Dumhet måste börja ses som en folksjukdom.

Alldeles nyss kom en åskknall, nu väntar jag bara på en regnskur. Men förhoppningsvis ska det nu bli ett par dagar med sol och värme i slutet av veckan. Om inte någonting oförutsett inträffar, förstås. Det är mycket man inte kan förutse, därför gäller det att ha någonting i bakfickan att ta till. Det är ju så att om man ställer för stora förhoppningar på någonting, är det lätt att bli besviken.

De flesta har säkert  hört att livet kan liknas vid en tumstock som är en meter lång. Ja, den som är realist inser att man bör titta på hur långt man har kvar till åttio centimeter. Den korta biten mellan sextiofem och åttio centimeter är vad en pensionär kan förvänta sig ha kvar av livet, men så mycket att ta igen efter ett långt arbetsliv.

Annat blir det framöver då arbetslivet kortats av betänkligt. De flesta kommer vid nuvarande ålder för pension att bara ha arbetat runt drygt trettio år. På det sätt den moderna människan lever, kommer knappast medelåldern att öka. Därför måste en höjning av pensionsåldern ses som ett sätt att slippa betala ut pensioner genom att förkorta livslängden.

Många gånger har jag hört att kroppsarbete har ingen dött av. Det kan så vara, men precis som psyket tar stryk av stress och alla krav som ställs på invånarna, tar också kroppen stryk. Inte minst inom vårdyrken är förslitningsskadorna ett problem. Vem är ansvarig för dessa människors försämrade livskvalitet?

De flesta sjukskrivningarna i nuläget tycks ändå vara psykiskt relaterade. Vad som hänt är att den mänskliga datorcentralen blivit överhettad och lagt av hos en stor del av landets invånare. Tidigare kallades det här för utbränd, de som drabbades hade bränt sitt ljus i bägge ändar.

I vårt land ansåg de då styrande i början av nittiotalet, att de psykiatriska avdelningarna  var någonting helt onödigt som bara kostade pengar. Det i sin tur förde med sig att psykvården mer eller mindre avvecklades. Det förödande resultatet har vi sett de senaste åren i form av vansinnesdåd och självmord.

En modern historiebok om de politiska misstag som gjorts i vårt land de senaste femtio åren, skulle göra boken tjockare än Svea Rikes Lag. Enbart vårt lands historia de senaste tio åren skulle bli en minst sagt diger lunta. Att det aldrig kommer att tillåtas att någonting sådant skrivs, bevisar bara hur illa svenska folket har behandlats under åren.

Jag minns att Göran Greider för några år sedan ifrågasatte om medelklassen blivit dummare. Ser man till hur undervisningen legat för fäfot sedan slutet på sextiotalet, är det inte alls konstigt. Men en stor del av landets medelklass (om man ser till lönen) består av människor med politiska uppdrag. Många av dessa har ingen högre utbildning, utan gått den långa vägen.

 Om en beslutsfattande församling till största delen består av människor som inte fattar vad de är med och beslutar om, är det förödande för invånarna. Det har säkert fåtalet förståndiga insett och för att skydda det politiska styret, skapat sammanhållning över partigränserna. Om inte den sammanhållningen finns, faller hela det under många år uppbyggda säkerhetsnätet.

Sedan ett svart får kommit in i bilden, har osäkerheten spridit sig inom de politiska leden. Tydligen stör SD bilden av vårt hopdiktade fantastiska välfärdslandet. Ett parti som ifrågasätter om vårt lilla land verkligen har råd med att vara den barmhärtiga samariten, på bekostnad av det invånarna betalar skatter för att få utfört. Det borde ju bemötas genom att överbevisa SD och dess sympatisörer, inte smutskasta och beskylla dem för att vara rasister.

När inte så sker ökas misstroendet ytterligare mot vad de styrande håller på med. Nu har nerverna verkligen kommit i dallring när F! tycks vara på väg att klara spärren. Det partiet har tagit tydlig ställning mot rasism, men idkar själv samma sak mot sina motståndare. Nåja, Åkesson är en sak, men Schyman är det inte många som rår på i en debatt.  

Vad man kan lära sig av det, är att det alltid kommer att finnas människor, som propagerar för sig själva eller ett parti och säger att vi alla sitter i samma båt. Att de som tror på den personen sedan tvingas ro i den riktning personen säger trots att det pekar alldeles åt helsike, är ju vad som händer titt som tätt.

Slutsatsen man kan dra av det här är att inte bara medelklassen blivit dummare, det är att dumhet måste börja ses som en folksjukdom. Att jag ödslar tid på att skriva ner mina funderingar, styrker mitt eget påstående. Det är dumt att slösa bort dyrbar tid, den måste tas tillvara på bästa sätt. Förhoppningsvis har jag blivit klokare genom mina funderingar och tänker efter före, innan jag gör någonting. Det borde alla göra.