Ansvariga politiker, är oansvariga med invånarnas skattepengar.

Det är lätt att fastna i ett mönster som är svårt att komma ur.  Men det är lätt hänt när man sitter försjunken i sina egna funderingar. Nya intryck matas jag  visserligen med hela tiden, ändå är det de uppenbara felen i vårt samhälle som tar över tänkandet. Att ösa pengar över de som har ett arbete och bestraffa dem som inte har ett, är någonting som retar mig fruktansvärt.

Jag kan förstå orsaken till att de två stora partierna pratar om hur många jobb de kan skapa, det är en nödvändighet för att vårt politiskt styrda samhälle ska kunna fortleva. Däremot har jag svårt att förstå,  varför de håller fast vid att alla som kan ska jobba. Det finns ingen ekonomisk vinning i att tvinga till och med sjuka människor, att utföra till meningslösa arbeten. Det kan inte ses på annat sätt, än ett medel att kuva de som råkat bli sjuka eller arbetslösa.

Inom en snar framtid tvingas våra politiker inse att de inte kan skapa nya jobb. De har redan genom politiska beslut, sett till att många jobb försvunnit. Enbart inom jordbruket har det skett många nedläggningar på grund av dålig lönsamhet och fler verkar det bli. De jobben är kanske borta för alltid.

Stirrar man sig blind på att få folk i arbete, är det lätt att ta till att anställa inom de offentliga verksamheterna. På sätt och vis kan det behövas, men det underkänner tidigare politiska beslut. Det har bantats kraftigt inom många av de viktiga verksamheterna, vilket lett till att det nu saknas  bland annat behöriga lärare. Men varför har inte dessa tidigare besparingar på personal gett någon ekonomisk effekt?

Samma sak inom sjukvården, där hyrläkare kostar många landsting enormt med pengar som raderat ut besparingar och gjort det dyrare. En anledning kan vara vetskapen om, att anställa fler inom de offentliga verksamheterna skapar finansieringsproblem, pengarna kommer inte att räcka till inom bara några år. Redan i dag med nuvarande antal anställda, är lönekostnaderna för vår byråkrati och övriga offentliganställda, ett stort problem som aldrig nämns. Mycket tack vare att många som avlönas av verksamhetens pengar, är politiskt tillsatta.

Det ekonomiska läge vårt land har hamnat i dag, var inte vad den borgerliga regeringen tagit med i beräkningarna. Av den anledningen utlovas inte flera sänkningar av skatter, utan tvärtom höjningar. I och för sig inte så konstigt, eftersom det inte längre går att skyla över de tidigare dolda kostnaderna.

En regering som vid tillträdandet skulle rätta till invånarnas bidragsberoende, har gjort alla som arbetar beroende av jobbskatteavdraget. Inte ens sossarna vågar vid en valseger röra detta bidrag, det skulle ta hus i helsike. Det behövs med andra ord inte politiskt inflytande för att sätta skräck i politiker.

Min mamma sa alltid att man inte ska hänga upp sig på en sak här i livet. Försvinner den, står man där hjälplös. Livet måste byggas upp kring många olika saker, det måste alltid finnas en utväg att ta till, helst flera. Vad jag kan förstå gäller samma sak för politiker. Om jobben fortsätter försvinna, vad platsar de i det nya samhälle, som ingen tycks ha tänkt på hur det kan komma att se ut?

Kan inte låta bli att leta bland gamla ekonomiska teorier, som faktiskt fortfarande fungerar som en bibel för många. Hittade bland annat att en som hävdar att satsning på ekonomisk tillväxt, bara kan fungerar under några år, under den tiden måste nya vägar tas fram. Lite förvånande hittade jag också bland annat att den ekonomiska krisen som drabbade vår värld så hårt, var förutsägbar redan på sjuttiotalet. Det vara bara det, att ingen tog det på allvar.

Att ett flertal ekonomer nu tittar närmare på vad som händer om inte inkomsterna fördelas jämnare är intressant. Tidigare har förespråkats ökade löneklyftor för att sporra människor att jobba och tjäna mera. Nu vet man att det är en helt felaktig teori, det för på sikt med sig en stagnering av ekonomin. Men det vet ju även många stora varukedjor, att det är mängden som gör att en låg prissättning fungerar. Om alla har råd att handla får man den rundgång av pengar som är önskvärd, inte att ett fåtal sitter på pengarna.

Det är alltid lätt att vara efterklok, men då har skadan redan uppstått. De skador som arbetslinjen orsakat kommer inte att kunna repareras inom överskådlig tid. Vad man kan utläsa av alla katastrofrapporter om det förfall som drabbat skolan, vården och vårt lands infrastruktur, är det inte pengar som är problemet, det är vem eller vilka som fördelar invånarnas skattepengar.

Det gäller att utreda vart pengarna tar vägen, eftersom de inte räcker till det de är avsedda för. Ytterst ansvarig för att skattepengarna inte hamnar där de är avsedda att göra nytta, är de makthavande politikerna, det ansvaret kan de aldrig frånsäga sig.