Skattehöjningar är som att betala fullt pris för en sekunda vara.

Det är en minst sagt märklig värld vi lever i. Många upplever det dagliga livet som skrämmande, inte minst de unga, men även de gamla. Skolan har på många ställen blivit som slagfält, det är inte bara mobbare som kan ge men för livet, utan också en skola som inte fungerar. De äldre blir också mobbade, av en regering som helt saknar förståelse för att vi alla åldras.

Det samhälle som skapats har inte blivit som tänkt var, eller så har den blivit som tänkt var. Man får en känsla av att politiker i många år levt i rädsla för vad bättre utbildade ungdomar kan leda till. För att undvika det har skolan fått bli en förvaringsplats där undervisningen inte sett till elevernas bästa.

Det var knappast beslutsfattarnas mening att många människors barndom slösats bort, men så måste man se det. Redan vid unga år tränas barnen till att bli goda medborgare och tjäna pengar så att välfärdssamhället kan bestå. Ingen har frågat om det är så de unga vill ha det, de vill kanske förverkliga sina drömmar, istället för att bli påtvingade utbildningar till yrken de inte vill jobba med.

Jösses, vilket otroligt klumpigt upplägg. De flesta ungdomar är i dag informerade på ett helt annat sätt än för bara tjugo år sedan. Och dumma är de inte, därför biter inte de politiska argumenten om hur viktigt det är att alla har ett arbete. De långtidsarbetslösa ungdomarna med dåliga betyg på grund av skolans misslyckande, har lärt sig att det går att överleva på den struntsumma de får.

Men så har vi de som lyckats få ett jobb och känner sig som kungar med pengar på fickan. Man kan höra unga flickor som med vild blick talar om att de älskar att shoppa. Att lönen rinner mellan fingrarna är inget de bekymrar sig över, det är nuet som räknas. Och det kan man förstå, för vad har de att se fram emot, när miljöprofeter förkunnar om en kommande naturkatastrof.

Om profetian slår in, kommer det att drabba dem som i dag är i tjugofemårsåldern, lagom till dess det är dags att gå i pension. Naturligtvis ska människor göras medvetna om vart det kan bära hän, men det ska definitivt inte ske genom skrämselpropaganda.

Det går inte att förändra människors sätt att leva, utan att det får allvarliga konsekvenser. En allvarlig konsekvens är att de pengar som behövs för att inte bara underhålla vårt land, utan också bygga nytt inför framtiden, läggs på någonting vi inte vet ger något resultat. Naturkatastrofer duggar tätt och naturligtvis finns det en orsak till det, kanske det till och med beror på att fel sak bekämpats.

Jag ser det som en vink om att människan inte ska lägga sig i och försöka rädda saker och ting, det ställer bara till oreda för Moder Natur. Vindsnurror som satts upp har inte bara ställt till det för djuren, utan också de som bor i närheten av vindparker. Livslängden på vindsnurror är inte lång, om man ser till ett människoliv. Men vilken negativ påverkan de har på människor, djur och miljö under den tiden, vet vi väldigt lite om.

Att få alla miljöfanatiker att erkänna hur lite det här förbättrar vår miljö, får vi nog aldrig höra. Det är lite som att hugga av handen på de som föder alla miljöorganisationer, för det kostar enormt med pengar att bekämpa alla miljöproblem. Alltså fortsätter skövlingen av regnskogar, kol används för att ge människor el och det får fortsätta att ryka ur fabriksskorstenar. Utan ekonomisk tillväxt finns inte utrymme för miljöorganisationerna att fortsätta sitt korståg.

Det har gått så långt att det kan liknas vid att skjuta sig själv i foten. Alla försök att rädda miljön och utrotningshotade djur, påverkar alla ekonomiskt. Det stjäl helt enkelt pengar från det de gemensamma medlen är till för, att invånarna ska ha det så bra som möjligt. Nedgången i världsekonomin började faktiskt, när miljöhysterin blommade upp.

De länder som inte brytt sig om att ta hand om miljön, är de enda länder som har haft ekonomisk tillväxt att tala om senaste åren. De har dessutom växt sig så starka, att övriga länders vacklande ekonomier gett dem ett övertag att göra som de själva vill. Där finns knappast utrymme för miljöorganisationer att lägga sig i, de länderna använder tuffa metoder för att avskräcka.

Ett ekonomiskt svagt Amerika och ett lika svagt Europa behöver resa sig från djupdykningen, vilket gör att någonting måste få stryka på foten. För regeringar är det lite som att välja mellan pest och kolera, för hur de än vänder och vrider på problemen är det pengar det handlar om. Till och med de sämst ställda tvingas vara med och betala för att rädda en krasslig miljö, men vem ställer upp för att rädda dem?

Efter valet nästa år kommer regeringen att ställas inför problem vårt land stått inför tidigare, nämligen att pengarna inte räcker till allt som utlovats. Troligtvis kommer vi få höra hur pengar måste omfördelas så gott det går. Den politiska lösningen brukar vara att höja skatter för att få det gå ihop. Men med en urusel skola, vård och omsorg, vad får invånarna för sina skattepengar? Ingen är villig att betala mera skatt, det är som att betala fullt pris för en sekunda vara.