Tänt var det här!

Att det blir aldrig som man tänkt sig, är någonting livets skola lär oss. En av höjdpunkterna på året är Midsommar, den här kommer vi att minnas som en av de kallaste många äldre fått uppleva. Kanske just därför hör man många säga, att ingenting är sig likt.Och visst är det mycket som har förändrats, om man bortser från politiker. De äldre nickar igenkännande åt de vallöften som nu presenteras, de har hört dem många gånger. 

I ärlighetens namn har det tillkommit några nya löften, men de upplevs mest som hot av de gamla. Att betala mera skatt på en pension som redan nu inte räcker till, får många äldre att tänka på fattigstugorna som fanns i vårt land när de var unga. Kanske blir de verklighet igen, det ser inte bättre ut.

Någonting man inte kan anklaga våra politiker för, är att de saknar fantasi. Sorgligt nog verkar det som om de själva tror på vad de fantiserat fram, annars skulle de inte blotta sig som de gör. Inför ett val finns ingen hejd på vad de fantiserat fram och säger sig kunna uträtta. Det visar sig först vid Almedalsveckan då svadan flödar. Sedan kommer själva slutspurten, då politikerspråkets retorik tar död på varandras löften.

Vi  får hoppas det inte blir en alltför smutsig valrörelse. Den här valrörelsen verkar inte minst vår statsminister vara på hugget. Anfall är bästa försvar brukar man säga, men det kan också vara tvärtom. Lägger man allt krut på anfall finns risk för många baklängesmål. Det beror helt och hållet på hur motståndarna kan kontra. Nu har oppositionen trumf på hand, man experimenterar inte ostraffat med ett stort antal människors levnadsvillkor.

Det är mycket taktik inför ett val, det är därför det finns partistrateger. Ser man tillbaka så fungerade de borgerligas taktik vid senaste valet, men mest tack vare Socialdemokraternas misstag. Precis som vid senaste valet placeras det forna stora partiet tillsammans med två partier, som väcker blandade känslor. Många ser det som en rödgrön röra som kan ställa till problem.

Redan nu signalerar MP att de tänker göra livet surt för inte minst bilägarna, vilket får folk att börja tänka på vad de har och vad de kan få. Förnybar energi betyder vindsnurror, eller kanske rent av koleldade kraftverk. Det gäller att gå till val på det folk vill ha, inte vad de inte vill ha. Jag börjar tvivla på, att de rödgröna får den majoritet som setts som självklar under lång tid..

Som väljare har kvinnorna varit mer partitrogna än männen, men det är inte längre alldeles säkert. Kvinnorna har ju egentligen inte haft något alternativ, men efter en lång startsträcka har nu Fi fått upp farten. När en röst på Fi inte längre kan ses som bortkastad, kommer det säkert att locka många kvinnor från de gamla etablerade partierna.

Efter att i många år spelat på människors rädsla för vad som kan hända med vår miljö, har den rädslan ersatts av vad som ska hända med det stora antalet skuldtyngda och de sämst ställdas ekonomi. För alla de som drabbats av de nu ökända inkomstklyftorna, ses varje kostnadsökning som ett hot mot deras överlevnad. Politiker som säger att ett par hundralappar har alla råd med, har tittat på sin egen inkomst, inte vad sjuka, arbetslösa och pensionärer har att leva av.

Kravet på en inkomstfördelning har än så långe tystats ner, men kommer säkert att bli aktuell de kommande åren. Nu börjar även ekonomer titta närmare på kostnaden för införandet av Basinkomst. Även om den uppskattade kostnaden dubbleras, kommer det att bli hälften så dyrt som det orättvisa bidraget jobbskatteavdraget.

Frågan är inte om våra politiker kommer att ta upp frågan om Basinkomst, utan när de kommer att tvingas till det. Anledningen till det är den höga arbetslösheten, som bara kan minska marginellt de kommande åren.  Dessutom finns risk att ännu fler industrijobb försvinner på grund av minskad konsumtion. Det hela är som katten på råttan, råttan på repet osv.

Redan talas det om skattehöjningar för att rädda vårt land, vilket får rakt motsatt effekt. Det kan liknas vid en handlare som dubblar priset på sina varor för att täcka upp minskad försäljning. Vad det leder till begriper de flesta. Det är inte de stora intäkterna som gör någon rik, utan de små kostnaderna.

När våra politiska makthavare försöker lösa vårt lands problem, tycks de glömma bort att allt fler länder brottas med ungefär samma problem. De jobb som försvunnit kommer inte tillbaka, de nya jobb som skapas har ingenting med tillverkning att göra. Vad det handlar om är konstgjord andning för att hålla de tidigare i-länderna vid liv.

Den svenska modellen är på väg att försvinna, det har EU sett till. Vi ser det tydligt inom inte minst åkeribranschen, det hela liknar en gräsmatta där mossan sprider sig och tar över på grund av näringsfattig jord. Den här processen har pågått i många år, utan att makthavande politiker insett faran. Det har gjort att vårt land håller på att bli en krutdurk, precis som i många andra länder.

Om ingenting händer från politiskt håll, så håll utkik efter en gubbe viftande med en röd flagga som ropar: Tänt var det här!