Jag är av den uppfattningen att när människan försöker rädda
någonting, får det oanade negativa konsekvenser. Märkligt nog är inte dessa
räddningsaktioner för människans bästa, utan tvärtom är det människan som ska
göra de uppoffringar som krävs för att rädda någonting. Dessutom behövs pengar
i form av skatter eller avgifter, vilket drabbar de sämst ställda hårdast.
Hur det kunnat vara möjligt att miljötänkandet fått så stort
utrymme är svårt att förstå. Vår skola, vård och omsorg har sågats av kritiska
bedömare, de för invånarna så viktiga samhällsfunktionerna borde räddas i
första hand. Antagligen måste de räddas genom att politisk inblandning
förbjuds, vilket knappast är möjligt i dagens läge.
Idéerna om hur vår miljö ska räddas är många och
fantasifulla. Ja, fantasifulla är väl att ta i, jag har ingen som helst
förståelse för hur miljövänner kan föredra kolkraft och vindsnurror, som
ersättning för kärnkraft. Kolkraften är bevisligen en miljöbov, hur stor skada
på vår miljö vindsnurrorna kommer att orsaka, vet vi i dag ingenting om. Det
tar tid att samla in de negativa effekter på djur, natur och växter, att människor plågas av oljudet
vet vi redan.
Under många år har det sökts intelligent liv i rymden, men
efter alla vansinnigheter som förekommer på vår jord, borde sökandet börjat på
vårt lilla jordklot. Inte minst den tekniska utvecklingen har fört med sig att
vår värld ser ut som den gör, ganska snart övergår antagligen tekniken de
flesta människors förstånd. Risken finns att de som i framtiden kommer att
styra världen, är de som kan hantera de avancerade teknikerna som kommer att
stå till buds. Någonting för de politiskt aktiva att begrunda.
Hörde som hastigast att det som nu händer i Irak, kommer att
pressa upp bensinpriset. Naturligtvis en käpp i hjulet för MP, som vill höja priserna
på drivmedel rejält. Men att höja från en redan hög nivå kommer knappast att
kunna genomföras. Vad partiet inte tycks ha tänkt på är vad som händer när
smärtgränsen är nådd för alla de bilägare, för vilka bilen är en nödvändighet. Lägger
man dessutom till att jobb kan försvinna, ser det kärvt ut framöver.
Det gröna partiet MP har de flesta sympatisörerna i
storstadsområden där asfalt och betong dominerar. Och det kan man förstå, det
kan inte vara trevligt att ständigt leva i en stressig miljö, utan någon grön oas
att söka lugn och ro i. Inte många – om ens någon – av dessa
storstadssympatisörer, kommer troligtvis inte att få uppleva resultatet, av de
satsningar som görs för att rädda miljön.
Människor på små orter och i glesbygder däremot, ser hela
tiden hur deras livskvalitet försämras och har därför inte någon som helst
förståelse för MP:s politiska budskap. Många anser att partiets förespråkare
bör leva som de lär, det vill säga bosätta sig på platser där vindsnurror
brummar dygnet runt, och där björn och varg smyger runt husknutarna. Dessutom
skulle de få uppleva det fantastiska öppna landskapet som uppstått genom
skogsbolagens kalhyggen.
Man får en känsla av att MP inte förstår hur miljökraven
drabbar just mindre orter och glesbygder, som helt saknar den service som finns
i storstäder. På många orter finns ingen möjlighet att ta sig till jobbet med
buss eller tåg, bilen är enda möjligheten. För att spara på vår miljö är det
därför viktigare att medverka till att dessa orter får samma möjligheter till
service som i storstäder.
Vad som skett under åren är ju att nästan all service i form
av bensinstationer, Posten, Banker mm lagts ner på många orter. Det finns
skräckexempel på hur människor tvingas åka tio mil för att handla eller tanka
drivmedel. Dessa människor har helt enkelt tvingas till att bli miljöbovar.
Att många tvingas pendla till jobbet i bil, är någonting som
av makthavande politiker setts som någonting för de pendlande nödvändigt ont. Vill
folk ha ett jobb och tjäna pengar så ... Ja, det går ju att flytta till den
plats där jobben finns, det vill säga storstadsområden. Men det förutsätter att
det finns bostäder, förstås. Men det verkar inte vara en regerings problem.
Kanske just därför har avdrag för resor till och från jobbet
medvetet släpat efter, för avdraget täcker i dag inte de faktiska kostnaderna.
En höjning av bensin eller diesel med två kronor skulle därför inte bara ses
som en bestraffning för glesbygdsbefolkning och pendlarna, utan också en lönesänkning.
Det är inte människornas fel att vår miljö drabbats av
föroreningar, det är de politiska makthavarna som drivit på för att öka den
ekonomiska tillväxten. Både människor och maskiner pressas till sitt yttersta
för att utvecklingen kräver det. Industrierna jobbar hela tiden med att
utveckla metoder som kräver så liten personalstyrka som möjligt, de anställda som
blir kvar pressas lika hårt som maskinerna.
Med lite sunt förnuft ser man att gränsen för vad människan
tål snart är nådd. Till och med maskiner måste få svalna emellanåt, annars
överhettas de och skär ihop. Stress nöter sönder människor på ett förödande
sätt, det ser man inte minst inom skola vård och omsorg. Vi måste börja se över
vad som är bra för invånarna, inte staten, som faktiskt bara är ett
serviceorgan för invånarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar