söndag 24 augusti 2014

Det är lätt att säga för mycket i stridens hetta.

För politiker gäller det att övertyga folk om vad de anser vara rätt, trots att de är osäkra på om de har rätt eller inte. Det går inte att förutsäga hur vår värld ser ut inom ett år, allt beror på hur vårt lands ekonomi påverkas av omvärlden. Hela vår värld är uppbyggd på att människorna har pengar för att kunna överleva. Många ekonomer sitter nu och räknar på effekten av, att alldeles för många, har för lite pengar eller inga pengar alls.

Läste att regeringar som inte ser över landets ekonomi, det vill säga anpassar statens kostnader efter krympande inkomster, ligger risigt till framöver. Borg måste ha läst artikeln, men missuppfattat den totalt. Men det kan ju också vara så att han känner sig kluven, på grund av att han anammat en teori, som nu inte stämmer med verkligheten.

Utspelet att flyktingmottagningen kommer att påverka vårt lands ekonomi, får ses som att lägga ut en rökridå för att invånarna inte ska kunna se, att den förda politiken varit ett misslyckande.  Teoretiskt skulle flera i arbete gett staten mera pengar, därför har miljarder satsats på att skapa nya jobb. Rapporter som slunkit igenom har visat att det kostat betydligt mer, än vad som kommit tillbaka.

Till stor del har experimentet med att skapa jobb samt ge alla de med jobb ett bidrag, finansierats genom konfiskerade pensionspengar och försämringar för arbetslösa och sjuka. Men eftersom regeringen inte haft egen majoritet, har oppositionen gjort sig medskyldig till försämringarna. Fanns det ingen inom S, V och MP som insåg att försämringarna var olagliga?

Precis som med pensionsavgifter är trygghetsförsäkringarna en premie som betalas för att ha ett ekonomiskt skydd om någonting händer. De som svalde argumentet att trygghetsförsäkringarna skulle ses som bidrag, borde definitivt inte vara politiska företrädare.

Men nog om det och över till vad utspelet om flyktingmottagningen. Äntligen får man väl säga, kanske svenska folket får veta hur mycket de tvingas försaka, för att vara solidariska med alla de som kommer hit. Den debatten skulle ha förts för länge sedan, istället för att beskylla de som kritiserade med att vara rasister. Ett effektivt sätt att förhindra en generande debatt, som skulle klargjort för svenska folket att det kostar att vara barmhärtig samarit.

Jag liknar det här med vad som händer (och har hänt under många år) inom många offentliga arbetsplatser, där anställda genom hot försetts med munkavle. Interna problem ska lösas av den högsta ledningen, utan att utomstående får veta vad som hänt. Istället för mörkläggning borde  många offentliga verksamheter sättas i strålkastarskenet.

Resultatet av öppenheten hur flyktingmottagningen kommer att påverka vårt land visade sig direkt. En del jag talade med trodde att Moderaterna skulle dra i nödbromsen och sätta lapp på luckan. Andra svor ve och förbannelse över att deras partier inte informerat. Det må så vara att Moderaterna klättrade några procent, men den stora vinnaren är SD.

Plötsligt har folk börjat titta närmare på vad SD försökt få sagt under flera år, men tystats ner. Utan hjälp från de etablerade partierna genom att förneka problemet med flyktingmottagningen, hade inte SD kommit in i Riksdagen. Vad som glömts bort var att folk har ögon att se med, inte minst på de orter som tagit emot flyktingar. Den roll SD kommer att få efter valet är resultatet av, hur de politiska partierna missbedömt hur svenska folket innerst inne tycker och tänker.

Om de etablerade partierna visat respekt för de hundratusentals människor som visat att de inte tycker som de, istället för att hånas för sin åsikt, hade vårt land sett annorlunda ut i dag. Istället för ett enat land har det skapats en splittring, som blir svår att reparera. Om regeringsmedlemmarnas uttalande om kostnaderna för flyktingmottagningen var ett desperat försök att klamra sig fast vid makten, kommer de säkert att ångra sig. Det är lätt att säga för mycket i stridens hetta.

Är alla som är emot invandring och flyktingmottagning rasister? Naturligtvis inte. Men om man vänder på det, hur gör man om det visar sig att många invandrare är rasister? Många äldre jag talat med upplever att det är så. De kan läsa om hedersmord och könsstympning väcker avsky, människor kapabla till sånt hör inte hemma i vår kultur. Alltså kan det handla om rädsla för hur vårt samhälle förändras. Det troliga är alltså att istället för rasism, är det nog mer fråga om en rejäl kulturkrock. Det är som att försöka blanda olja med vatten.

Hur det ska kunna lösas, uppfattar jag som en omöjlighet. Vi kan bara invänta och se vart det hela leder. Men den allmänna uppfattningen man hör är, att det gått alldeles för långt. Nu är det politikerna som måste ta tag i det hela. Kan de inte det, kommer hela vårt politiskt skapade samhällssystem att kollapsa. Jösses, vilken soppa våra politiker ställt till med!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar