Man ska inte skrota någonting, innan man vet om det nya fungerar.

Nu när värmen äntligen kommit, märker man att människor på gatan blivit på bättre humör. Det gnälls inte lika mycket på vädret, även om det finns folk som ojar sig över värmen. Eller som en sa till mig, att värmen äntligen kom är inte en dag för tidigt, för tänker man efter är det ju snart höst.

Men de flesta har i alla fall lärt sig någonting till nästa år, man inte får ha för bråttom, det straffar sig. Eftersom vinterkläderna alldeles för snabbt bars upp på vinden, har sommarkläderna fått hänga på galgar och skämts. Men så fungerar det ju här i världen, man trodde ju det skulle bli sommar, men vet nu att man inte kan vara säker på någonting.

Samma sak gäller om man försöker förändra ett land, det borde den borgerliga alliansregeringen tänkt på. Det gamla hade varit bra att ha, i tider som bara blir tycks bli sämre. Förnyar man och kasserar det gamla, gäller det att det verkligen fungerar. Om inte, blir det som vi nu har det.

Hur ens tanken på att förändra vårt lands trygghetssystem kunde genomdrivas är en gåta. Att det kunde genomdrivas utan att oppositionspartierna väckte en folkstorm är lika ofattbart. Antagligen hade de fullt upp med att försvara sina förmåner och pensioner, någon annan förklaring kan jag inte komma på.

Men visst måste det kännas genat för regeringen när de låga ersättningarna vid arbetslöshet och sjukdom uppmärksammats utomlands. Lägger man dessutom till pensionärer och ensamstående föräldrar som lever på fattiggränsen, går det inte längre att försvara den förda politiken. Sverige är inte ett rikt land som Borg hävdar, det påståendet motsägs av verkligheten. Om statens finanser är så utomordentliga, finns det utrymme för att höja både pensioner och återställa trygghetsförsäkringarna. Det är ju invånarnas pengar, inte regeringens! 

När ska vårt land få en regering som inte försöker experimentera med lösningar på vårt lands problem och istället inriktar sig på att verkligen rätta till alla fel som finns. De flesta ekonomer verkar i dag vara överens om att vårt land blivit alldeles för byråkratiskt. Det finns numera statistik på allt som gått snett, varför inte utgå från den statistiken?

Politisk styrning av vårt samhälle har visat sig krångla till det mesta. Det är inte förtroendevaldas uppgift att krångla till för invånarna, utan att underlätta. Nuvarande regeringens försök att sätta press på sjuka och arbetslösa, måste ses som någonting som inte har med deras uppdrag att göra. Det är en skam när en regering tar sig friheten att konfiskera de pengar som betalts in till trygghetsförsäkringarna. De regerande har knappast befogenhet till detta, de ska fungera som invånarnas tjänare.

Tilltron till vad en regering verkligen kan har minskat betydligt. De politiska åtgärderna för att skapa nya jobb har varit lindrigt sagt fiaskon. Dessutom oerhört dyra sådana, pengar som kunde ha använts till att många sluppit förnedras och utblottas genom försämringarna i trygghetsförsäkringarna.

Svinhugg går igen sa man förr i tiden och visst är det så. Inte minst de unga tänker numera Internationellt, de ser inte vårt land som vår alldeles egna lilla sandlåda. De vet att vi styrs av EU och det som händer i andra länder och det är vad vi måste ta med i beräkningarna. Våra så kallade folkvalda har blivit marionetter, som sprattlar när EU drar i trådarna.

Från att ha varit känt som ett tålmodigt folk, är det nu kort stubin som gäller. Folk har blivit både otåligare och lättretade. Till och med vår annars till synes kolugne statsminister, flyger i taket titt som tätt så fort den förda politiken kommer på tal. Det får mig bara att tänka på, att tomma tunnor bullrar mest.

Vem som har rätt eller fel i de politiska debatterna visar sig alltid förr eller senare. Men det är alltid landets invånare som kommer i kläm tack vare de politiska experimenten. Arbetslinjen är det mest idiotiska som införts i vårt land. För att sätta ett sant namn på denna idioti, borde det döpas om till arbetstvångslinjen.

De två "arbetarpartierna" är tyvärr lika goda kålsupare, vilket också folk har upptäckt. Eller snarare sitter de båda fast i ett tänkande de borde lämnat för många år sedan.  Världen förändras i snabb takt, det är svårt för de politiska makthavarna att hänga med i svängarna. I en kommande regering, ska det vara en som sitter vid ratten, eller blir det dubbelkommando, där den som sitter bredvid kan bromsa efter behag? Det är bara att hoppas att vårt land håller sig på vägen och inte kör i diket.