiden
det råder fullt krig ute på gatorna, sitter massvis med poliser vid skrivbord
för att sköta administrativa uppgifter.
Vad det handlar om är naturligtvis fullständigt odugliga
chefer och avsaknad av organisation. När det finns så allvarliga brister i vårt
rättssystem, borde någon beordra en bekämpning av vår omfattande byråkrati
istället. Det är säkert inte lättare, men de makthavande kanske slipper hamna i
skottlinjen i alla fall.
Planerna på att Moderaterna ska bli ett statsbärande parti,
kan nog vår statsminister glömma. Nåja, det får väl ses för vad det var, ett
glädjefnatt över att ha kommit till makten för sju år sedan. Det är lätt att
berusas av makten, men baksmällan kommer förr eller senare, nu verkar det vara
senare.
Blåsvädret Moderaterna hamnat i är ingenting annat än friska
vindar som sveper in från andra länder. Erkänt skickliga ekonomer har tittat
framåt och insett att industrierna inte längre kan fungera som draglok när det
gäller att anställa folk. Även om konjunkturen tar fart igen, kommer det inte
att ge så många fler ett arbete.
Vårt lands stora problem är ändå inte arbetslösheten, det är
att så många blivit fattigare. En stor orsak till det är att allt fler
människor blir sjuka, inte minst har många drabbats av psykiska problem. Orsaken
till det är inte svårt att komma fram till, ett hårt och kallt
människofientligt samhälle skördar offer. Tyvärr är vårt land dåligt rustat för
att ta hand om människor som hamnat i djup depression. Psykiatrin började
bantas redan för tjugo år sedan, nu figurerar psykiatrin mest i skandaler. Men
visst är det så, att ett sjukt samhälle gör människor sjuka
Man kan grubbla över om det som händer ligger i tiden, eller
att människan helt enkelt håller på att förgöra världen. Vem kunde för bara tio
år sedan ens kunna tänka sig, att runt fyrtiotre miljoner européer inte har pengar
så de kan äta sig mätta. Inte heller att vi skulle hamna i den värsta krisen
sen andra världskriget och att dessutom miljoner människor gått från välstånd
till fattigdom. Det säger sig självt att det här inte är någonting som rättar
till sig på några år, kanske får Europa svårt att återhämta sig överhuvudtaget.
Det här har blåst liv i någonting som ekonomiska experter
kommit fram till, kanske måste genomföras för att rädda invånarna i de
Europeiska länderna, nämligen att alla får en basinkomst. Att samla ihop alla
resurser och fördela dem så att alla får en fast månadslön. Jag har alldeles
för lite kunskaper om det här, men utan annan byråkrati än att staten står
ansvarig, skulle det finnas tillräckligt med pengar. Dessutom skulle det utan
den byråkrati vi har, vara betydligt enklare att leva.
Den egna initiativkraften skulle värderas på ett
helt annat sätt, inget arbete skulle vara mindre värt än det andra. Lönerna
skulle kunna pressas ner och företagen skulle få bättre konkurrenskraft. Om jag
fattat det rätt, skulle alla (utom politiker och byråkrater) vinna på det, på
ena eller andra sättet. Det kan definitivt inte bli sämre, än den väg vi nu är
inne på, den leder bara mot stupkanten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar