Bygger man sandslott så ...

Det börjar bli tjatigt att sitta ner och skriva istället för att kunna ta en promenad. Om det har med åldern att göra vet jag inte, men den råa kylan får hela kroppen att stelna. Det gör blodet i ådrorna också, när man hör de politiska partiernas företrädare berätta sina sagor. 

I vårt land har det under många år funnits en politisk sandlåda, där inga andra får vara med och leka. Åsikter om de sandslott som byggs i sandlådan, avfärdas med att här bestämmer vi. Den som inte är politiskt aktiv ska inte heller kritisera.

Nu börjar de som lekt i den gamla sandlådan under många år inse, att det inte längre är en säker plats. Sandslotten riskerar att raseras och skiten som finns under kommer i dagen. Det har inte varit så viktigt att göra vad som lovats, nya idéer om hur man bygger upp någonting har dykt upp med jämna mellanrum. Tyvärr ingenting hållbart, men i alla fall.

Plötsligt ser den skyddande tillvaron inte längre lika säker ut. Förmåner och pensioner har hamnat under lupp, det får inte finnas gräddfiler i ett demokratiskt land. Nya partier är på väg att göra de tidigare stora partierna till ett i mängden, det gäller att ha någonting att falla tillbaka på.

För många som satsat både fritid och familjer för att klättra på den politiska karriärstegen, måste det som nu sker vara en tankeställare. Alla broar är brända, det finns ingen återvändo. Alla uppoffringar har gjorts för egen skull, utan en tanke på hur det har påverkat andra.

Kanske är det just där vi hittar anledningen till den förvandling de politiska partierna står inför. Den nya tidens politiker har omedvetet fått invånarna att tänka på sig själva och hur de vill ha det. Allt fler har insett att de för att kunna överleva, måste förlita sig till den egna förmågan. Det har i sin tur skapat ett egoistiskt samhälle som lämnar många utanför samhällsgemenskapen.

När inte längre grundpelarna i vårt samhälle fungerar som de ska göra, drabbar det beslutsfattarna. Politiker möts av öppen misstro mot vad de egentligen kan uträtta, det synbara resultatet är förödande dåligt. Miljötänkandet har fördyrat för både företag och människor, men ändå inte kunnat påverka klimatet.

Nu börjar forskare och auktoriteter blanda sig i miljödebatten och anser att det hela är en enda stor bluff. Att simulera fram ett framtida klimathot med hjälp av några års statistik, är som att spå vädret för två månader framåt med träffsäkert resultat. Människan är så skapad att den måste se för att bli överbevisad, just nu ser människan hot som är betydligt värre än kommande naturkatastrofer.

Varma och kalla perioder har alltid drabbat vår lilla planet. Istället för en global uppvärmning kanske vi nu är på väg in i en kall period. De fanatiska miljövännerna kommer att beskyllas för att gjort större skada än nytta. Det är inte lätt att predika om någonting, som kräver att människorna kan se resultatet.

Nåja, alla de gamla etablerade partierna har varit medskyldiga i den samhällsförändring, som gynnar en del och missgynnar andra. Största misstaget har varit att klassa arbetslösa och sjuka människor som inte värda någonting i myndigheternas ögon. Att dessa människor i dag vill visa att det är de i alla fall finns till, kan få oanade konsekvenser.

De senaste åren har inte minst Moderaterna väntat på effekter av alla de pengar som pytsats ut. Istället har bakslagen kommit slag i slag, folk har inte blivit friskare utan tvärtom. Ny jobb lyser med sin frånvaro och våra exportindustrier går på sparlåga. Anledningen är enkel, konkurrensen är mördande och lågkonjunkturen verkar ha bitit sig fast.

Lite till mans börjar det funderas över vad som kommer att hända framöver. Det som blivit fel måste rättas till, vilket kommer att kosta en massa miljarder. Naturligtvis är det invånarnas ansvar att betala, det är så det alltid fungerat. Någonting katastrofalt kommer att hända, men det har ingenting med vår miljö att göra. Förhoppningsvis kommer alla att drabbas lika.