Ingen vet hur förändringarnas vind kommer att blåsa.

När ett lands befolkning ökar, ökar också problemen. Allting blir svårare att överblicka och övervaka för de politiska makthavarna. Det som nu händer har inte tagits med i beräkningarna, risken finns att allt går över styr. Att ta emot flyktingar är en sak, men hur ska alla dessa som kommer till vårt land, få tak över huvudet? Bostadsbristen har varit ett problem i många år, men ingen har tagit tag i det.

Man kan säga att bostadsmarknaden varit styrd av de politiska makthavarna under många år. Hyresrätter har med politikers goda minne gjorts om till bostadsrätter, vilket gett de med höga inkomster en fördel. Att det inte prioriterats att bygga bostäder i takt med att vi blir allt fler, kanske inte bara beror på att det blivit bortglömt. Ibland slår mig tanken att de svindlande priserna på fastigheter och bostadsrätter, är ett sätt för regeringen att binda människor till händer och fötter. För att överleva tvingas de jobba häcken av sig, även om de råkar bli sjuka.

Nu har det gått så långt att fastigheter köps för att göras om till flyktingbostäder, alldeles säkert en lönsam investering för många. Varför ingen gjort samma sak och byggt om till ungdomsbostäder begriper var och en, det skulle inte vara någon bra affär. Ingen skulle ha råd med de svindlande hyror som Migrationsverket är beredda att betala. Vad ingen tycks tänka på är att vårt land dragit på sig miljardkostnader, som kommer att finnas kvar lång tid framöver.

Om inte hjulen börjar snurra ute i världen och lågkonjunkturen biter sig fast, vad blir då kvar av vårt så kallade välfärdssamhälle? Redan nu ser vi problemen av att vår infrastruktur inte underhållits. Vad pengarna som borde varit avsatta för det tagit vägen, verkar ingen kunna förklara. Nåja, en förklaring kan vara alla de så kallade reformer som drivits igenom, men är det verkligen lagligt att använda skattepengar till det?

Men det är inte bara flyktingströmmen till vårt land som skapar frågetecken om framtiden. Storstäderna växer så det knakar, men ingen verkar tänka på är hur känsliga storstäder är. Vad händer med storstäder om konjunkturen inte återhämtar sig och det så kallade tjänstesamhället inte längre fungerar? Några stora industrier har inte storstäderna att luta sig emot, vad det handlar om är till stor del serviceföretag av alla de slag.

Det finns storstäder som byggts upp kring stora industrier, Detroit är ett utmärkt exempel. När de stora biljättarna fick problem, började det gå utför för Detroit. I dag är den forna storstaden konkursmässig och hela staden förfaller. De som kunde packade och stack iväg, de som är kvar har inte råd att flytta.

När det pratas om hur miljontals jobb kommer att försvinna i framtiden, hur ska det gå för alla de som bor i storstäderna? Än så länge lever invånarna bekymmerslösa och njuter av allt det en storstad kan erbjuda. Men så en dag börjar affärsfönster gapa tomma, många på grund av mördande konkurrens, men också genom att de gamla välkända butikerna fått känna av den nya tiden.

Butiker som överlevt tack vare en trogen kundkrets får allt svårare, de unga letar på nätet och slipper springa runt. Det mesta går att köpa på nätet i dag och till och med få levererat vid dörr. Det går till och med att få matkassen eller pizzan levererad vid dörren, varför då gå ut överhuvudtaget. Det är så många ser det, men är totalt omedvetna om, att de skyndar på en förändring som ingen vill ha.

De första som kommer i kläm är butikspersonalen, men även fastighetsägarna får bekymmer. Blir det många tomma skyltfönster efter en gata, avskräcker det nya företag att etablera sig. Den som tror att en gatubild tar lång tid att förändra, tror alldeles fel. Det sprider sig lika snabbt som den fruktansvärda skogsbranden som de flesta följt genom nyhetsbevakningen.

Det finns en politiskt övertro på att allting ordnar sig till slut, rullar det bara igång ute i världen kommer det att se helt annorlunda ut. Inte bara vår finansminister utan till och med KI, trodde att konjunkturen skulle vända uppåt, men måste nu revidera sina prognoser. Vår finansminister ser minst sagt moloken ut, han hade räknat med draghjälp från andra länder.

Eftersom industrijobben blir allt färre, ser det minst sagt bekymmersamt ut. Visst har RUT- och ROT jobben skapat jobb för många, men de jobben hänger på en skör tråd. Förutsättningen är ju att folk har råd med att rusta sina hus eller få huset städat. Vårt lands framtid är beroende av om folk har råd att betala för sig eller inte.

Lyssnar man på de vallöften som haglar som spön i backen just nu, ser det sannerligen inte ljust ut för vårt land. Jag förstår inte vitsen med att försöka få fler i arbete med skattebetalarnas pengar. Tittar man närmare på kostnaden för att administrera det hela, blir det billigare att ge arbetslösa pengar ändå. De kommer att sätta sprätt på varenda öre varje månad, vilket ger rundgång på pengarna.

Överallt finns vad man kallar för jobbyten, ett sätt att betala med egen arbetsinsats. Det är inte populärt inom de politiska kretsarna, de kallar det svartjobb. Anledningen till det är att staten går miste om en massa pengar som ska fördelas, bland annat till deras löner. Men det är kanske dit vi är på väg, nöden sägs ju vara uppfinningarnas Moder. Om det är ett sätt att överleva, kommer människorna också att använda sig av det.

Jag tror inte någon politiker ens tänkt tanken att vårt samhälle kan förändras på kort tid. Om ett samhälle inte är anpassat för invånarnas bästa, uppstår konflikt som kan urarta. Inte många tror att det kan hända i vårt land, men det kan det. Ingen vet hur förändringarnas vind kommer att blåsa.