Okunskap kan ställa till med mycket elände.

Under de senaste tio åren har man kunnat läsa om att industrijobben blivit färre. Nya rapporter varnar för att jobben kommer att bli ännu färre under de närmaste tjugo åren. Det är de "enklare" jobben som försvinner, vad som nu menas med det. Men det står helt klart att det krävs utbildning för att kunna hantera de allt mer komplicerade maskinerna. Förändringens vind har sannerligen satt sina spår på ett sätt som skrämmer många.

Trots att den här utvecklingen pågått ganska många år, har det inte uppmärksammats av våra politiska makthavare. När det nu står klart att vi riskerar att hamna på efterkälken, känner de sig helt enkelt tagna på sängen. Yrvaket frågar de sig hur det kunnat hända, de borde ju ha varit på alerten. Det går säkert att skylla på att de haft fullt upp med utredningar av saker, som borde ha beslutats om för flera år sedan.

Eftersom nya förutsättningar ställer allt på huvudet, hopar sig ett berg av det som borde gjorts omedelbart. Varför politiker ligger steget efter och ibland tvingas till panikåtgärder, är därför inte så konstigt som det verkar. Med politisk styrning tar det tid att förankra de beslut som ska fattas. När besluten väl är fattade, får andra ta hand om att de utförs.

Det är då tjänstemännen och byråkraterna kommer in i bilden och tolkar besluten efter eget huvud. Att göra en uppföljning borde vara en självklarhet, men gamla problem som ständigt dyker upp blir istället det som måste prioriterats. Det är därför skatten på pensioner, en skola, vård och omsorg i kris, som nu blivit en valfråga, istället för vem eller vilka som kan skapa flest nya jobb.

Bättre sent än aldrig, brukar man säga, för nu tycks alla politiker vara överens om, att det måste göras någonting radikalt för att få ordning på det som gått snett. För skolans del var det kanske inte så klokt att rektorer fungerar som budgetuppföljare och lärare belastats med administration som tar tid som behövts till att förbereda lektioner. Vad som hänt är att både lärare och elever blivit skoltrötta.

Men det är inte bara skolan som blivit byråkratisk. Landstingen är verkligen ett sorgebarn för svenska folket. I en rapport konstaterades att läkarna får allt mindre tid att ta hand om patienter. Avsaknaden av organisation och ökad administration anses vara orsaken. En del av läkarnas ökade administrativa uppgifter står Försäkringskassan för, därför att handläggarna genom sin petighet – eller okunskap – underkänner läkarintyg som därför måste kompletteras.

Att ingen politiker insett att vårt land blivit så byråkratiserat, att det förlamar alla viktiga verksamheter är en gåta. Helt obemärkt för de politiska makthavarna har dessutom tjänstemännen blivit betydligt mäktigare. Ibland kan man fråga sig om vi har ett tjänstemannastyre som tagit över från våra politiker. Vårt moderna högteknologiska samhälle, har helt enkelt blivit alldeles för komplicerat för våra så kallade folkvalda.

Politikeryrket är det enda kvarvarande, där det inte krävs dokumenterade kunskaper i form av studier. Det är i vår moderna värld inte bara ett problem för de politiska partierna, det skapar en osäkerhet hos invånarna om vad de förtroendevalda verkligen har för kompetens. De så kallade folkvalda ska ju förvalta skattepengarna på bästa sätt.

Vad jag kan förstå har vårt land hamnat i ett politiskt skapat kaos, som måste redas ut av någon. Kanske dags att plocka in pensionerade företagsledare som seniorkonsulter, för att åtminstone försöka reda ut den trassliga härva våra så kallade folkvalda ställt till med. Vårt land har ett stort organisationsproblem, men inget politiskt parti tycks ha någon inom leden som kan någonting om att organisera verksamheterna.

Precis som ren dumhet, kan okunskap ställa till med mycket elände.