Bäste Fredrik!
Det har inte undgått någon att du verkligen tar ditt
politiska förtroendeuppdrag på fullaste allvar. Jobbet innebär att skatterna
fördelas rättvist, vilket inte är det lättaste. Utgår man från att de som ändå
inte röstar på det makthavande partiet, går det betydligt lättare att införa
försämringar för dessa och fördela på det sätt som passar bäst.
Naturligtvis hade du räknat med att kunna köpa sympatier
bland inte minst de högavlönade arbetarna. Att du fick deras röster vid förra
valet är därför inte så konstigt, men för ett stort antal av dem blev det för många vänner och bekanta som
drabbades av försämringarna. Vad du inte räknat med är att många faktiskt har ett
samvete, även om det verkar vara sällsynt inom de politiska kretsarna.
Den senaste mätningen om vem som bäst kan leda landet kom
nog som en chock. Alldeles säkert uppfattade du det som att många av dina
tidigare anhängare svikit dig. Men kanske beror det på att du gått från att verka lugn och tålmodig, till att vara aggressiv mot dina politiska motståndare. Sånt uppfattas som att du är en dålig förlorare och det kan vara orsaken till, att din popularitet dalat betänkligt
senaste tiden. Otack är världens lön, det är så det fungerar här i livet.
Alldeles säkert grubblar du själv på vad som orsakat raset för både dig
själv och partiet. Jag tror det är så enkelt att de tusentals som vänt dig ryggen vet svaret, själv kommer du
säkert underfund med det så småningom. Om inte förr, så kanske när det tunga
ansvaret att vara landsfader, inte längre vilar på dina axlar.
Visst har du fått uppleva en hel del trevliga saker under de
åtta år som gått. Att få mingla med de stora regeringscheferna och dessutom
fått beröm, kan få tuppkammen att växa på vem som helst. Men egentligen var det
ju inte du och Anders som fick vårt land genom den ekonomiska krisen, det var
folket.
Införandet av jobbskatteavdraget (trots att bidrag inte ska
få finnas i vårt land) gjorde att många med ett arbete fick oväntade pengar på
fickan och började konsumera hej vilt. Nya bidrag har lagts på det första och
framtiden såg plötsligt ljus ut, för de som hade ett arbete.
Visst gnällde de som var arbetslösa, sjuka och pensionärerna,
men de hade ju sig själva att skylla. Det är viktigt för moralen att alla
sysselsätts, om det inte finns några jobb eller att några råkat drabbas av
cancer, ska inte kunna ses som en ursäkt. Människor som blivit så gamla att det uppnått
pensionsåldern, ska vara tacksamma att de lever. Att så otroligt många gör det,
kan bara ses som att pensionsåldern är alldeles för låg. Ja, jag utgår från att
det resonemanget har förts i de kretsar du rör dig.
Man kan väl säga att du utgick från att svenska folket haft
det alldeles för bra. De arbetsskygga hade under lång tid kunnat leva gott på
a-kassan, de sjuka (simulanterna) kunde gå hemma och ha det bra. En pensionär
behöver inte så mycket på gamla dagar, om de inte varit yrkesverksamma som
politiker, förstås.
Nu börjar andra länder lägga sig i, efter att ha tagit reda
på att det ekonomiska undret betalats av de arbetslösa, sjuka och
pensionärerna. och pekar finger åt dig.
Fy skäms, så gör man bara inte! Det svider naturligtvis, du har ju bara gjort
det du trodde var rätt. Men ibland kan man ha fel och det kommer troligen att
kosta dig ditt jobb.
Det kommer inte att gå någon nöd på dig, det är bar att
titta på Göran Persson. Men jag hoppas du får tid att tänka över hur illa du
gjort många människor, som oförskyllt blivit arbetslösa eller sjuka. Du kommer
att ha betydligt bättre förutsättningar att som pensionär kunna njuta av de
sista åren. Med andra ord har du det bättre förspänt, än alla de som gjort slut
på sina besparingar, för att kunna överleva de senaste åren.
Gamlingen
P.S.
Folk börjar undra om det är regeringens fel att vi fått en
så bedrövlig start på sommaren. Men så är det väl inte, eller ...
D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar